Kapitel 24 - suprise suprise!
Previously:
- Please Zayn I can see when you’re lying. Just tell me!
- It’s just that, Louis has a visitor. And it’s nothing, but probably it wont look so good when Natalie gets up there. I mean, how would you react if I were alone with a girl in my hotelroom suddenly?
- Why is he alone with a girl in his room then?
- It’s just that, Louis has a visitor. And it’s nothing, but probably it wont look so good when Natalie gets up there. I mean, how would you react if I were alone with a girl in my hotelroom suddenly?
- Why is he alone with a girl in his room then?
------------------------------------------------------------------------------------------
Natalies perspektiv
Jag gick snabbt mot Louis dörr, men när jag stod utanför och precis skulle knacka på hörde jag genom dörren att han inte var ensam. Någon skrattade högt inifrån rummet, och det var definitivt ett tjejskratt. Jag stod kvar ett tag och för att höra vad dom sa, men jag kunde inte urskilja några ord. Jag kände hur det brände bakom ögonen och jag ville bara hem. Men samtidigt visste jag att det inte skulle få mig på bättre humör så jag övervägde att springa efter Zayn och Sandra, men istället kom jag på att jag kanske kunde tillbringa lite tid med de andra killarna istället vilket jag inte gjort så mycket.
Jag gick mot Harrys dörr och knackade på och inte långt därefter öppnades den av Liam.
- Hi guys! sa jag och log
- Hi! What are you doing here? Shouldn’t you be with Louis? frågade Niall förvånat.
- Well, I haven’t spent so much time with you, so maybe we can do something now?
- Ofcourse! Sa alla killarna glatt och jag kom in innanför dörren.
Vi bestämde oss för att spela tv-spel och delade upp oss i två lag. Jag var med Niall och mötte Liam och Harry. *Pip pip*
- Pause! I got a text! skrek Harry.
- Oooh who was it from? frågade Liam skämtsamt och viftade med ögonbrynen samtidigt som jag och Niall skrattade. Harry kollade koncentrerat ner på mobilen och läste sedan upp vad som stod
“Hi sweetheart, hope you’re having a great time in Sweden. Actually, dad is there right now, in his apartment. Maybe you can talk to him and you can meet up and do something? Love you!”
- From mom, la han till.
- Oh, I remember you told me he had an apartment here in Stockholm!
- Yes... sa Harry och såg fundersam ut. Maybe we all could go over there and suprise him? Fortsatte han sedan och log stort.
- That sounds funny, svarade vi andra 3. When? flikade Niall in.
- Right now? gav Harry som förslag.
- Sure, lets go then! sa jag och och log.
Vi stängde av tv-spelet och började klä på oss, och inte långt där efter var vi på tunnelbanan. Killarna tyckte det vore roligt med lite omväxling till allt taxiåkande och eftersom jag hittade bra i stockholm var det ett bra tillfälle. Vi bytte vid T-centalen och gick sedan av vid Fridhemsplan för att komma till Harrys pappas lägenhet på Kungsholmen. Han hade gett mig adressen så jag skrev in den i kartan på telefonen för att hitta rätt. Efter att ha gått i dryga 5 minuter stod vi utanför porten och Harry fiskade upp nycklarna ur fickan och låste sedan upp. Vi gick under tystnad upp för de 3 trapporna till lägenheten och Harry tog återigen fram nyckeln för att låsa upp dörr nummer två. Han öppnade och skrek
- Hello! Surprise dad!
En lång, mörkhårig man kom ut till hallen i bara morgonrock och kollade förvånat upp mot oss.
- Oh hi Harry! And Liam and Niall! and..? sa han sedan och kollade på mig
- Natalie! fyllde jag i och log.
- Nice to meet you, Natalie, sa han och skakade min hand.
Det blev en kort pinsam tystnad, men Harry bröt den snabbt
- Do you have a visitor here? frågade han sin pappa
- Well... Man märkte att han var lite osäker på vad han skulle svara, men fortsatte sedan med
- Yes, I have a friend here.
- Oh, didn’t want to interrupt! sa Harry lite generat
- No problem, it’s just nice to see you! Do you want a cup of thea or something? Svarade han och Harry vände sig om mot oss och alla tre nickade till svar.
- We have visitors! ropade Harrys pappa mot vad jag antog var sovrummet. Ut kom en kvinna i 40-årsåldern med brunt hår uppsatt i en knut.
- Hello! Sa Harry och killarna glatt, men mitt ansikte förstenades snabbt i en förvånad min, och likaså kvinnans..
Jag gick snabbt mot Louis dörr, men när jag stod utanför och precis skulle knacka på hörde jag genom dörren att han inte var ensam. Någon skrattade högt inifrån rummet, och det var definitivt ett tjejskratt. Jag stod kvar ett tag och för att höra vad dom sa, men jag kunde inte urskilja några ord. Jag kände hur det brände bakom ögonen och jag ville bara hem. Men samtidigt visste jag att det inte skulle få mig på bättre humör så jag övervägde att springa efter Zayn och Sandra, men istället kom jag på att jag kanske kunde tillbringa lite tid med de andra killarna istället vilket jag inte gjort så mycket.
Jag gick mot Harrys dörr och knackade på och inte långt därefter öppnades den av Liam.
- Hi guys! sa jag och log
- Hi! What are you doing here? Shouldn’t you be with Louis? frågade Niall förvånat.
- Well, I haven’t spent so much time with you, so maybe we can do something now?
- Ofcourse! Sa alla killarna glatt och jag kom in innanför dörren.
Vi bestämde oss för att spela tv-spel och delade upp oss i två lag. Jag var med Niall och mötte Liam och Harry. *Pip pip*
- Pause! I got a text! skrek Harry.
- Oooh who was it from? frågade Liam skämtsamt och viftade med ögonbrynen samtidigt som jag och Niall skrattade. Harry kollade koncentrerat ner på mobilen och läste sedan upp vad som stod
“Hi sweetheart, hope you’re having a great time in Sweden. Actually, dad is there right now, in his apartment. Maybe you can talk to him and you can meet up and do something? Love you!”
- From mom, la han till.
- Oh, I remember you told me he had an apartment here in Stockholm!
- Yes... sa Harry och såg fundersam ut. Maybe we all could go over there and suprise him? Fortsatte han sedan och log stort.
- That sounds funny, svarade vi andra 3. When? flikade Niall in.
- Right now? gav Harry som förslag.
- Sure, lets go then! sa jag och och log.
Vi stängde av tv-spelet och började klä på oss, och inte långt där efter var vi på tunnelbanan. Killarna tyckte det vore roligt med lite omväxling till allt taxiåkande och eftersom jag hittade bra i stockholm var det ett bra tillfälle. Vi bytte vid T-centalen och gick sedan av vid Fridhemsplan för att komma till Harrys pappas lägenhet på Kungsholmen. Han hade gett mig adressen så jag skrev in den i kartan på telefonen för att hitta rätt. Efter att ha gått i dryga 5 minuter stod vi utanför porten och Harry fiskade upp nycklarna ur fickan och låste sedan upp. Vi gick under tystnad upp för de 3 trapporna till lägenheten och Harry tog återigen fram nyckeln för att låsa upp dörr nummer två. Han öppnade och skrek
- Hello! Surprise dad!
En lång, mörkhårig man kom ut till hallen i bara morgonrock och kollade förvånat upp mot oss.
- Oh hi Harry! And Liam and Niall! and..? sa han sedan och kollade på mig
- Natalie! fyllde jag i och log.
- Nice to meet you, Natalie, sa han och skakade min hand.
Det blev en kort pinsam tystnad, men Harry bröt den snabbt
- Do you have a visitor here? frågade han sin pappa
- Well... Man märkte att han var lite osäker på vad han skulle svara, men fortsatte sedan med
- Yes, I have a friend here.
- Oh, didn’t want to interrupt! sa Harry lite generat
- No problem, it’s just nice to see you! Do you want a cup of thea or something? Svarade han och Harry vände sig om mot oss och alla tre nickade till svar.
- We have visitors! ropade Harrys pappa mot vad jag antog var sovrummet. Ut kom en kvinna i 40-årsåldern med brunt hår uppsatt i en knut.
- Hello! Sa Harry och killarna glatt, men mitt ansikte förstenades snabbt i en förvånad min, och likaså kvinnans..
--------------------------------------------------------------------------------------
Och där har ni kapitel 24 hundra år senare. Förlåtförlåtförlåt, men ni vet hur det är. Kul att ni fortsätter att kika in och som svar till er som frågar, NEJ jag har inte slutat blogga. Det kan dröja mellan inläggen men om jag bestämmer mig för att sluta så kommer jag självklart göra ett avslut på novellen först! KRAM PÅ ER!
Kapitel 23 -
Previously:
- I’m really sorry but I have to go, my dad is home. So I had to eat dinner at home. And sleep home too. Jag log svagt men Louis sa bara
- Oh that’s fine, but I guess we’ll see each other tomorrow then!
Jag nickade till svar och gick fram för att ge honom en kram. Han närmade sig mitt ansikte och gav mig en snabb kyss innan han drog sig undan igen. Han log, och jag log tillbaka innan jag vände mig om och började gå mot dörren.
- Bye! sa jag
- See you, svarade han och jag stängde dörren efter mig och gick mot hissen.
- Oh that’s fine, but I guess we’ll see each other tomorrow then!
Jag nickade till svar och gick fram för att ge honom en kram. Han närmade sig mitt ansikte och gav mig en snabb kyss innan han drog sig undan igen. Han log, och jag log tillbaka innan jag vände mig om och började gå mot dörren.
- Bye! sa jag
- See you, svarade han och jag stängde dörren efter mig och gick mot hissen.
---------------------------------------------------------------------------------------
Middagen hemma hade gått fort, det var roligt att se pappa igen och konversationerna flöt på som vanligt. Jag berättade om One Direction och pappa verkade glad för min skull. Mamma såg fortfarande skeptisk ut, jag förstod inte vad det var med henne. Det var inte likt henne, inte alls.
Ett tag senare satt jag framför TVn och kollade runt. Pappa hade redan åkt och mamma sprang runt och gjorde lite allt möjligt.
- Jag måste åka till kontoret nu gumman! Jag sover säkert kvar där, jag har så himla mycket jobb att göra. Men du blir hemma ikväll va?
Jag gick ut till hallen där mamma redan stod med ytterkläderna påklädda.
- Vad är vitsen med att jag måste sitta hemma och ruttna hela kvällen när du ändå ska iväg? Jag trodde du ville umgås men som vanligt är jobbet så himla mycket viktigare. Jag vet att jag lät både arg och otrevlig när jag sa det, men jag förstod mig inte på henne.
- Förlåt gumman, men jag måste verkligen.. hon tittade på mig med en sorgsen blick och jag kände lite medlidande.
- Jaja.. sa jag med en suck. Men då åker jag väl kanske till hotellet och hälsar på killarna igen då, fortsatte jag sen.
- Jag gillar verkligen inte att du umgås med dom Natalie, svarade hon.
Jag kollade bara med en konstig blick på henne som svar, detta var ingen diskussion jag orkade ta just nu, så jag vände mig om och började gå mot mitt rum efter ett svagt hejdå från mitt håll. Jag hörde dörren smällas igen och bestämde mig genast för att gå till hotellet och överraska Louis.
Sandras perspektiv
Jag och Zayn hade varit själva i rummet ett tag nu. Vi låg i hans säng och tittade på en halvdålig film, nära varandra. Mina ögonlock var verkligen tunga, jag visste inte varför då klockan bara var runt 7 på kvällen.
- Can we please do something? Or else I will definitely fall asleep very soon! sa jag och Zayn skrattade lite.
- Sure, but what do you wanna do then?
- Uhm, we haven’t eaten dinner yet. So maybe you and I can go out and eat something?
- Yes, sure! I’m actually a bit hungry, svarade han och log.
Vi reste oss upp och lämnade hotellrummet. När vi precis skulle gå in i hotellobbyn mötte vi Natalie.
- Oh hi! Where are you going? Frågade Zayn och flinade.
- I’m gonna surprise Louis! svarade hon stolt.
Zayn såg lite osäker ut, och frågade snabbt om hon inte skulle följa med oss och äta istället.
- No, I’m fine thanks. I’ve already eaten.
- But you can just be our company? frågade han sen.
Hon skrattade och svarade att hon skulle ge oss lite tid själva istället och började sedan gå mot hissarna.
Jag och Zayn gick mot bakvägen och jag såg på Zayn att han verkade lite bekymrad.
- What is it? frågade jag och han kollade förvånat på mig.
- Well okey, what was that about then? frågade jag istället.
- What do you mean?
- I mean, that you invited Natalie. Not that it bothered me, but you seemed really sure of that you wanted here to come with us and not see Louis. Any special reason for that?
- Uhm.. no, svarade han och log. Men jag såg att leendet var falskt.
- Please Zayn I can see when you’re lying. Just tell me!
- It’s just that, Louis has a visitor. And it’s nothing, but probably it wont look so good when Natalie gets up there. I mean, how would you react if I were alone with a girl in my hotelroom suddenly?
- Why is he alone with a girl in his room then? -
Ett tag senare satt jag framför TVn och kollade runt. Pappa hade redan åkt och mamma sprang runt och gjorde lite allt möjligt.
- Jag måste åka till kontoret nu gumman! Jag sover säkert kvar där, jag har så himla mycket jobb att göra. Men du blir hemma ikväll va?
Jag gick ut till hallen där mamma redan stod med ytterkläderna påklädda.
- Vad är vitsen med att jag måste sitta hemma och ruttna hela kvällen när du ändå ska iväg? Jag trodde du ville umgås men som vanligt är jobbet så himla mycket viktigare. Jag vet att jag lät både arg och otrevlig när jag sa det, men jag förstod mig inte på henne.
- Förlåt gumman, men jag måste verkligen.. hon tittade på mig med en sorgsen blick och jag kände lite medlidande.
- Jaja.. sa jag med en suck. Men då åker jag väl kanske till hotellet och hälsar på killarna igen då, fortsatte jag sen.
- Jag gillar verkligen inte att du umgås med dom Natalie, svarade hon.
Jag kollade bara med en konstig blick på henne som svar, detta var ingen diskussion jag orkade ta just nu, så jag vände mig om och började gå mot mitt rum efter ett svagt hejdå från mitt håll. Jag hörde dörren smällas igen och bestämde mig genast för att gå till hotellet och överraska Louis.
Sandras perspektiv
Jag och Zayn hade varit själva i rummet ett tag nu. Vi låg i hans säng och tittade på en halvdålig film, nära varandra. Mina ögonlock var verkligen tunga, jag visste inte varför då klockan bara var runt 7 på kvällen.
- Can we please do something? Or else I will definitely fall asleep very soon! sa jag och Zayn skrattade lite.
- Sure, but what do you wanna do then?
- Uhm, we haven’t eaten dinner yet. So maybe you and I can go out and eat something?
- Yes, sure! I’m actually a bit hungry, svarade han och log.
Vi reste oss upp och lämnade hotellrummet. När vi precis skulle gå in i hotellobbyn mötte vi Natalie.
- Oh hi! Where are you going? Frågade Zayn och flinade.
- I’m gonna surprise Louis! svarade hon stolt.
Zayn såg lite osäker ut, och frågade snabbt om hon inte skulle följa med oss och äta istället.
- No, I’m fine thanks. I’ve already eaten.
- But you can just be our company? frågade han sen.
Hon skrattade och svarade att hon skulle ge oss lite tid själva istället och började sedan gå mot hissarna.
Jag och Zayn gick mot bakvägen och jag såg på Zayn att han verkade lite bekymrad.
- What is it? frågade jag och han kollade förvånat på mig.
- Well okey, what was that about then? frågade jag istället.
- What do you mean?
- I mean, that you invited Natalie. Not that it bothered me, but you seemed really sure of that you wanted here to come with us and not see Louis. Any special reason for that?
- Uhm.. no, svarade han och log. Men jag såg att leendet var falskt.
- Please Zayn I can see when you’re lying. Just tell me!
- It’s just that, Louis has a visitor. And it’s nothing, but probably it wont look so good when Natalie gets up there. I mean, how would you react if I were alone with a girl in my hotelroom suddenly?
- Why is he alone with a girl in his room then? -
------------------------------------------------------------------------
Blir så glad när ni kommenterar, och extremt peppad att skriva. Kom gärna med både kritik och idéer! :) Och såg att jag hade besökrekord idag, det känns såklart också kul! Hoppas ni nya stannar. Kram
Kapitel 22 - Stupid mom
Previously:
- So where are you going? frågade taxichauffören på dålig engelska.
- Hehe he asked but he didn’t knew what we meant.. Sa Harry
- Vi ska till Gröna Lund, sa jag och log mot taxichauffören.
- Jaha! Gröna Lund! sa han och skrattade. Jag är inte så bra på engelska.. fortsatte han sen.
Jag skrattade lite tillbaka, och fortsatte sen konversera med killarna och Sandra istället.
- Hehe he asked but he didn’t knew what we meant.. Sa Harry
- Vi ska till Gröna Lund, sa jag och log mot taxichauffören.
- Jaha! Gröna Lund! sa han och skrattade. Jag är inte så bra på engelska.. fortsatte han sen.
Jag skrattade lite tillbaka, och fortsatte sen konversera med killarna och Sandra istället.
----------------------------------------------------------------------------
Zayns perspektiv
We were really having a great time in the amusement park. Unfortunately many fans wanted to take pictures and have our autographs. It didn’t really bother me, but I could tell that bouth Sandra and Natalie were a bit uncomfortable with it. After a while we decided to split up, so me and Sandra went to buy lottery tickets and play games instead, since we both thought we had enough of carousels. I really hade a great time, and it didn’t came up as many fans as it did before. Probably they recocgnized us more when er were all together.
I really wanted to win something in the lottery, but I didn’t have the luck with me. All I won was a pretty small little teddybear, which I gave to Sandra. She smiled and said thanks and gave me a hug. Then she said that we really had to go to the love thunnel before we would go, so I just followed her there.
Sandras perspektiv
Jag tog med mig Zayn till kärlekstunneln, som tur var gick kön snabbt och vi fick snart våran båt. Vi satte oss och började åka, jag hade aldrig tyckt att kärlekstunneln egentligen var särskilt kärleksfull men jag satt nära honom och höll hans hand vilket gjorde det hela mysigt ändå.
- You know there’s a camera in the end, I think we should buy a photo as a memorie, sa jag och kunde inte låta bli att rodna lite för att jag kände mig töntig.
- Ofcourse we should! Sa han och log brett och jag kände mig lättad över hans svar.
- So here it comes... sa jag och han tittade på båten framför som precis blev fotad. När vi närmade oss kameran lutade han sig närmare mig och i samma ögonblick som kameran blixtrade till lutade han sig mot mig och gav mig en snabb puss på kinden.
Natalies perspektiv
Vi stod vid stora utgången och skulle snart åka hem, vi hade bestämt att ses där 15.00. De enda vi väntade på nu var Zayn och Sandra.
- When are the lovebirds coming?! sa Niall otåligt.
Jag skrattade lite åt honom och vände sedan blicken in mot tivolit för att leta efter dom med blicken. En bit bort såg jag dom komma hand i hand och Sandra skrattade, jag började le. Hon såg verkligen lycklig ut med Zayn. Jag erkände för mig själv att det var tråkigt att inte Louis hade följt med, men jag skulle få träffa honom snart och det räckte.
Vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet och mysa ett tag. Jag hade ringt efter en stor taxi och den kom inte långt efter, så vi hoppade in och började sakta köra iväg från Djurgården. Vi bad taxin stanna en bit bort för att gå in bakvägen till hotellet, killarna pratade mycket om hur viktiga deras fans var för dom, men jag kunde ändå förstå att de ville ha lite tid för sig själva ibland. När vi kom in i hotellobbyn mötte Louis oss och jag gick fram och gav honom en kram och vi bestämde oss för att gå upp till hans rum.
Jag och Louis var just påväg in i hans rum när mobilen ringde. Det stod mamma på skärmen, jag suckade lätt och tryckte sedan på svara.
- Hallå? Jag försökte att inte låta arg men det var svårt, jag ville umgås så mycket som möjligt med killarna medan dom var i Sverige och mamma brydde sig aldrig annars om vad jag gjorde, så varför nu?
- Hej gumman! Pappa ska iväg på konferens ikväll men han är hemma nu och ska äta middag, kan inte du komma hem och äta med oss och sova hemma också? Hon försökte låta glad men jag hörde att hon var stressad. Båda mina föräldrar jobbade väldigt mycket, men mamma fanns ändå i närheten för det mesta. Pappa däremot var alltid på olika konferenser och utlandsresor, så det var inte ofta jag träffade honom.
- Jo, absolut, vilken tid ska vi äta då?
- Jag tänkte att vi äter om ungefär 1 timme, han ska nämligen iväg igen vid 6. Men du kan väl komma hem nu direkt?
- Jag kommer alldeles snart.
Jag hade stannat innanför hotelldörren och pratat klar med mamma, och när jag kom in i rummet hade Louis lagt sig på sängen. Han log mot mig och sa
- Lie down, samtidigt som han klappade på sängen bredvid sig för att visa vad han menade.
- I’m really sorry but I have to go, my dad is home. So I had to eat dinner at home. And sleep home too. Jag log svagt men Louis sa bara
- Oh that’s fine, but I guess we’ll see each other tomorrow then!
Jag nickade till svar och gick fram för att ge honom en kram. Han närmade sig mitt ansikte och gav mig en snabb kyss innan han drog sig undan igen. Han log, och jag log tillbaka innan jag vände mig om och började gå mot dörren.
- Bye! sa jag
- See you, svarade han och jag stängde dörren efter mig och gick mot hissen.
We were really having a great time in the amusement park. Unfortunately many fans wanted to take pictures and have our autographs. It didn’t really bother me, but I could tell that bouth Sandra and Natalie were a bit uncomfortable with it. After a while we decided to split up, so me and Sandra went to buy lottery tickets and play games instead, since we both thought we had enough of carousels. I really hade a great time, and it didn’t came up as many fans as it did before. Probably they recocgnized us more when er were all together.
I really wanted to win something in the lottery, but I didn’t have the luck with me. All I won was a pretty small little teddybear, which I gave to Sandra. She smiled and said thanks and gave me a hug. Then she said that we really had to go to the love thunnel before we would go, so I just followed her there.
Sandras perspektiv
Jag tog med mig Zayn till kärlekstunneln, som tur var gick kön snabbt och vi fick snart våran båt. Vi satte oss och började åka, jag hade aldrig tyckt att kärlekstunneln egentligen var särskilt kärleksfull men jag satt nära honom och höll hans hand vilket gjorde det hela mysigt ändå.
- You know there’s a camera in the end, I think we should buy a photo as a memorie, sa jag och kunde inte låta bli att rodna lite för att jag kände mig töntig.
- Ofcourse we should! Sa han och log brett och jag kände mig lättad över hans svar.
- So here it comes... sa jag och han tittade på båten framför som precis blev fotad. När vi närmade oss kameran lutade han sig närmare mig och i samma ögonblick som kameran blixtrade till lutade han sig mot mig och gav mig en snabb puss på kinden.
Natalies perspektiv
Vi stod vid stora utgången och skulle snart åka hem, vi hade bestämt att ses där 15.00. De enda vi väntade på nu var Zayn och Sandra.
- When are the lovebirds coming?! sa Niall otåligt.
Jag skrattade lite åt honom och vände sedan blicken in mot tivolit för att leta efter dom med blicken. En bit bort såg jag dom komma hand i hand och Sandra skrattade, jag började le. Hon såg verkligen lycklig ut med Zayn. Jag erkände för mig själv att det var tråkigt att inte Louis hade följt med, men jag skulle få träffa honom snart och det räckte.
Vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet och mysa ett tag. Jag hade ringt efter en stor taxi och den kom inte långt efter, så vi hoppade in och började sakta köra iväg från Djurgården. Vi bad taxin stanna en bit bort för att gå in bakvägen till hotellet, killarna pratade mycket om hur viktiga deras fans var för dom, men jag kunde ändå förstå att de ville ha lite tid för sig själva ibland. När vi kom in i hotellobbyn mötte Louis oss och jag gick fram och gav honom en kram och vi bestämde oss för att gå upp till hans rum.
Jag och Louis var just påväg in i hans rum när mobilen ringde. Det stod mamma på skärmen, jag suckade lätt och tryckte sedan på svara.
- Hallå? Jag försökte att inte låta arg men det var svårt, jag ville umgås så mycket som möjligt med killarna medan dom var i Sverige och mamma brydde sig aldrig annars om vad jag gjorde, så varför nu?
- Hej gumman! Pappa ska iväg på konferens ikväll men han är hemma nu och ska äta middag, kan inte du komma hem och äta med oss och sova hemma också? Hon försökte låta glad men jag hörde att hon var stressad. Båda mina föräldrar jobbade väldigt mycket, men mamma fanns ändå i närheten för det mesta. Pappa däremot var alltid på olika konferenser och utlandsresor, så det var inte ofta jag träffade honom.
- Jo, absolut, vilken tid ska vi äta då?
- Jag tänkte att vi äter om ungefär 1 timme, han ska nämligen iväg igen vid 6. Men du kan väl komma hem nu direkt?
- Jag kommer alldeles snart.
Jag hade stannat innanför hotelldörren och pratat klar med mamma, och när jag kom in i rummet hade Louis lagt sig på sängen. Han log mot mig och sa
- Lie down, samtidigt som han klappade på sängen bredvid sig för att visa vad han menade.
- I’m really sorry but I have to go, my dad is home. So I had to eat dinner at home. And sleep home too. Jag log svagt men Louis sa bara
- Oh that’s fine, but I guess we’ll see each other tomorrow then!
Jag nickade till svar och gick fram för att ge honom en kram. Han närmade sig mitt ansikte och gav mig en snabb kyss innan han drog sig undan igen. Han log, och jag log tillbaka innan jag vände mig om och började gå mot dörren.
- Bye! sa jag
- See you, svarade han och jag stängde dörren efter mig och gick mot hissen.
Kapitel 21 - Who is that?
Previously:
- Great, we’re in our room so you can just come up here and knock on the door and we’ll open!
- Okay, bye, sa jag och la på.
Vi åkte upp till våning 3, gick ut och började gå bort mot deras rum. En bit längre fram i korridoren gick en kille och en tjej och skrattade och verkade glada i varandas umgänge. Dom gick åt samma håll som oss, så vi såg inte deras ansikten men jag tyckte verkligen att det liknade någon bakifrån.
- Okay, bye, sa jag och la på.
Vi åkte upp till våning 3, gick ut och började gå bort mot deras rum. En bit längre fram i korridoren gick en kille och en tjej och skrattade och verkade glada i varandas umgänge. Dom gick åt samma håll som oss, så vi såg inte deras ansikten men jag tyckte verkligen att det liknade någon bakifrån.
----------------------------------------------------------------------------------------
Natalies perspektiv
Vi var nästan framme vid deras rum när Sandra sa
- Ser inte det där ut som Louis? Typ.. jättemycket!
- Hmm.. jo det gör det faktiskt, men vem skulle den där tjejen vara isåfall? Dessutom skulle vi ju vara allihopa med varandra så det var nog bara någon lik, sa jag och log samtidigt som jag knackade på killarnas dörr.
Niall kom och öppnade och kramade oss båda, och sen gick vi in till de andra och hälsade på dom också.
- Where’s Louis? frågade jag när jag märkte att det bara var 4 killar där.
- Hmm.. I don’t actually know.. Sa Harry förvirrat när han försökte koncentrera sig på både TV-spelet och min fråga samtidigt.
- He said he had to do something important, ryckte Liam in som inte var med och spelade.
- Oh okay.. Do you know when he will be back?
- No, but it wouldn’t take so long he said. So probably soon, svarade han och log.
Liam gick fram och stängde av TV-spelet. Zayn och Harry som hade spelat började skrika åt honom och kastade kuddar.
- Sorry guys, but if this is their last day before school starts I really don’t think they would’nt mind doing something else then watching you play videogames, sa han och skrattade.
- Okay, but just because it’s you! Sa Harry och log mot oss.
- Any ideas of what we could do instead? frågade jag.
- Something fun... sa Zayn och vi andra skrattade.
- Yeah, good idea Zayn. Are you sure you don’t wanna do something boring? sa Liam och log.
- Have you ever been to Gröna Lund? sa Sandra med ett brett leende.
- What’s that?
- It’s an amusement park! I haven’t been there for a long time and I’ve heard they have plenty of new attractions, sa hon sen.
- Well, Gröna Lund it is! sa Harry och alla instämde.
- What about Louis? sa Niall.
- I can go and see if he’s in his room? frågade jag men Harry svarade snabbt
- No let me do it! och sprang iväg.
Några minuter senare hade killarna gjort sig klara och plockat ihop vad dom behövde ha med sig och precis då kom Harry tillbaka. Han hade även med sig Paul som såklart skulle med, men ingen Louis.
- So? … frågade jag
- Uhm, he didn’t feel so well so he decided to stay here for some rest. But he said that we all should eat dinner out tonight!
- Okay, let’s go then! Sa Niall som var märkbart taggad på tivoli.
Sandra gick framför mig i korridoren och höll Zayn i handen. Hon kollade bak och mötte min besvikna blick och förstod direkt varför jag plötsligt blivit lite ledsen.
- Äsch, jag vet att du hade sett fram emot att vara med honom, men du får ju träffa han ikväll! Hellre umgås med en frisk kille visst? Sa hon och log.
Zayn tittade på henne som ett frågetecken, både Sandra och jag visste att killarna inte uppskattade när vi pratade svenska men ibland var det verkligen skönt att kunna prata så att dom inte förstod utan att behöva gå iväg.
- Ja, men jag tror inte han är sjuk... vem var tjejen i korridoren?
- Natalie, jag tror verkligen inte att du har något att oroa dig för. Han är en bra kille. Nu umgås vi med dom andra och har en riktigt rolig dag innan helvetet börjar igen.. ellerhur? Hon log brett mot mig och jag nickade instämande och gick sedan ikapp dom andra killarna som gick en bit framför så att Sandra och Zayn fick gå själva.
- Was it fun yesterday after we had left? With Julia and Felicia... sa jag och halvlog lite.
Liam skrattade och sa
- It was like all of our meetings with fans, nothing special.. But it surprised me they didn’t ask more about you though.
Vi kom ner till lobbyn och var på väg mot dörrarna när vi hörde Paul ropa.
– What are you doing?
- Oh, we forgot that there are fans outside...
Vi bestämde att jag och Sandra skulle gå ut bakvägen och vänta en bit bort medan killarna gick ut och träffade fansen lite och sen skulle dom plocka upp oss på vägen med taxin.
Vi ställde oss en bit bort och väntade och efter ett par minuter kom två taxibilar, den ena stannade och vi hoppade in och satte oss i baksätet med Zayn, i fram satt Niall.
- So where are you going? frågade taxichauffören på dålig engelska.
- Hehe he asked but he didn’t knew what we meant.. Sa Harry
- Vi ska till Gröna Lund, sa jag och log mot taxichauffören.
- Jaha! Gröna Lund! sa han och skrattade. Jag är inte så bra på engelska.. fortsatte han sen.
Jag skrattade lite tillbaka, och fortsatte sen konversera med killarna och Sandra istället.
Vi var nästan framme vid deras rum när Sandra sa
- Ser inte det där ut som Louis? Typ.. jättemycket!
- Hmm.. jo det gör det faktiskt, men vem skulle den där tjejen vara isåfall? Dessutom skulle vi ju vara allihopa med varandra så det var nog bara någon lik, sa jag och log samtidigt som jag knackade på killarnas dörr.
Niall kom och öppnade och kramade oss båda, och sen gick vi in till de andra och hälsade på dom också.
- Where’s Louis? frågade jag när jag märkte att det bara var 4 killar där.
- Hmm.. I don’t actually know.. Sa Harry förvirrat när han försökte koncentrera sig på både TV-spelet och min fråga samtidigt.
- He said he had to do something important, ryckte Liam in som inte var med och spelade.
- Oh okay.. Do you know when he will be back?
- No, but it wouldn’t take so long he said. So probably soon, svarade han och log.
Liam gick fram och stängde av TV-spelet. Zayn och Harry som hade spelat började skrika åt honom och kastade kuddar.
- Sorry guys, but if this is their last day before school starts I really don’t think they would’nt mind doing something else then watching you play videogames, sa han och skrattade.
- Okay, but just because it’s you! Sa Harry och log mot oss.
- Any ideas of what we could do instead? frågade jag.
- Something fun... sa Zayn och vi andra skrattade.
- Yeah, good idea Zayn. Are you sure you don’t wanna do something boring? sa Liam och log.
- Have you ever been to Gröna Lund? sa Sandra med ett brett leende.
- What’s that?
- It’s an amusement park! I haven’t been there for a long time and I’ve heard they have plenty of new attractions, sa hon sen.
- Well, Gröna Lund it is! sa Harry och alla instämde.
- What about Louis? sa Niall.
- I can go and see if he’s in his room? frågade jag men Harry svarade snabbt
- No let me do it! och sprang iväg.
Några minuter senare hade killarna gjort sig klara och plockat ihop vad dom behövde ha med sig och precis då kom Harry tillbaka. Han hade även med sig Paul som såklart skulle med, men ingen Louis.
- So? … frågade jag
- Uhm, he didn’t feel so well so he decided to stay here for some rest. But he said that we all should eat dinner out tonight!
- Okay, let’s go then! Sa Niall som var märkbart taggad på tivoli.
Sandra gick framför mig i korridoren och höll Zayn i handen. Hon kollade bak och mötte min besvikna blick och förstod direkt varför jag plötsligt blivit lite ledsen.
- Äsch, jag vet att du hade sett fram emot att vara med honom, men du får ju träffa han ikväll! Hellre umgås med en frisk kille visst? Sa hon och log.
Zayn tittade på henne som ett frågetecken, både Sandra och jag visste att killarna inte uppskattade när vi pratade svenska men ibland var det verkligen skönt att kunna prata så att dom inte förstod utan att behöva gå iväg.
- Ja, men jag tror inte han är sjuk... vem var tjejen i korridoren?
- Natalie, jag tror verkligen inte att du har något att oroa dig för. Han är en bra kille. Nu umgås vi med dom andra och har en riktigt rolig dag innan helvetet börjar igen.. ellerhur? Hon log brett mot mig och jag nickade instämande och gick sedan ikapp dom andra killarna som gick en bit framför så att Sandra och Zayn fick gå själva.
- Was it fun yesterday after we had left? With Julia and Felicia... sa jag och halvlog lite.
Liam skrattade och sa
- It was like all of our meetings with fans, nothing special.. But it surprised me they didn’t ask more about you though.
Vi kom ner till lobbyn och var på väg mot dörrarna när vi hörde Paul ropa.
– What are you doing?
- Oh, we forgot that there are fans outside...
Vi bestämde att jag och Sandra skulle gå ut bakvägen och vänta en bit bort medan killarna gick ut och träffade fansen lite och sen skulle dom plocka upp oss på vägen med taxin.
Vi ställde oss en bit bort och väntade och efter ett par minuter kom två taxibilar, den ena stannade och vi hoppade in och satte oss i baksätet med Zayn, i fram satt Niall.
- So where are you going? frågade taxichauffören på dålig engelska.
- Hehe he asked but he didn’t knew what we meant.. Sa Harry
- Vi ska till Gröna Lund, sa jag och log mot taxichauffören.
- Jaha! Gröna Lund! sa han och skrattade. Jag är inte så bra på engelska.. fortsatte han sen.
Jag skrattade lite tillbaka, och fortsatte sen konversera med killarna och Sandra istället.
---------------------------------------------------------------------------------------
Jag är verkligen JÄTTELEDSEN att det har dröjt. Vet själv hur jobbigt det är. Fick äntligen tid att slänga ihop något lite snabbt, men nu måste jag sova. Skolan tar kål på mig :( Men som sagt, hang in there! Försöker så gott jag kan. xx
Förlåt...
Förlåt för att jag uppdaterar så dåligt just nu, har mycket som ska hinnas med :( Försöker så gott jag kan, hang in there!! :) xx
Kapitel 20 - Who is that?
Previously:
- Sandra.. varför kollade du bak så ofta? sa jag och skrattade lite.
Hon dröjde ett tag innan hon svarade, hon skrattade lite tillbaka och sen sa hon
- Jag har blivit så himla rädd för småsaker på senaste tiden bara..
Vi fortsatte konversera om annat och efter ett tag svängde killen bakom oss av åt ett annat håll och det var inte långt kvar hem till mig.
Hon dröjde ett tag innan hon svarade, hon skrattade lite tillbaka och sen sa hon
- Jag har blivit så himla rädd för småsaker på senaste tiden bara..
Vi fortsatte konversera om annat och efter ett tag svängde killen bakom oss av åt ett annat håll och det var inte långt kvar hem till mig.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Sandras perspektiv
Vi låg i Natalies säng och småpratade om allt möjligt. Vi pratade om gamla minnen, att höstlovet snart var slut och om människor vi gillade och inte gillade.
- Natalie.. på tal om något helt annat egentligen.. Jag tänkte lite på det här med Zayn, och det konstiga är att jag tror att det var någon i min lägenhet samtidigt som oss igår.
- VA?! sa Natalie förvånat
- Ja alltså, först och främst var dörren upplåst när vi kom dit. Och jag vet att jag låste den. Sen när vi satt och tittade på film tyckte både jag och Zayn att vi hörde ljud från hallen och sedan ytterdörren som öppnades och stängdes...
- Varför har du inte sagt något? Men gud.. det här är ju helt sjukt! Har dina föräldrar kommit hem förresten?
- Ja som tur är, så dom är iallafall där nu. Jag sa ingenting för jag tänkte att det inte var värsta grejen och det var säkert bara nått ljud utifrån eller så. Varför skulle någon vara inne i min lägenhet? sa jag och log stelt men jag vet att Natalie såg att leendet inte var äkta.
- Men gud det är verkligen jättekonstigt.. vi måste komma på något att göra åt det här och kolla upp vad det var, jag tycker inte vi ska låta det rinna ut i sanden iallafall.
- Äsch, det löser sig säkert sa jag och föreslog att gå tillbaka till tidigare samtalsämnen vilket vi gjorde. Efter ett tag somnade vi båda.
Dagen efter hade vi båda vaknat ganska tidigt, redan vid 8. Vi gick upp och gjorde pannkakor till frukost, det var riktigt skönt att bara vara vi två och vi jagade varandra, hade kuddkrig och skrattade åt precis allt. Natalies mamma var inte hemma, hon hade som vanligt åkt till jobbet - trots att det var söndag. När vi satte oss ner och åt blev vi båda två helt plötsligt lite deppiga. Vi hade inte alls hunnit tänka på det under lovet, men imorgon började faktiskt skolan igen. Killarna skulle vara här ytterligare någon vecka, men vi skulle behöva gå i skolan hela dagarna. Jag bröt tystnaden som hade uppstått med att fråga Natalie vad hon tänkte på, även om jag visste med säkerhet att hon tänkte på samma sak som mig. Och hon visste tydligen också det, för det var vad hon svarade.
- Tänk att dom snart åker härifrån.. över 100 mil bort..., fyllde hon i sen med en ledsen blick.
- Åhh, det är verkligen tråkigt. Har inte tänkt på det förut på det sättet, men asså, hur kommer det bli då liksom?
- Jag vet verkligen inte.. Men eftersom vi börjar skolan imorgon kanske vi ska njuta av den sista lediga dagen och fråga om dom vill hitta på något med oss? sa Natalie med ett brett leende.
Jag log lika brett och svarade att det lät som en bra idé samtidigt som jag började plocka undan våra tallrikar från bordet. Sen sprang jag iväg och hämtade min mobil och smsade till Zayn och frågade om dom kunde ses. Medan jag väntade på svar hjälpte jag Natalie med all disk och när vi var klara hade jag fått ett sms.
“Yes, ofcourse! We have a day off. Maybe you guys can come to the hotel? :-) xo” jag skrev snabbt “Sounds great! We’ll be there soon. xxx” som svar och sedan skyndade vi oss båda att göra oss i ordning. En dryg timme senare närmade vi oss Hilton och gick mot huvudingången. Det var som vanligt mycket fans utanför, men vi kollade bara ner i marken och gick förbi och kom in utan att någon hade skrikit något efter oss. Efter bilden på Natalie och Louis visste några vilka vi var, förmodligen hade Felicia och Julia berättat. Men det gick som sagt bra och när vi kom in tog Natalie upp sin mobil och ringde Louis.
- Han svarar inte.. han kanske har ljudlös eller så ligger den i hans rum. Prova ring Zayn istället!
Jag gjorde som hon sa och han svarade efter bara 2 signaler.
- Hi, where are you? sa han direkt.
- We’re in the lobby now, on our way to the elevator, svarade jag och log innan jag kom på att han ändå inte såg mitt ansikte. Men egentligen log jag mer för att jag älskade att höra hans röst.
- Great, we’re in our room so you can just come up here and knock on the door and we’ll open!
- Okay, bye, sa jag och la på.
Vi åkte upp till våning 3, gick ut och började gå bort mot deras rum. En bit längre fram i korridoren gick en kille och en tjej och skrattade och verkade glada i varandas umgänge. Dom gick åt samma håll som oss, så vi såg inte deras ansikten men jag tyckte verkligen att det liknade någon bakifrån.
-----------------------------------------------------------------------------------------Vi låg i Natalies säng och småpratade om allt möjligt. Vi pratade om gamla minnen, att höstlovet snart var slut och om människor vi gillade och inte gillade.
- Natalie.. på tal om något helt annat egentligen.. Jag tänkte lite på det här med Zayn, och det konstiga är att jag tror att det var någon i min lägenhet samtidigt som oss igår.
- VA?! sa Natalie förvånat
- Ja alltså, först och främst var dörren upplåst när vi kom dit. Och jag vet att jag låste den. Sen när vi satt och tittade på film tyckte både jag och Zayn att vi hörde ljud från hallen och sedan ytterdörren som öppnades och stängdes...
- Varför har du inte sagt något? Men gud.. det här är ju helt sjukt! Har dina föräldrar kommit hem förresten?
- Ja som tur är, så dom är iallafall där nu. Jag sa ingenting för jag tänkte att det inte var värsta grejen och det var säkert bara nått ljud utifrån eller så. Varför skulle någon vara inne i min lägenhet? sa jag och log stelt men jag vet att Natalie såg att leendet inte var äkta.
- Men gud det är verkligen jättekonstigt.. vi måste komma på något att göra åt det här och kolla upp vad det var, jag tycker inte vi ska låta det rinna ut i sanden iallafall.
- Äsch, det löser sig säkert sa jag och föreslog att gå tillbaka till tidigare samtalsämnen vilket vi gjorde. Efter ett tag somnade vi båda.
Dagen efter hade vi båda vaknat ganska tidigt, redan vid 8. Vi gick upp och gjorde pannkakor till frukost, det var riktigt skönt att bara vara vi två och vi jagade varandra, hade kuddkrig och skrattade åt precis allt. Natalies mamma var inte hemma, hon hade som vanligt åkt till jobbet - trots att det var söndag. När vi satte oss ner och åt blev vi båda två helt plötsligt lite deppiga. Vi hade inte alls hunnit tänka på det under lovet, men imorgon började faktiskt skolan igen. Killarna skulle vara här ytterligare någon vecka, men vi skulle behöva gå i skolan hela dagarna. Jag bröt tystnaden som hade uppstått med att fråga Natalie vad hon tänkte på, även om jag visste med säkerhet att hon tänkte på samma sak som mig. Och hon visste tydligen också det, för det var vad hon svarade.
- Tänk att dom snart åker härifrån.. över 100 mil bort..., fyllde hon i sen med en ledsen blick.
- Åhh, det är verkligen tråkigt. Har inte tänkt på det förut på det sättet, men asså, hur kommer det bli då liksom?
- Jag vet verkligen inte.. Men eftersom vi börjar skolan imorgon kanske vi ska njuta av den sista lediga dagen och fråga om dom vill hitta på något med oss? sa Natalie med ett brett leende.
Jag log lika brett och svarade att det lät som en bra idé samtidigt som jag började plocka undan våra tallrikar från bordet. Sen sprang jag iväg och hämtade min mobil och smsade till Zayn och frågade om dom kunde ses. Medan jag väntade på svar hjälpte jag Natalie med all disk och när vi var klara hade jag fått ett sms.
“Yes, ofcourse! We have a day off. Maybe you guys can come to the hotel? :-) xo” jag skrev snabbt “Sounds great! We’ll be there soon. xxx” som svar och sedan skyndade vi oss båda att göra oss i ordning. En dryg timme senare närmade vi oss Hilton och gick mot huvudingången. Det var som vanligt mycket fans utanför, men vi kollade bara ner i marken och gick förbi och kom in utan att någon hade skrikit något efter oss. Efter bilden på Natalie och Louis visste några vilka vi var, förmodligen hade Felicia och Julia berättat. Men det gick som sagt bra och när vi kom in tog Natalie upp sin mobil och ringde Louis.
- Han svarar inte.. han kanske har ljudlös eller så ligger den i hans rum. Prova ring Zayn istället!
Jag gjorde som hon sa och han svarade efter bara 2 signaler.
- Hi, where are you? sa han direkt.
- We’re in the lobby now, on our way to the elevator, svarade jag och log innan jag kom på att han ändå inte såg mitt ansikte. Men egentligen log jag mer för att jag älskade att höra hans röst.
- Great, we’re in our room so you can just come up here and knock on the door and we’ll open!
- Okay, bye, sa jag och la på.
Vi åkte upp till våning 3, gick ut och började gå bort mot deras rum. En bit längre fram i korridoren gick en kille och en tjej och skrattade och verkade glada i varandas umgänge. Dom gick åt samma håll som oss, så vi såg inte deras ansikten men jag tyckte verkligen att det liknade någon bakifrån.
Höstlov och kapitel 20 är uppe! Ska försöka klämma in lite tid för skrivandet nu under lovet ;) Förhoppningsvis bättre uppdatering med andra ord, så kika in ofta :-) Och fortsätt kommentera, blir fortfarande lika glad över era kommentarer <3
Kapitel 19 - what are you doing here?
Previously:
Han började luta sitt huvud mot mig och skulle precis kyssa mig när dörren öppnades av samma tjej vi hade frågat om vägen tidigare, och in kom 4 glada tjejer i min ålder. Jag stelnade snabbt till när jag såg vem det var, jag kollade mot Natalie som såg lika förvånad ut som jag. Även Zayn förstod, och vi släppte direkt taget om varandra.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Natalies perspektiv
Både jag, Zayn, Louis och Natalie stod som förstenade. Jag visste att både Zayn och Louis var dom mest insatta i hela Julia-situatuinen, men det märktes på de andra 3 killarna att någonting var fel. Även dom visste ju om det hela, men jag var inte säker på att Liam och Harry kom ihåg precis hur hon såg ut.
- Welcome girls! Sa Niall med en rolig dialekt och försökte lätta upp stämningen. Jag var säker på att Niall kom ihåg Julia, Sandra berättade tidigare för mig att han hade frågat om henne när vi var på bowlingen i Danmark.
Ingen svarade på Nialls välkomnande, det enda som hördes var ett svagt och stelt skratt från Harry. Istället bröt Julia den nya tystnaden och sa
- Vad gör ni här?
- No swedish! Det var återigen Niall som pratade. Han tittade argt på Julia, även om man såg att han skojade var det ingen som skrattade eller ens kommenterade det. Stämningen var verkligen stel.
- We were just leaving.. Det var allt jag fick ur mig, Natalie reste sig upp och vi började gå mot dörren och vinkade åt killarna. Sedan gick vi. Jag tror inte att någon av oss kände att det var så viktigt att stanna, vi kunde träffa killarna sedan i lugn och ro. Stämningen som uppstod var det stelaste jag någonsin varit med om, jag kunde bara inte stanna. Och var det på något sätt jag inte ville ta upp en diskussion med Sandra så var det just inför alla de andra killarna och dessutom Felicia och 2 andra fan.
- Hur kom hon in där? frågade Sandra när vi gått en bit iväg från arenan och lät förvånad.
Vi kom fram till en busshållplats och jag började läsa av tabell och samtidigt kom jag och tänka på att Louis berättat för mig att Julia och Felicia aldrig hade dykt upp backstage i Norge.
- Tror du att man kan byta sina backstagebiljetter till nya i ett annat land? Sa jag sedan som svar på hennes fråga.
- Jag har verkligen ingen aning.. Eller alltså, det borde man väl kunna? Fast kanske inte.. Tror du att dom inte gick efter konserten i Norge? frågade Sandra.
- Nej det tror jag inte, eller jag vet att dom inte gjorde det. Det slog mig precis att Louis faktiskt berättade det för mig, förklarade jag.
- Då var det kanske det dom gjorde, det är nog inte så stor chans att få tag på backstage biljetter till 2 länder när man är ett vanligt fan sa hon och skrattade.
Vi kom fram till att inte diskutera det mer, ingen av oss blev på bättre humör av att prata om Julia. I stället började vi prata om det som hade hänt Zayn, det var kanske inget bättre humörhöjande samtalsämne men det kändes faktiskt mer relevant för tillfället.
Bussen kom precis och vi gick på, samtidigt fortsatte Sandra att prata men jag hörde inte riktigt vad hon sa eftersom hon gick före mig på bussen. Men jag hörde att hon verkligen var förvirrad över det där med Zayn. Det var mycket folk på bussen, men vi hittade två lediga säten bredvid varandra och slog oss ner. Sandra suckade.
- Jag kan inte låta bli att få skuldkänslor. Jag menar, om Zayn inte hade sovit hos mig hade det aldrig hänt. Eller om jag hade följt honom en bit hade det säkert inte heller hänt. Eller om jag kanske hade ringt en taxi åt honom. Eller...
Jag avbröt henne, hon kunde inte sitta och hålla på sådär för jag visste att det skulle göra skuldkänslorna ännu värre.
- Sandra, det är inte ditt fel överhuvudtaget. Det finns ingenting du hade kunnat göra!
Hon svarade inte utan vände sig om och kollade ut genom fönstret. Vi satt tysta i några minuter innan hon vände sig om mot mig igen och tyst sa
- Jag förstår bara inte vem som kan göra något sånt..
- Inte jag heller, det är helt sjukt ju. Vill du förresten sova hos mig inatt? frågade jag och log mot Sandra som nickade till svar. Hon såg så ledsen och förvirrad ut, så jag tänkte att hon kunde behöva lite sällskap. Vad jag däremot egentligen inte förstod var varför hon var så nedstämd. Visserligen hade det där med Zayn hänt, men jag blev verkligen chockad att Sandra påverkades så mycket, det var inte likt henne. Kanske var det något annat som hade hänt? Om det var så visste jag att hon skulle berätta så småningom så jag gjorde ingen brådska att fråga henne. Bussen plingade till vid min hållplats och vi gick av och började gå hem mot mig i tystnad. Det gick en mörkklädd kille bakom oss, och jag noterade hur Sandra vände sig om ofta och kollade.
- Sandra.. varför kollade du bak så ofta? sa jag och skrattade lite.
Hon dröjde ett tag innan hon svarade, hon skrattade lite tillbaka och sen sa hon
- Jag har blivit så himla rädd för småsaker på senaste tiden bara..
Vi fortsatte konversera om annat och efter ett tag svängde killen bakom oss av åt ett annat håll och det var inte långt kvar hem till mig.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------Både jag, Zayn, Louis och Natalie stod som förstenade. Jag visste att både Zayn och Louis var dom mest insatta i hela Julia-situatuinen, men det märktes på de andra 3 killarna att någonting var fel. Även dom visste ju om det hela, men jag var inte säker på att Liam och Harry kom ihåg precis hur hon såg ut.
- Welcome girls! Sa Niall med en rolig dialekt och försökte lätta upp stämningen. Jag var säker på att Niall kom ihåg Julia, Sandra berättade tidigare för mig att han hade frågat om henne när vi var på bowlingen i Danmark.
Ingen svarade på Nialls välkomnande, det enda som hördes var ett svagt och stelt skratt från Harry. Istället bröt Julia den nya tystnaden och sa
- Vad gör ni här?
- No swedish! Det var återigen Niall som pratade. Han tittade argt på Julia, även om man såg att han skojade var det ingen som skrattade eller ens kommenterade det. Stämningen var verkligen stel.
- We were just leaving.. Det var allt jag fick ur mig, Natalie reste sig upp och vi började gå mot dörren och vinkade åt killarna. Sedan gick vi. Jag tror inte att någon av oss kände att det var så viktigt att stanna, vi kunde träffa killarna sedan i lugn och ro. Stämningen som uppstod var det stelaste jag någonsin varit med om, jag kunde bara inte stanna. Och var det på något sätt jag inte ville ta upp en diskussion med Sandra så var det just inför alla de andra killarna och dessutom Felicia och 2 andra fan.
- Hur kom hon in där? frågade Sandra när vi gått en bit iväg från arenan och lät förvånad.
Vi kom fram till en busshållplats och jag började läsa av tabell och samtidigt kom jag och tänka på att Louis berättat för mig att Julia och Felicia aldrig hade dykt upp backstage i Norge.
- Tror du att man kan byta sina backstagebiljetter till nya i ett annat land? Sa jag sedan som svar på hennes fråga.
- Jag har verkligen ingen aning.. Eller alltså, det borde man väl kunna? Fast kanske inte.. Tror du att dom inte gick efter konserten i Norge? frågade Sandra.
- Nej det tror jag inte, eller jag vet att dom inte gjorde det. Det slog mig precis att Louis faktiskt berättade det för mig, förklarade jag.
- Då var det kanske det dom gjorde, det är nog inte så stor chans att få tag på backstage biljetter till 2 länder när man är ett vanligt fan sa hon och skrattade.
Vi kom fram till att inte diskutera det mer, ingen av oss blev på bättre humör av att prata om Julia. I stället började vi prata om det som hade hänt Zayn, det var kanske inget bättre humörhöjande samtalsämne men det kändes faktiskt mer relevant för tillfället.
Bussen kom precis och vi gick på, samtidigt fortsatte Sandra att prata men jag hörde inte riktigt vad hon sa eftersom hon gick före mig på bussen. Men jag hörde att hon verkligen var förvirrad över det där med Zayn. Det var mycket folk på bussen, men vi hittade två lediga säten bredvid varandra och slog oss ner. Sandra suckade.
- Jag kan inte låta bli att få skuldkänslor. Jag menar, om Zayn inte hade sovit hos mig hade det aldrig hänt. Eller om jag hade följt honom en bit hade det säkert inte heller hänt. Eller om jag kanske hade ringt en taxi åt honom. Eller...
Jag avbröt henne, hon kunde inte sitta och hålla på sådär för jag visste att det skulle göra skuldkänslorna ännu värre.
- Sandra, det är inte ditt fel överhuvudtaget. Det finns ingenting du hade kunnat göra!
Hon svarade inte utan vände sig om och kollade ut genom fönstret. Vi satt tysta i några minuter innan hon vände sig om mot mig igen och tyst sa
- Jag förstår bara inte vem som kan göra något sånt..
- Inte jag heller, det är helt sjukt ju. Vill du förresten sova hos mig inatt? frågade jag och log mot Sandra som nickade till svar. Hon såg så ledsen och förvirrad ut, så jag tänkte att hon kunde behöva lite sällskap. Vad jag däremot egentligen inte förstod var varför hon var så nedstämd. Visserligen hade det där med Zayn hänt, men jag blev verkligen chockad att Sandra påverkades så mycket, det var inte likt henne. Kanske var det något annat som hade hänt? Om det var så visste jag att hon skulle berätta så småningom så jag gjorde ingen brådska att fråga henne. Bussen plingade till vid min hållplats och vi gick av och började gå hem mot mig i tystnad. Det gick en mörkklädd kille bakom oss, och jag noterade hur Sandra vände sig om ofta och kollade.
- Sandra.. varför kollade du bak så ofta? sa jag och skrattade lite.
Hon dröjde ett tag innan hon svarade, hon skrattade lite tillbaka och sen sa hon
- Jag har blivit så himla rädd för småsaker på senaste tiden bara..
Vi fortsatte konversera om annat och efter ett tag svängde killen bakom oss av åt ett annat håll och det var inte långt kvar hem till mig.
Gud vad jag ligger nere med uppdateringen just nu... Men snart lov iallafall, så ska jag skärpa mig. Puss
Kapitel 18 - What happened to you?
Peviously:
- Men herregud, hans ansikte är ju helt sönderslaget! Skrek Julia för att överrösta den högljudda publiken som börjat skrika lika vilt igen några sekunder efter att de kommit över Zayns förstörda ansikte.
Jag fortsatte vara helt tyst, jag visste inte vad jag skulle säga. Jag fick dåligt samvete, för att jag inte följt honom en bit, eller kollat att han hade kommit fram säkert så att jag hade märkt något tidigare. Eller för att han hade sovit hos mig överhuvudtaget.. Plötsligt fick jag tillbaka minnesblickar från den konstiga kvällen innan, den upplåsta dörren och ljuden vi hade hört. Kunde de vara sammankopplade?
Jag fortsatte vara helt tyst, jag visste inte vad jag skulle säga. Jag fick dåligt samvete, för att jag inte följt honom en bit, eller kollat att han hade kommit fram säkert så att jag hade märkt något tidigare. Eller för att han hade sovit hos mig överhuvudtaget.. Plötsligt fick jag tillbaka minnesblickar från den konstiga kvällen innan, den upplåsta dörren och ljuden vi hade hört. Kunde de vara sammankopplade?
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Natalies perspektiv
När vi kände på oss att konserten snart skulle sluta började vi försöka trycka oss ut för att hinna ut innan alla skulle gå samtidigt. Vi gick runt byggnaden och med våra backstage-pass kom vi in på baksidan. Vi började gå men visste inte riktigt vart vi skulle, så vi stannade i ett litet rum som liknade ett väntrum med ett par fotöljer och lite tidningar. Vi hörde musiken och svaga röster från själva arenan, men det verkade vara ett hyffsat isolerat rum då det inte gick att höra vad som sas. Efter ett tag försvann musiken och rösterna och det enda vi hörde var folksurr. Vi satt där i runt 10 minuter innan en dörr öppnades och en tjej med lite papper i handen och headset i örat kom ut.
- Hi, do you speak swedish?
- Ja det gör jag, sa hon och log mot Sandra som frågade.
- Vet du var vi kan hitta killarna?
- Ja, gå in genom andra dörren till höger i korridoren. Där finns ett rum som liknar detta, vänta där så kommer dom nog dit snart!
- Okej, tack så jättemycket! sa vi glatt och började gå. Vi slog oss ner i dom fotöljerna som var identiska med de vi suttit i innan. Inte långt senare öppnades en dörr jag inte sett att den fanns och in i rummet kom killarna skrattandes och pratandes, det verkade som att dom var nöjda med uppträdandet. Dom hade inte märkt än att vi var i rummet, så vi ställde oss upp och det var då dom såg oss. Dom kom mot oss för att hälsa och vi fick varsin kram av allihopa.
Sandras perspektiv
Jag hade kramat om alla killar och berättat hur duktiga jag tyckte de var, den enda jag inte hälsat på ännu var Zayn. Jag väntade med honom till sist så att jag skulle kunna prata med honom lite längre, jag ville verkligen veta vad som hade hänt!
Han stod en bit bak och jag gick fram till honom och fick en lång kram. Han var varm, och han luktade gott. Efter ett tag drog jag mig lite bakåt men höll fortfarande mina armar kring hans hals. Jag studerade hans ansikte och han förstod att jag undrade.
- You want to know what happened, right?
- Ofcourse I do, you cant amagine how worried all of us were!
De andra hade satt sig ner i fotöljerna och pratade högljutt och livat, jag visste att de inte kunde höra vad vi sa för det var ett stort rum och vi stod några meter bort. Ändå viskade Zayn när han började berätta
- I dont know exactly.. I went out from your apartment and realized the weather was great. So I decided to walk to the arena, and then suddenly somewhone punched me in the face. The last thing i remember is a tall, dark dressed man with green shoes. I couldn’t see his face.
När vi kände på oss att konserten snart skulle sluta började vi försöka trycka oss ut för att hinna ut innan alla skulle gå samtidigt. Vi gick runt byggnaden och med våra backstage-pass kom vi in på baksidan. Vi började gå men visste inte riktigt vart vi skulle, så vi stannade i ett litet rum som liknade ett väntrum med ett par fotöljer och lite tidningar. Vi hörde musiken och svaga röster från själva arenan, men det verkade vara ett hyffsat isolerat rum då det inte gick att höra vad som sas. Efter ett tag försvann musiken och rösterna och det enda vi hörde var folksurr. Vi satt där i runt 10 minuter innan en dörr öppnades och en tjej med lite papper i handen och headset i örat kom ut.
- Hi, do you speak swedish?
- Ja det gör jag, sa hon och log mot Sandra som frågade.
- Vet du var vi kan hitta killarna?
- Ja, gå in genom andra dörren till höger i korridoren. Där finns ett rum som liknar detta, vänta där så kommer dom nog dit snart!
- Okej, tack så jättemycket! sa vi glatt och började gå. Vi slog oss ner i dom fotöljerna som var identiska med de vi suttit i innan. Inte långt senare öppnades en dörr jag inte sett att den fanns och in i rummet kom killarna skrattandes och pratandes, det verkade som att dom var nöjda med uppträdandet. Dom hade inte märkt än att vi var i rummet, så vi ställde oss upp och det var då dom såg oss. Dom kom mot oss för att hälsa och vi fick varsin kram av allihopa.
Sandras perspektiv
Jag hade kramat om alla killar och berättat hur duktiga jag tyckte de var, den enda jag inte hälsat på ännu var Zayn. Jag väntade med honom till sist så att jag skulle kunna prata med honom lite längre, jag ville verkligen veta vad som hade hänt!
Han stod en bit bak och jag gick fram till honom och fick en lång kram. Han var varm, och han luktade gott. Efter ett tag drog jag mig lite bakåt men höll fortfarande mina armar kring hans hals. Jag studerade hans ansikte och han förstod att jag undrade.
- You want to know what happened, right?
- Ofcourse I do, you cant amagine how worried all of us were!
De andra hade satt sig ner i fotöljerna och pratade högljutt och livat, jag visste att de inte kunde höra vad vi sa för det var ett stort rum och vi stod några meter bort. Ändå viskade Zayn när han började berätta
- I dont know exactly.. I went out from your apartment and realized the weather was great. So I decided to walk to the arena, and then suddenly somewhone punched me in the face. The last thing i remember is a tall, dark dressed man with green shoes. I couldn’t see his face.
Then I woke up, I didn’t know where I was because it wasn’t at the same place where he first hit me. So after asking a dozen of people about the way I finally got here, just in time.
Han log mot mig, men jag kunde inte le tillbaka. Jag var glad att han var oskadd, men tankar med vad som skulle kunna ha hänt slog mig. Han såg på mig att jag inte var lugn med det, så han fyllde i
- Dont worry, i’ll be fine!
Han började luta sitt huvud mot mig och skulle precis kyssa mig när dörren öppnades av samma tjej vi hade frågat om vägen tidigare, och in kom 4 glada tjejer i min ålder. Jag stelnade snabbt till när jag såg vem det var, jag kollade mot Natalie som såg lika förvånad ut som jag. Även Zayn förstod, och vi släppte direkt taget om varandra.
Han började luta sitt huvud mot mig och skulle precis kyssa mig när dörren öppnades av samma tjej vi hade frågat om vägen tidigare, och in kom 4 glada tjejer i min ålder. Jag stelnade snabbt till när jag såg vem det var, jag kollade mot Natalie som såg lika förvånad ut som jag. Även Zayn förstod, och vi släppte direkt taget om varandra.
--------------------------------------------------------------------------------------------
ÄNTLIGEN kapitel 18! Jag vet att ni har väntat och jag är jätteledsen för det. Jag har jättemycket i skolan just nu och jag måste prioritera den. Men snart är det höstlov och då ska jag försöka uppdatera mycket! Mitt mål med den här bloggen var att vara en av de bloggar som uppdaterar ofta men det var inte så lätt som jag trodde haha.
Kapitel 17 - where is he?
Previously:
It was just so quiet and peaceful. I started walking down the street when I suddenly felt a hand grab my shoulder. I turned around and, KABAAAM (hahahaha) someone punched me in the face. Before I passed out I remember seeing a tall man with green shoes...
---------------------------------------------------------------------------------------
Liams perspektiv
The lads and I sat in our lounge while eating breakfast. The clock was almost half past nine and Zayn still hadn’t showed up yet. His sandwich and tea stod on the table untouched.
- Do you think Zayn are going to show up soon, or can I take his sandwich? Naill asked with big puppyeyes.
- You can take mine Niall, Harry said and gave it to him.
- Chers mate, he said and took a large bite of the sandwich.
- Maybe I should give Zayn a call? I said.
- Yeah, you do that, maybe he and Sandra overslept, Louis said and smiled.
I dialed his number and heard one signal. It went straight to voicemail.
-He’s not answering.. I said and looked at the rest of the boys.
We finished our breakfast and tried calling Zayne a couple of more times. Still no answere.
- Boys, it’s time for rehearsal, the tour manager shouted at us.
- But Zayn’s not here yet, I said
- You’ll have to go on withoute him. This is why children should’nt be popstars. They think they can just come and go however they like.
- No that dosen’t sound like Zayn at all, we should send people out to look after him.
A lady from the backstage crew said she was going to send out some guards to look for him. She also told us she was going to call Sandra and that we had nothing to worry about, but Louis said he wanted to talk to Sandra instead. She nodded and said she would fix the guards anyways and went out. After that we had to go and do some rehearseal, even though it felt bad doing it without Zayn. We all felt something was missing!
Louis perspektiv
It wasn’t long untill our perfomance, and Zayn still wasn’t there. We had tried to call him so many times that if he had his phone he couldn’t have missed it, and a few people were also out searching for him. I really had a bad feeling in my stumach that something was wrong, Zayn would never forget something like this. I knew him, and i knew that this was way to important for him for throwing away.
The arena was filling with people and it really didn’t feel good. Rehearseals wasn’t good either, and I think we all knew that is was because of Zayns absence.
Suddenly, a door opened, and in came Zayn running. His nose and lips were bleeding, and he was blue all around his left eye.
- Where the hell have you been and what the hell have you done?! I know I sounded angry, even though it wasn’t my intention.
- I’m so, so sorry. I know I’m really late, nothing big happened. Lets go out and make the best perfomance ever?!
All of us just nodded as a answer, I think n o one knewwhat to say. We were in a bit og a chock. This just wasn’t like Zayn at all. But it was time to go on stage so we told everyone that Zayn was here and got ready for singing.
Sandras perspektiv
Jag och Natalie hade äntligen tagit oss in i arenan till våra platser, vi var nästan sena och det var alldeles strax dags för dom att komma upp på scenen. Anledningen till varför vi precis kommit var att jag för ett par timmar sedan fått ett sms av Louis som undrade om Zayn fortfarande var hos mig och att det isåfall var dags att åka. Jag blev genast orolig och ringde upp Louis, och när jag berättade att han redan lämnat, ganska tidigt, hörde jag direkt hur Louis blev ännu oroligare än vad jag redan varit, vilket inte gjort saken bättre. Vi kom fram till att jag och Natalie skulle hjälpa några andra av deras medarbetare att leta efter Zayn så att de själva kunde träna under tiden, och vi hade letat länge utan att hitta honom. Till slut hade jag fått ett sms av Louis att han var där, och då skyndade vi oss allt vad vi kunde till arenan.
Vi hade sittplatser några rader upp ganska långt bak, men det var ingen idé att inte ställa sig upp för då skulle man ändå inte se något med tanke på att alla andra stod. Så fort dom kom upp på scenen började alla skrika men när storbildskameran sedan riktades mot Zayn dämpade sig alla som i en chock. Jag vände mig direkt mot den stora duken och såg honom, men han såg inte alls ut som han hade gjort när han lämnat mig tidigare samma morgon.
- Men herregud, hans ansikte är ju helt sönderslaget! Skrek Julia för att överrösta den högljudda publiken som börjat skrika lika vilt igen några sekunder efter att de kommit över Zayns förstörda ansikte.
Jag fortsatte vara helt tyst, jag visste inte vad jag skulle säga. Jag fick dåligt samvete, för att jag inte följt honom en bit, eller kollat att han hade kommit fram säkert så att jag hade märkt något tidigare. Eller för att han hade sovit hos mig överhuvudtaget.. Plötsligt fick jag tillbaka minnesblickar från den konstiga kvällen innan, den upplåsta dörren och ljuden vi hade hört. Kunde de vara sammankopplade?
- Do you think Zayn are going to show up soon, or can I take his sandwich? Naill asked with big puppyeyes.
- You can take mine Niall, Harry said and gave it to him.
- Chers mate, he said and took a large bite of the sandwich.
- Maybe I should give Zayn a call? I said.
- Yeah, you do that, maybe he and Sandra overslept, Louis said and smiled.
I dialed his number and heard one signal. It went straight to voicemail.
-He’s not answering.. I said and looked at the rest of the boys.
We finished our breakfast and tried calling Zayne a couple of more times. Still no answere.
- Boys, it’s time for rehearsal, the tour manager shouted at us.
- But Zayn’s not here yet, I said
- You’ll have to go on withoute him. This is why children should’nt be popstars. They think they can just come and go however they like.
- No that dosen’t sound like Zayn at all, we should send people out to look after him.
A lady from the backstage crew said she was going to send out some guards to look for him. She also told us she was going to call Sandra and that we had nothing to worry about, but Louis said he wanted to talk to Sandra instead. She nodded and said she would fix the guards anyways and went out. After that we had to go and do some rehearseal, even though it felt bad doing it without Zayn. We all felt something was missing!
Louis perspektiv
It wasn’t long untill our perfomance, and Zayn still wasn’t there. We had tried to call him so many times that if he had his phone he couldn’t have missed it, and a few people were also out searching for him. I really had a bad feeling in my stumach that something was wrong, Zayn would never forget something like this. I knew him, and i knew that this was way to important for him for throwing away.
The arena was filling with people and it really didn’t feel good. Rehearseals wasn’t good either, and I think we all knew that is was because of Zayns absence.
Suddenly, a door opened, and in came Zayn running. His nose and lips were bleeding, and he was blue all around his left eye.
- Where the hell have you been and what the hell have you done?! I know I sounded angry, even though it wasn’t my intention.
- I’m so, so sorry. I know I’m really late, nothing big happened. Lets go out and make the best perfomance ever?!
All of us just nodded as a answer, I think n o one knewwhat to say. We were in a bit og a chock. This just wasn’t like Zayn at all. But it was time to go on stage so we told everyone that Zayn was here and got ready for singing.
Sandras perspektiv
Jag och Natalie hade äntligen tagit oss in i arenan till våra platser, vi var nästan sena och det var alldeles strax dags för dom att komma upp på scenen. Anledningen till varför vi precis kommit var att jag för ett par timmar sedan fått ett sms av Louis som undrade om Zayn fortfarande var hos mig och att det isåfall var dags att åka. Jag blev genast orolig och ringde upp Louis, och när jag berättade att han redan lämnat, ganska tidigt, hörde jag direkt hur Louis blev ännu oroligare än vad jag redan varit, vilket inte gjort saken bättre. Vi kom fram till att jag och Natalie skulle hjälpa några andra av deras medarbetare att leta efter Zayn så att de själva kunde träna under tiden, och vi hade letat länge utan att hitta honom. Till slut hade jag fått ett sms av Louis att han var där, och då skyndade vi oss allt vad vi kunde till arenan.
Vi hade sittplatser några rader upp ganska långt bak, men det var ingen idé att inte ställa sig upp för då skulle man ändå inte se något med tanke på att alla andra stod. Så fort dom kom upp på scenen började alla skrika men när storbildskameran sedan riktades mot Zayn dämpade sig alla som i en chock. Jag vände mig direkt mot den stora duken och såg honom, men han såg inte alls ut som han hade gjort när han lämnat mig tidigare samma morgon.
- Men herregud, hans ansikte är ju helt sönderslaget! Skrek Julia för att överrösta den högljudda publiken som börjat skrika lika vilt igen några sekunder efter att de kommit över Zayns förstörda ansikte.
Jag fortsatte vara helt tyst, jag visste inte vad jag skulle säga. Jag fick dåligt samvete, för att jag inte följt honom en bit, eller kollat att han hade kommit fram säkert så att jag hade märkt något tidigare. Eller för att han hade sovit hos mig överhuvudtaget.. Plötsligt fick jag tillbaka minnesblickar från den konstiga kvällen innan, den upplåsta dörren och ljuden vi hade hört. Kunde de vara sammankopplade?
---------------------------------------------------------------------------------------
Så, känns som att uppdateringen börjar komma tillbaka igen nu då.. hihi :P Kommentera jättegärna vad ni tycker, om ni har några tankar eller så.. Blir jätteglad av kommentarerna :-) xx
Kapitel 16 - movietime
Previously:
Nästan 30 minuter senare stod vi utanför min ytterdörr och jag tog fram nyckeln och stoppade i nyckelhålet. Jag vred om och ryckte i handtaget, låst. Det betydde att dörren var upplåst och att jag precis låste den.
- Hmm, det var konstigt.. mumlade jag för mig själv på svenska utan att tänka på att Zayn inte förstod.
- What? If you didn’t knew, I don’t speak Swedish, sa han skämtsamt.
- Sorry, it’s just, I’m sure of that I locked the door before I left..
- Hmm, det var konstigt.. mumlade jag för mig själv på svenska utan att tänka på att Zayn inte förstod.
- What? If you didn’t knew, I don’t speak Swedish, sa han skämtsamt.
- Sorry, it’s just, I’m sure of that I locked the door before I left..
---------------------------------------------------------------------------------------
Jag ville inte skrämma upp mig själv nu, och Zayn kommenterade inte heller något mer om det så istället gick vi in, tog av oss skorna och gick in till vardagsrummet.
- Do you wanna watch a movie? frågade jag.
- Yeah, sure!
Jag plockade fram några filmer, vi hade inte särskilt många men jag lät honom välja av det som fanns.
- The lionking? really? skrattade jag
- I love the Lion king! sa han och skrattade han med.
Jag satte på filmen och sedan satte vi oss bredvid varandra i soffan och tittade. Klockan var strax efter 9 och nästan halva filmen hade gått när vi hörde ett ljud från andra sidan lägenheten. Det var en ganska stor lägenhet, och man såg inte till hallen men jag tyckte att jag hörde steg därifrån. Strax därefter öppnades ytterdörren försiktigt för att sedan stängas igen. Zayn hade också hört det och hade redan börjat gå mot hallen, men när han såg att ingen var där sprang han fram till dörren och tittade ut i trapphuset. Han kom tillbaka in till mig som satt själv kvar i soffan
- There’s no one there sa han och satte sig bredvid mig i soffan igen.
- But I’m absolutely shore that was the front door!
- Well, if there was she or he have left now. Let’s start the movie again, sa han och tog tag i min hand. Han fick mig att känna mig tryggare, även fast jag var livrädd.
Ett tag senare var filmen slut, vi satt kvar i soffan ett tag. Jag låg lutad mot honom och jag höll på att somna, vi pratade om bajskorvar och efter ett tag sa han
- Maybe it’s time for me to go back to the hotel. When will your parents get home?
- Tomorrow, eh, you could sleep here if you want to? frågade jag och hoppades att han inte skulle tycka att jag var allt för dum som bad honom sova här när vi ändå inte hade träffats särskilt många gånger.
- Yes, sure, then you don’t have to be all by your self the hole night! sa han glatt.
- Awesome, I have a quit big bed so I think we can fit, skrattade jag och visade honom in till mitt rum. Tack och lov hade jag städat tidigare, jag brukade annars vara ganska bra på att sprida ut min garderob över golvet..
Vi hade legat ett tag i sängen och pratat och kramats, efter ett tag blev vi trötta och bestämde oss för att sova.
- I have to get up quite early tomorrow.. Do you want me to wake you up before I leave?
Jag nickade till svar, jag höll redan på att somna. Zayn gav mig en godnattpuss i pannan och sedan somnade jag i hans famn. Den natten sov jag bättre än jag gjort på väldigt länge.
Jag vaknade nästa morgon av att Zayn trippade runt i mitt rum och klädde på sig. När han såg att jag var vaken sa han
- Oh sorry! I really tried to be quiet..
Jag skrattade lite och svarade att han inte behövde det. Han kom fram till sängen och gav mig en snabb puss på munnen.
- I have to leave now, and I’m quite busy today. You know we have the first concert tonight.. Oh by the way, I haven’t asked if you’re coming?
- Well.. I have a ticket. But I don’t know, as you know me and Natalie were going with Julia but she will probably go with Felicia.
Han kollade på mig med en ironisk besviken blick och sa
- Don’t you wanna see me?
- Ofcourse I want to, but I like it more here alone in my room then in a arena with thousands of screaming girls, skrattade jag.
- Well, It would make me happy if you showed up.. Maybe you can talk to Natalie about it? Then both of you can follow us to the hotel afterwards.
- I’ll ask her, svarade jag med ett leende. Jag reste mig upp ur sängen för att följa honom till ytterdörren och gav honom en kram innan han gick.
Zayns perspektiv
I closed Sandras front door behind my back. I had really had a great time with her, she’s souch a sweet girl, I thought for myself.
It was still in the early morning. I walked out from her building and looked around. Stockholm was really different at this time of day. There were no cars or people outside.
It was just so quiet and peaceful. I started walking down the street when I suddenly felt a hand grab my shoulder. I turned around and, KABAAAM (hahahaha) someone punched me in the face. Before I passed out I remember seeing a tall man with green shoes...
- Do you wanna watch a movie? frågade jag.
- Yeah, sure!
Jag plockade fram några filmer, vi hade inte särskilt många men jag lät honom välja av det som fanns.
- The lionking? really? skrattade jag
- I love the Lion king! sa han och skrattade han med.
Jag satte på filmen och sedan satte vi oss bredvid varandra i soffan och tittade. Klockan var strax efter 9 och nästan halva filmen hade gått när vi hörde ett ljud från andra sidan lägenheten. Det var en ganska stor lägenhet, och man såg inte till hallen men jag tyckte att jag hörde steg därifrån. Strax därefter öppnades ytterdörren försiktigt för att sedan stängas igen. Zayn hade också hört det och hade redan börjat gå mot hallen, men när han såg att ingen var där sprang han fram till dörren och tittade ut i trapphuset. Han kom tillbaka in till mig som satt själv kvar i soffan
- There’s no one there sa han och satte sig bredvid mig i soffan igen.
- But I’m absolutely shore that was the front door!
- Well, if there was she or he have left now. Let’s start the movie again, sa han och tog tag i min hand. Han fick mig att känna mig tryggare, även fast jag var livrädd.
Ett tag senare var filmen slut, vi satt kvar i soffan ett tag. Jag låg lutad mot honom och jag höll på att somna, vi pratade om bajskorvar och efter ett tag sa han
- Maybe it’s time for me to go back to the hotel. When will your parents get home?
- Tomorrow, eh, you could sleep here if you want to? frågade jag och hoppades att han inte skulle tycka att jag var allt för dum som bad honom sova här när vi ändå inte hade träffats särskilt många gånger.
- Yes, sure, then you don’t have to be all by your self the hole night! sa han glatt.
- Awesome, I have a quit big bed so I think we can fit, skrattade jag och visade honom in till mitt rum. Tack och lov hade jag städat tidigare, jag brukade annars vara ganska bra på att sprida ut min garderob över golvet..
Vi hade legat ett tag i sängen och pratat och kramats, efter ett tag blev vi trötta och bestämde oss för att sova.
- I have to get up quite early tomorrow.. Do you want me to wake you up before I leave?
Jag nickade till svar, jag höll redan på att somna. Zayn gav mig en godnattpuss i pannan och sedan somnade jag i hans famn. Den natten sov jag bättre än jag gjort på väldigt länge.
Jag vaknade nästa morgon av att Zayn trippade runt i mitt rum och klädde på sig. När han såg att jag var vaken sa han
- Oh sorry! I really tried to be quiet..
Jag skrattade lite och svarade att han inte behövde det. Han kom fram till sängen och gav mig en snabb puss på munnen.
- I have to leave now, and I’m quite busy today. You know we have the first concert tonight.. Oh by the way, I haven’t asked if you’re coming?
- Well.. I have a ticket. But I don’t know, as you know me and Natalie were going with Julia but she will probably go with Felicia.
Han kollade på mig med en ironisk besviken blick och sa
- Don’t you wanna see me?
- Ofcourse I want to, but I like it more here alone in my room then in a arena with thousands of screaming girls, skrattade jag.
- Well, It would make me happy if you showed up.. Maybe you can talk to Natalie about it? Then both of you can follow us to the hotel afterwards.
- I’ll ask her, svarade jag med ett leende. Jag reste mig upp ur sängen för att följa honom till ytterdörren och gav honom en kram innan han gick.
Zayns perspektiv
I closed Sandras front door behind my back. I had really had a great time with her, she’s souch a sweet girl, I thought for myself.
It was still in the early morning. I walked out from her building and looked around. Stockholm was really different at this time of day. There were no cars or people outside.
It was just so quiet and peaceful. I started walking down the street when I suddenly felt a hand grab my shoulder. I turned around and, KABAAAM (hahahaha) someone punched me in the face. Before I passed out I remember seeing a tall man with green shoes...
--------------------------------------------------------------------------
Förlååååt!!! Uppdateringen har verkligen varit kass senaste veckan och jag är jätteledsen för det, men jag har verkligen haft fullt upp. Går sista året i grundskolan nu och det är verkligen mycket, blää :P Men iaf, ska försöka ta tag i det här igen! Blir glad av att statistiken inte har sjunkit trots att jag varit så off, det visar ju att ni fortfarande vill läsa. Kram på er! <3
Kapitel 15 - Spooky
Previously:
Natalies perspektiv
Vid 18 på kvällen ringde mamma mig och sa att jag skulle komma hem och äta middag, jag frågade om jag inte kunde få äta med mina kompisar - jag hade fortfarande inte berättat att det var One Direction vi umgicks med hela tiden, men hon tyckte att jag skulle komma hem då vi inte hade sett varandra så mycket på senaste tiden. Det hade hon ju rätt i, så jag sa till Louis att jag skulle gå hem och äta men att vi kanske kunde träffas igen senare...
Vid 18 på kvällen ringde mamma mig och sa att jag skulle komma hem och äta middag, jag frågade om jag inte kunde få äta med mina kompisar - jag hade fortfarande inte berättat att det var One Direction vi umgicks med hela tiden, men hon tyckte att jag skulle komma hem då vi inte hade sett varandra så mycket på senaste tiden. Det hade hon ju rätt i, så jag sa till Louis att jag skulle gå hem och äta men att vi kanske kunde träffas igen senare...
--------------------------------------------------------------------------------------------
Natalies perspektiv
När jag kom in i hallen möttes jag direkt av lukten av mat. Jag var verkligen hungrig så jag gick direkt in till köket.
- Hej älskling! sa mamma glatt.
- Hej, svarade jag tillbaka och log.
Vi småpratade lite om allt möjligt, det märktes att vi inte hade träffats på riktigt länge. Jag hade inte ens hunnit berätta om hur vi hade haft det i Norge!
- Vilka är det du umgås med hela tiden nu då? Är det Sandra och Julia som vanligt?
Jag visste att mamma gillade både Sandra och Julia, men hon tjatade alltid om att vi behövde utvidga vår umgängeskrets lite, att det var bra till framtiden när man skulle jobba att ha mycket kontakter och blablabla. Hennes eviga tjat om jobb tröttade ut mig ganska mycket..
- Nej, tro det eller ej men det är faktiskt killarna från One Direction, sa jag rakt på sak och visste att mamma inte skulle tro mig. Som väntat skrattade hon lite och sa sedan med en suck
- Säg inte att ni står utanför deras hotell och härjer hela tiden.. Det stod en artikel om det i, hmm jag tror det var DN, att det står nästan 100 små flickor där utanför och skriker.
- Nej, I hotellet mamma. Vi UMGÅS med dom. Jag berättade sedan historien om hur vi hade träffat dom i Norge och så vidare, mamma såg förutom chockad, lite obekväm ut.
- Jaha, vad kul!
Jag hörde på hennes röst att något var fel, så jag frågade och hon svarade att hon tyckte det var dumt att dels umgås med “rockstjärnor” och sen visste både hon och jag att dom snart skulle åka hem, det vore tråkigt att komma dom för nära så att man skulle sakna dom sedan.
När jag hade ätit klart bestämde jag mig för att smsa Sandra. Jag hade pratat med Louis om att träffas senare, men jag kände att jag och Sandra inte hade umgåtts så mycket själva sen vi kom tillbaka till Sverige så jag smsade henne.
Sandras perspektiv
Jag satt hemma i mitt rum framför datorn och kollade runt bland facebook, bloggar osv när mobilen pep till. Någonting inom mig hoppades att det skulle stå Zayn på skärmen, men jag blev inte besviken när jag såg Natalies namn. Jag öppnade smset
“Hej babe, händer det något speciellt ikväll eller vill du hitta på något? Knappt varit själva sen vi kom hem ju.. :( puss”
Jag hade redan bestämt att träffa Zayn, men jag fick nästan lite dåligt samvete för det var sant det hon sa. Men jag kunde inte ställa in med Zayn heller.. Jag svarade vad jag skulle göra och vi bestämde oss för att ha en tjejkväll dagen efter istället.
Klockan var snart halv 8, och vid 8 skulle jag gå ut och möta Zayn för att sedan gå hem till mig. Mina föräldrar var borta över kvällen och för att slippa skrikandes fans vid ingången så tänkte jag att vi lika gärna kunde vara här. Jag tog på mig ytterkläder för att börja röra mig mot slussen, jag kunde antingen gå eller ta tunnelbanan. Det var ändå ett tag kvar tills vi skulle mötas och det tog bara en dryg kvart att gå, så jag bestämde mig för att göra det.
Några minuter innan klockan var 8 var jag framme vid slutet av götgatan ner mot hotellet. Jag smsade Zayn som efter ett tag kom gåendes med Paul. Några fans sprang efter, men vände innan han hade hunnit komma fram till mig. Jag kramade honom och hälsade på Paul.
- You can go back now, sa Zayn till Paul som bara nickade till svar och sedan började gå mot hotellet.
- Do you wanna walk or shall we take the subway?
- Hmm, we can walk! Is there any supermarket here? sa han och log.
- Well, yes there’s one not far away from here. Why?
- Great, then we can go and buy some candy! Svarade han med ett brett leende.
- Ofcourse, sa jag och skrattade.
Vi började gå mot medborgarplatsen och in på ICA där vi handlade en stor påse med lösviktsgodis. Zayn hade förklarat sin kärlek till svenskt godis, tydligen var det jättepopulärt i andra länder. Nästan 30 minuter senare stod vi utanför min ytterdörr och jag tog fram nyckeln och stoppade i nyckelhålet. Jag vred om och ryckte i handtaget, låst. Det betydde att dörren var upplåst och att jag precis låste den.
- Hmm, det var konstigt.. mumlade jag för mig själv på svenska utan att tänka på att Zayn inte förstod.
- What? If you didn’t knew, I don’t speak Swedish, sa han skämtsamt.
- Sorry, it’s just, I’m sure of that I locked the door before I left..
- Hej älskling! sa mamma glatt.
- Hej, svarade jag tillbaka och log.
Vi småpratade lite om allt möjligt, det märktes att vi inte hade träffats på riktigt länge. Jag hade inte ens hunnit berätta om hur vi hade haft det i Norge!
- Vilka är det du umgås med hela tiden nu då? Är det Sandra och Julia som vanligt?
Jag visste att mamma gillade både Sandra och Julia, men hon tjatade alltid om att vi behövde utvidga vår umgängeskrets lite, att det var bra till framtiden när man skulle jobba att ha mycket kontakter och blablabla. Hennes eviga tjat om jobb tröttade ut mig ganska mycket..
- Nej, tro det eller ej men det är faktiskt killarna från One Direction, sa jag rakt på sak och visste att mamma inte skulle tro mig. Som väntat skrattade hon lite och sa sedan med en suck
- Säg inte att ni står utanför deras hotell och härjer hela tiden.. Det stod en artikel om det i, hmm jag tror det var DN, att det står nästan 100 små flickor där utanför och skriker.
- Nej, I hotellet mamma. Vi UMGÅS med dom. Jag berättade sedan historien om hur vi hade träffat dom i Norge och så vidare, mamma såg förutom chockad, lite obekväm ut.
- Jaha, vad kul!
Jag hörde på hennes röst att något var fel, så jag frågade och hon svarade att hon tyckte det var dumt att dels umgås med “rockstjärnor” och sen visste både hon och jag att dom snart skulle åka hem, det vore tråkigt att komma dom för nära så att man skulle sakna dom sedan.
När jag hade ätit klart bestämde jag mig för att smsa Sandra. Jag hade pratat med Louis om att träffas senare, men jag kände att jag och Sandra inte hade umgåtts så mycket själva sen vi kom tillbaka till Sverige så jag smsade henne.
Sandras perspektiv
Jag satt hemma i mitt rum framför datorn och kollade runt bland facebook, bloggar osv när mobilen pep till. Någonting inom mig hoppades att det skulle stå Zayn på skärmen, men jag blev inte besviken när jag såg Natalies namn. Jag öppnade smset
“Hej babe, händer det något speciellt ikväll eller vill du hitta på något? Knappt varit själva sen vi kom hem ju.. :( puss”
Jag hade redan bestämt att träffa Zayn, men jag fick nästan lite dåligt samvete för det var sant det hon sa. Men jag kunde inte ställa in med Zayn heller.. Jag svarade vad jag skulle göra och vi bestämde oss för att ha en tjejkväll dagen efter istället.
Klockan var snart halv 8, och vid 8 skulle jag gå ut och möta Zayn för att sedan gå hem till mig. Mina föräldrar var borta över kvällen och för att slippa skrikandes fans vid ingången så tänkte jag att vi lika gärna kunde vara här. Jag tog på mig ytterkläder för att börja röra mig mot slussen, jag kunde antingen gå eller ta tunnelbanan. Det var ändå ett tag kvar tills vi skulle mötas och det tog bara en dryg kvart att gå, så jag bestämde mig för att göra det.
Några minuter innan klockan var 8 var jag framme vid slutet av götgatan ner mot hotellet. Jag smsade Zayn som efter ett tag kom gåendes med Paul. Några fans sprang efter, men vände innan han hade hunnit komma fram till mig. Jag kramade honom och hälsade på Paul.
- You can go back now, sa Zayn till Paul som bara nickade till svar och sedan började gå mot hotellet.
- Do you wanna walk or shall we take the subway?
- Hmm, we can walk! Is there any supermarket here? sa han och log.
- Well, yes there’s one not far away from here. Why?
- Great, then we can go and buy some candy! Svarade han med ett brett leende.
- Ofcourse, sa jag och skrattade.
Vi började gå mot medborgarplatsen och in på ICA där vi handlade en stor påse med lösviktsgodis. Zayn hade förklarat sin kärlek till svenskt godis, tydligen var det jättepopulärt i andra länder. Nästan 30 minuter senare stod vi utanför min ytterdörr och jag tog fram nyckeln och stoppade i nyckelhålet. Jag vred om och ryckte i handtaget, låst. Det betydde att dörren var upplåst och att jag precis låste den.
- Hmm, det var konstigt.. mumlade jag för mig själv på svenska utan att tänka på att Zayn inte förstod.
- What? If you didn’t knew, I don’t speak Swedish, sa han skämtsamt.
- Sorry, it’s just, I’m sure of that I locked the door before I left..
------------------------------------------------------------------------------------------
Då var även kapitel 15 ute, nu händer det lite! Tack för alla fina kommentarer på förra inlägget, det är jättekul att läsa, jag blir så glad! Kram på er :)
Kapitel 14 - H&L
Previously:
Natalies perspektiv
Vid 18 på kvällen ringde mamma mig och sa att jag skulle komma hem och äta middag, jag frågade om jag inte kunde få äta med mina kompisar - jag hade fortfarande inte berättat att det var One Direction vi umgicks med hela tiden, men hon tyckte att jag skulle komma hem då vi inte hade sett varandra så mycket på senaste tiden. Det hade hon ju rätt i, så jag sa till Louis att jag skulle gå hem och äta men att vi kanske kunde träffas igen senare...
När jag hade suttit och slötittat på How I met you mother i kanske 20 minuter ringde min mobil, jag kollade på skärmen och det var ett okänt nummer som inte var svenskt. Jag klickade på den gröna luren och svarade
- Hallå?
- Hallå?
---------------------------------------------------------------------------------------------
- Hi, it’s Harry! svarade rösten i andra änden.
- Oh, hi, sa jag förvånat.
- How are you?
- I’m just fine, thanks, and you? frågade jag och väntade på att han skulle komma till anledningen varför han ringde. Jag visste att han inte skulle ringa mig bara för att småprata, så vad ville han?
- I’m just fine too, uhm, I was wondering if you would like to do something today? Like maybe eat lunch or go for a walk or anything?
Jag tänkte efter, egentligen hade jag ju inga andra planer än att träffa Louis men jag visste ju inte när det var så ja, jag skulle väl inte ha några problem med att träffa Harry ett litet tag.
- Sure, why not? svarade jag glatt
- Great, then meet me at the hotel in 1 hour.
- Okay, bye sa jag och la på.
Jag var ju redan klar, och det var inte särskilt långt för mig att gå så jag fortsatte att titta på TV tills det var 20 minuter kvar till att en timme hade gått. Då gick jag och klädde på mig och började gå, mamma var som vanligt iväg på något med jobbet så jag låste dörren och la nyckeln under dörrmattan. Förmodligen hade mamma en egen nyckel ändå, men det var mer för att jag själv inte skulle tappa bort den
Jag började gå mot Hilton och när jag kom fram var det inte alls mycket fans utanför som tur var, klockan var ju dock bara halv 11 på morgonen. Jag gick förbi klungan, som tur var kunde jag inte se Julia någonstans. När jag kom in satte jag mig i en fotölj i lobbyn och väntade, och efter ett tag hörde jag en välbekant röst.
- Natalie! Louis kom fram och kramade mig. Jag hade faktiskt inte tänkt på att jag kanske skulle stöta på honom, inte för att det spelade någon roll men ändå. What are you doing here? frågade han sedan
- Ehm.. jag funderade lite men fortsatte sen, I’m actually going to meet Harry! sa jag och log.
- Harry? Louis såg förvånad ut.
- Well, yes, he called me and asked if we could do something so I though I could spend some time with him until I was gonna meet you.
- Okey, see you later then sa han och gick därifrån.
Strax därefter kom Harry ner, även han kom fram och kramade mig. Han frågade direkt om vi skulle gå och det gjorde vi, men vi gick ut bakvägen för att jag inte skulle synas med killarna. Vi började gå bort från hotellet, runt på söder. Vi gick längs med Katarinahöjden och Harry kommenterade den fina utsikten.
- Acutally I live right there, sa jag och pekade på ett av lägenhetshusen uppe på kullen.
- Oh really? Then you have a pretty nice view from your balcony!
- Yes, I have, sa jag och skrattade.
Vi pratade om lite allt möjligt, men jag kunde liksom inte låta bli att undra varför just Harry hade frågat om vi skulle hitta på något. Vi hade knappt pratat med varandra, eller inte mer än vad jag hade pratat med de andra killarna iallafall. Det var ju bara jag och Louis som hade kommit varandra lite närmare. Men det kanske var just därför, för att han ville lära känna mig bättre. Han visste ju förmodligen vad som var på gång mellan mig och Louis, och dom var trots allt bästa vänner.
Vi hade gått tysta ett tag, men jag bröt det sedan med en fråga för att det inte skulle bli en allt för lång och pinsam tystnad..
- So, do you like it here in Sweden?
- Yes, I love it! I’ve been her before actually, svarade han.
- Oh really? When?
- Hmm, several times. My dad has an apartment here, he works in Sweden a lot. So I have been here visiting him.
- That’s cool, sa jag och log.
Vi promenerade vidare och gick sedan tillbaka till hotellet, Harry föreslog att jag skulle följa med in och träffa Louis nu direkt. Jag hade inget emot det så jag följde efter honom in via bakvägen och sedan upp till deras rum. Vi öppnade och gick in, Louis låg på sängen och sov.
- Hmm, looks like someone was tierd.. viskade Harry och gick till badrummet och hämtade en mugg med vatten. Han gick fram och hällde ut vattnet i Louis ansikte och han vaknade direkt.
- You son of a bitch!!! Skrek han och fick sen syn på mig.
- Surprise! skrattade jag.
- Yeah, definitely surprise! But a good one, sa han och log.
- I will leave you alone.. sa Harry och försvann ut ur rummet.
Louis perspektiv
Harry went back to his own room. Me and Natalie laid down in my bed and took each others hands. She was so pretty. We talked about everything in life, she was so down to earth and easy to have a conversation with. I told her about a concert we did and I fell off the stage during the live performance. She started laughing and we looked in to each others eyes. I couldn't resist her lips, so I kissed her. It was perfect! I stopped and looked at her to se if she was okey with it. She looked pretty chocked, but then she smiled at me and kissed me back.
- Oh, hi, sa jag förvånat.
- How are you?
- I’m just fine, thanks, and you? frågade jag och väntade på att han skulle komma till anledningen varför han ringde. Jag visste att han inte skulle ringa mig bara för att småprata, så vad ville han?
- I’m just fine too, uhm, I was wondering if you would like to do something today? Like maybe eat lunch or go for a walk or anything?
Jag tänkte efter, egentligen hade jag ju inga andra planer än att träffa Louis men jag visste ju inte när det var så ja, jag skulle väl inte ha några problem med att träffa Harry ett litet tag.
- Sure, why not? svarade jag glatt
- Great, then meet me at the hotel in 1 hour.
- Okay, bye sa jag och la på.
Jag var ju redan klar, och det var inte särskilt långt för mig att gå så jag fortsatte att titta på TV tills det var 20 minuter kvar till att en timme hade gått. Då gick jag och klädde på mig och började gå, mamma var som vanligt iväg på något med jobbet så jag låste dörren och la nyckeln under dörrmattan. Förmodligen hade mamma en egen nyckel ändå, men det var mer för att jag själv inte skulle tappa bort den
Jag började gå mot Hilton och när jag kom fram var det inte alls mycket fans utanför som tur var, klockan var ju dock bara halv 11 på morgonen. Jag gick förbi klungan, som tur var kunde jag inte se Julia någonstans. När jag kom in satte jag mig i en fotölj i lobbyn och väntade, och efter ett tag hörde jag en välbekant röst.
- Natalie! Louis kom fram och kramade mig. Jag hade faktiskt inte tänkt på att jag kanske skulle stöta på honom, inte för att det spelade någon roll men ändå. What are you doing here? frågade han sedan
- Ehm.. jag funderade lite men fortsatte sen, I’m actually going to meet Harry! sa jag och log.
- Harry? Louis såg förvånad ut.
- Well, yes, he called me and asked if we could do something so I though I could spend some time with him until I was gonna meet you.
- Okey, see you later then sa han och gick därifrån.
Strax därefter kom Harry ner, även han kom fram och kramade mig. Han frågade direkt om vi skulle gå och det gjorde vi, men vi gick ut bakvägen för att jag inte skulle synas med killarna. Vi började gå bort från hotellet, runt på söder. Vi gick längs med Katarinahöjden och Harry kommenterade den fina utsikten.
- Acutally I live right there, sa jag och pekade på ett av lägenhetshusen uppe på kullen.
- Oh really? Then you have a pretty nice view from your balcony!
- Yes, I have, sa jag och skrattade.
Vi pratade om lite allt möjligt, men jag kunde liksom inte låta bli att undra varför just Harry hade frågat om vi skulle hitta på något. Vi hade knappt pratat med varandra, eller inte mer än vad jag hade pratat med de andra killarna iallafall. Det var ju bara jag och Louis som hade kommit varandra lite närmare. Men det kanske var just därför, för att han ville lära känna mig bättre. Han visste ju förmodligen vad som var på gång mellan mig och Louis, och dom var trots allt bästa vänner.
Vi hade gått tysta ett tag, men jag bröt det sedan med en fråga för att det inte skulle bli en allt för lång och pinsam tystnad..
- So, do you like it here in Sweden?
- Yes, I love it! I’ve been her before actually, svarade han.
- Oh really? When?
- Hmm, several times. My dad has an apartment here, he works in Sweden a lot. So I have been here visiting him.
- That’s cool, sa jag och log.
Vi promenerade vidare och gick sedan tillbaka till hotellet, Harry föreslog att jag skulle följa med in och träffa Louis nu direkt. Jag hade inget emot det så jag följde efter honom in via bakvägen och sedan upp till deras rum. Vi öppnade och gick in, Louis låg på sängen och sov.
- Hmm, looks like someone was tierd.. viskade Harry och gick till badrummet och hämtade en mugg med vatten. Han gick fram och hällde ut vattnet i Louis ansikte och han vaknade direkt.
- You son of a bitch!!! Skrek han och fick sen syn på mig.
- Surprise! skrattade jag.
- Yeah, definitely surprise! But a good one, sa han och log.
- I will leave you alone.. sa Harry och försvann ut ur rummet.
Louis perspektiv
Harry went back to his own room. Me and Natalie laid down in my bed and took each others hands. She was so pretty. We talked about everything in life, she was so down to earth and easy to have a conversation with. I told her about a concert we did and I fell off the stage during the live performance. She started laughing and we looked in to each others eyes. I couldn't resist her lips, so I kissed her. It was perfect! I stopped and looked at her to se if she was okey with it. She looked pretty chocked, but then she smiled at me and kissed me back.
She laid her head on my chest and I held her in my arms. I felt this weird feeling I had never felt before. The feeling of never wanting to let go or to be anywhere else in the world.
Natalies perspektiv
Vid 18 på kvällen ringde mamma mig och sa att jag skulle komma hem och äta middag, jag frågade om jag inte kunde få äta med mina kompisar - jag hade fortfarande inte berättat att det var One Direction vi umgicks med hela tiden, men hon tyckte att jag skulle komma hem då vi inte hade sett varandra så mycket på senaste tiden. Det hade hon ju rätt i, så jag sa till Louis att jag skulle gå hem och äta men att vi kanske kunde träffas igen senare...
-------------------------------------------------------------------------------------------
Här kommer 14! Jättesent sorry... x
B1DTM
Förlåt för den dåliga uppdateringen. Jag har varit nere i stockholm i holgen för att gå på Bring 1D to me. Jag och mina två kompisar köade HELA natten och fick inga band pga att alla började storma. 1dfamily? Nja. Men men.. Uppdateringen kommer senare idag i alla fall! Kram!
Kapitel 13 - Bad luck?
Previously:
Han tog min hand och kollade mig i ögonen. Han böjde sig ner mot mig. Han var länge än mig så jag ställde mig på tå. Våra läppar möttes i en kyss. Vi log och kramades en lång stund innan vi gick hand i hand till taxin som Zayn hoppade in i.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Louis perspektiv
A few hours later me and the boy’s decided to go out to say hello to the fans. It’s so crazy, they actually stay outside the hotel the whole day, just to see us, so that’s the least we can do. Paul walked in front of us when we got out from the hotel. The fans started screaming. But not the same thing’s they use to.
- Louis what the fuck, who’s the girl in the pictures?
- Yeah Lou, who the hell is she?
- Are you dating her?
- I can’t believe you would lie to us about this..
- She should be glad we can only see her back in the photos, or ealse...!
Paul tried to to clam everyone down and be quiet but it was pointless. We couldn't stay out there so we had to push our selves trough the crowd of people to get inside again. I was in chock. It had only gone a few hours since Natalie left and the girl inside the hotel had taken the photo of us. How on earth could it had sped so fast?
- Lou what was that? Niall said and looked at med with big eyes.
- I don’t know. Or, I mean.. I do know. I kissed Natalie in the lobby and some girl photographed us. I did’n think It would go this far.
- Guys, not to try to make things worse but.. Look what’s trending on twitter, worldwide.. Liam said.
I grabbed his phone and looked at the trends. “Don’t fucking touch Louis #bitch” it said..
I had to call Natalie to see if she was alright.
I heard Natalie’s voice and started talking
- Natalie! It’s Louis, have you seen the picture and what’s trending on twitter?
- Yes I have.. She sounded a bit sad, wich I could understand. She was trending Worldwide on Twitter, as a bitch. What shall we do? she asked
- I don’t know, Paul wants to talk to me so lets see what he has to say and then I can call you back?
- Sure, she said and sounded a bit happier.
We hung up, and I went directly to Paul who hade gone to his room. We talked about what to do. He thought it would be best if we just let it be. Don't comment it or anything. It would blow of in a couple of days. But he also said it would be best if I didn't se Natalie anymore but that he understand if I do. So we just agreed that I should be more careful the next time I saw her.
Sandras perspektiv
Jag hade precis kommit hem och slagit på datorn efter en av de bästa kvällarna på riktigt länge. Zayn var en underbar person och jag hade haft det riktigt trevligt! Jag slog på datorn, loggade in på facebook och möttes direkt av en statusuppdatering från Julia: “Fyfan din jävla bitch”. Jag kunde inte låta bli att tänka att det handlade om mig eller Natalie efter allt som hade hänt, men i sånt fall tog hon väl i lite väl.. Jag fortsatte kolla runt på facebook och efter ett tag ringde telefonen. Klockan var mycket, så jag förstod nästan direkt när jag hörde ringsignalen att det var Natalie.
- Hej! svarade jag glatt och tänkte att hon ringde så att vi kunde prata om våra kvällar, men när jag hörde hennes röst blev jag nästan lite orolig, hon lät inte alls lika glad som jag hade tänkt mig.
- Hej..
- Har det hänt något? frågade jag direkt.
- Min kväll var verkligen jätterolig, jag och Louis hade det hur kul som helst tillsammans. Men sen kom den där äckliga Felicia och förstörde den..
Jag bad henne förklara nogrannare, hon berättade om att någon hade fotat dom, att bilden hade spridits och vad som trendade på twitter.
- Men vad har Felicia med saken att göra? undrade jag förvånat
- Det var hon som fotade. Julia har smsat mig, hon skrev nått i stil med “Hur kan du sjunka så lågt? Bästavänner? Trodde inte att man behandlade varandra så. Tack och lov att Felicia var inne i hotellet just i det ögonblicket! Du ska vara glad att jag inte har spridit ut ditt namn, jag tänker inte sjunka lika lågt som dig”
- Men, jag förstår inte vad hon har att vara sur för?! Åhh, jag blir galen. Vi försökte verkligen få med henne i Norge, sen var det hennes beslut att börja umgås med den där Felicia istället! Och Natalie, ta inte åt dig. Du förtjänar mycket bättre!
Natalies perspektiv
Sandra var verkligen bäst på att få mig på bra humör. Hon var så övertygande i allt hon sa och hon hade precis, efter ett inte mer än kanske 10 minuter långt samtal, fått mig att förstå att det verkligen inte var mitt fel och att det inte fanns något jag kunde göra. Jag gick istället och la mig, klockan var mycket och jag ville vakna i tid så att jag skulle hinna träffa Louis under morgondagen.
Nästa morgon vaknade jag av att solen sken in genom mitt fönster redan vid 8-tiden, jag drog för gardinen och försökte somna om igen men det gick inte. Istället gick jag upp och duschade och åt frukost i lugn och ro, och satte mig sedan framför TVn. När jag hade suttit och slötittat på How I met you mother i kanske 20 minuter ringde min mobil, jag kollade på skärmen och det var ett okänt nummer som inte var svenskt. Jag klickade på den gröna luren och svarade
- Hallå?
A few hours later me and the boy’s decided to go out to say hello to the fans. It’s so crazy, they actually stay outside the hotel the whole day, just to see us, so that’s the least we can do. Paul walked in front of us when we got out from the hotel. The fans started screaming. But not the same thing’s they use to.
- Louis what the fuck, who’s the girl in the pictures?
- Yeah Lou, who the hell is she?
- Are you dating her?
- I can’t believe you would lie to us about this..
- She should be glad we can only see her back in the photos, or ealse...!
Paul tried to to clam everyone down and be quiet but it was pointless. We couldn't stay out there so we had to push our selves trough the crowd of people to get inside again. I was in chock. It had only gone a few hours since Natalie left and the girl inside the hotel had taken the photo of us. How on earth could it had sped so fast?
- Lou what was that? Niall said and looked at med with big eyes.
- I don’t know. Or, I mean.. I do know. I kissed Natalie in the lobby and some girl photographed us. I did’n think It would go this far.
- Guys, not to try to make things worse but.. Look what’s trending on twitter, worldwide.. Liam said.
I grabbed his phone and looked at the trends. “Don’t fucking touch Louis #bitch” it said..
I had to call Natalie to see if she was alright.
I heard Natalie’s voice and started talking
- Natalie! It’s Louis, have you seen the picture and what’s trending on twitter?
- Yes I have.. She sounded a bit sad, wich I could understand. She was trending Worldwide on Twitter, as a bitch. What shall we do? she asked
- I don’t know, Paul wants to talk to me so lets see what he has to say and then I can call you back?
- Sure, she said and sounded a bit happier.
We hung up, and I went directly to Paul who hade gone to his room. We talked about what to do. He thought it would be best if we just let it be. Don't comment it or anything. It would blow of in a couple of days. But he also said it would be best if I didn't se Natalie anymore but that he understand if I do. So we just agreed that I should be more careful the next time I saw her.
Sandras perspektiv
Jag hade precis kommit hem och slagit på datorn efter en av de bästa kvällarna på riktigt länge. Zayn var en underbar person och jag hade haft det riktigt trevligt! Jag slog på datorn, loggade in på facebook och möttes direkt av en statusuppdatering från Julia: “Fyfan din jävla bitch”. Jag kunde inte låta bli att tänka att det handlade om mig eller Natalie efter allt som hade hänt, men i sånt fall tog hon väl i lite väl.. Jag fortsatte kolla runt på facebook och efter ett tag ringde telefonen. Klockan var mycket, så jag förstod nästan direkt när jag hörde ringsignalen att det var Natalie.
- Hej! svarade jag glatt och tänkte att hon ringde så att vi kunde prata om våra kvällar, men när jag hörde hennes röst blev jag nästan lite orolig, hon lät inte alls lika glad som jag hade tänkt mig.
- Hej..
- Har det hänt något? frågade jag direkt.
- Min kväll var verkligen jätterolig, jag och Louis hade det hur kul som helst tillsammans. Men sen kom den där äckliga Felicia och förstörde den..
Jag bad henne förklara nogrannare, hon berättade om att någon hade fotat dom, att bilden hade spridits och vad som trendade på twitter.
- Men vad har Felicia med saken att göra? undrade jag förvånat
- Det var hon som fotade. Julia har smsat mig, hon skrev nått i stil med “Hur kan du sjunka så lågt? Bästavänner? Trodde inte att man behandlade varandra så. Tack och lov att Felicia var inne i hotellet just i det ögonblicket! Du ska vara glad att jag inte har spridit ut ditt namn, jag tänker inte sjunka lika lågt som dig”
- Men, jag förstår inte vad hon har att vara sur för?! Åhh, jag blir galen. Vi försökte verkligen få med henne i Norge, sen var det hennes beslut att börja umgås med den där Felicia istället! Och Natalie, ta inte åt dig. Du förtjänar mycket bättre!
Natalies perspektiv
Sandra var verkligen bäst på att få mig på bra humör. Hon var så övertygande i allt hon sa och hon hade precis, efter ett inte mer än kanske 10 minuter långt samtal, fått mig att förstå att det verkligen inte var mitt fel och att det inte fanns något jag kunde göra. Jag gick istället och la mig, klockan var mycket och jag ville vakna i tid så att jag skulle hinna träffa Louis under morgondagen.
Nästa morgon vaknade jag av att solen sken in genom mitt fönster redan vid 8-tiden, jag drog för gardinen och försökte somna om igen men det gick inte. Istället gick jag upp och duschade och åt frukost i lugn och ro, och satte mig sedan framför TVn. När jag hade suttit och slötittat på How I met you mother i kanske 20 minuter ringde min mobil, jag kollade på skärmen och det var ett okänt nummer som inte var svenskt. Jag klickade på den gröna luren och svarade
- Hallå?
------------------------------------------------------------------------------------
Igår han jag inte uppdatera någonting, dock verkar det inte ha gjort er så mycket haha. Tur det! Här kom i alla fall kapitel 13, oturs nummer och kanske ett oturskapitel? Vem vet?
Kapitel 12 - The picture
Previously:
Julia hade kommit tillbaka, men det verkade som att hon inte hade sett vilka vi pratade med och det var väl lika bra. Mer tjafs just nu var verkligen ingenting jag orkade med. Vi la in alla våra väskor i bagageutrymmet och sedan satte vi oss i bilen och började åka. Natalies mamma pratade i telefon under hela bilresan, medan vi andra satt helt tysta. Vi släppte först av Julia och sedan släppte dom av mig. Jag gick upp till lägenheten, ingen var hemma så jag la mig bara på soffan direkt och ett tag senare hade jag somnat
---------------------------------------------------------------------------------------------
Natalies perspektiv
Klockan hade precis slagit 16.00 och Louis hade ringt mig. Han undrade om jag och Sandra ville gå ut och äta middag med alla killarna och sedan kanske hitta på något efter det. Jag hade sagt att vi ville det, och vi skulle möta upp dom en bit från deras hotell vid halv 7, men nu fick jag inte tag på Sandra. Jag hade ringt 5 gånger, men nu kändes det hopplöst. Jag satte mig vid datorn och efter ungefär en halvtimme ringde Sandra upp mig.
- Förlåt att jag inte har svarat, jag somnade direkt jag kom hem..
- Det är lugnt, men Louis ringde mig och vi bestämde att vi ska äta middag med dom ikväll. Vi möts upp vid Slussen för dom bor på Hilton.
- Okej, det låter bra men vilken tid?
- Halv 7, du kan komma hit direkt du är klar så kan vi gå tillsammans från mig, det är ju inte så långt.
Ungefär en timme senare ringde dörrklockan, jag gick och öppnade dörren och det var Sandra som stod där. Shit, jag hade glömt bort tiden!
- Åhh vad fin du är Sandra!! brast jag ut när jag såg henne. Hon hade inte gjort mycket mer än vanligt, men det lilla hon gjort gjorde helt klart skillnad.
- Du med... sa hon och skrattade när hon såg mina slitna mjukisbyxor och det trassliga håret.
- Jag hade helt glömt bort tiden!! Sa jag och började direkt känna mig stressad. Jag går och duschar, du kan sätta dig vid datorn under tiden, fortsatte jag sen.
När jag hade duschat, fönat mitt hår, sminkat mig lite och tagit på ett par jeans och en blus kollade jag på klockan, kvart över sex. Det var alltså dags att gå, jag sa till Sandra och vi tog på oss våra skor. Mamma var inte hemma, så jag skrev en lapp till henne
“Hej mamma, jag och Sandra går ut och äter med några kompisar. Vet inte när jag kommer, ring om det är något. Puss”
Precis när vi hade låst lägenheten fick jag ett sms av Louis.
- Han säger att det är bättre att vi ses vid TGI Friday istället, så vi slipper alla fans. Sa jag när Sandra undrade vad han skrev.
- Okej det blir bra, svarade hon och sedan gick vi till tunnelbanan och åkte mot Östermalmstorg.
Vi bestämde oss för att gå in och vänta inne i restaurangen, men när vi kom in såg vi att dom redan satt vid ett bord en bit in. Vi gick dit och hälsade på alla och satte oss sedan ner.
- I’m so glad you could make it! Sa Louis och tittade på mig.
- And I’m glad you asked, svarade jag och log.
Vi beställde in mat och pratade livligt under hela tiden, dom var verkligen sociala och det blev aldrig någon pinsam tystnad. Jag visste att Sandra tyckte att det var lite jobbigt att prata engelska hela tiden, men dom berömde oss mycket och sa att vi var duktiga och jag tror att det gav henne lite mod för det gick bra.
När vi hade ätit klart vår mat och suttit kvar ett tag efter och pratat frågade dom om vi ville följa med dom till hotellet, vi tyckte det lät roligt så vi tackade ja. Louis betalade notan, jag och Sandra insisterade på att vi skulle betala vårat men han envisades med att dom skulle ta det. Dom ringde Paul som kom dit och skulle hämta upp oss, vi skulle gå in i bilen just när Zayn sa
- Me and Sandra are going for a walk, we’ll se you at the hotel later.
- Okey, svarade vi alla och hoppade in i bilen.
Sandras perspektiv
På väg ut från restaurangen hade Zayn frågat mig om jag ville gå på en liten promenad med honom istället för att åka tillbaka till hotellet, det hade jag självklart gått med på så vi började gå längs med Birger Jarlsgatan ner mot vattnet. Det var verkligen fint, det var mörkt men båtarna som låg längs med Nybrokajen var vackert upplysta. Vi gick tysta först, men det kändes ändå inte pinsamt. Vi satte oss nere vid vattnet och pratade, om allt möjligt. Allt från honom och hans “personliga” liv, om deras tid i X-factor till saker om mig som hur det var i skolan i Sverige. När vi pratade om det sistnämnda frågade Zayn plötsligt hur det hade gått med Julia, jag hade vid ett tidigare tillfälle berättat om hela händelsen i Norge. Jag blev ändå lite chockad, för jag trodde inte att han skulle ta upp det nu.
- Well, Natalies mom gave us a ride home from the airport today, we dropped her off where she lives and since then we haven’t heard anything from her.
- Oh, okey. Hope everything will be okay then, sa han och log.
- Yeah, I hope so to. We were so close, sa jag och suckade lite svagt. Egentligen orkade jag inte tänka på henne just nu, jag ville ju bara sitta här med Zayn och prata men jag kunde inte låta bli. Jag erkände för mig själv att jag saknade henne, vi var ju så nära. Det måste gå att lösa. Medan jag satt i mina tankar kände jag att Zayn tog tag i min hand. Han höll kvar den, men vi sa ingenting. Vi bara satt där och tittade ut mot vattnet och det var så fint.
Natalies perspektiv
Vi hade kommit till hotellet, jag hade gått in bakvägen med Louis och dom andra gick framvägen för att låta fans ta bilder, prata med dom osv. Vi åkte upp till hans rum, det var ett ganska enkelt men väldigt fint rum med 1 dubbelsäng, ett badrum, en liten kokvrå och en tv.
- Do you live alone? frågade jag honom
- Yes, I got this room for myself, the others live together, sa han och såg stolt ut.
Jag skrattade lite till svar, sedan frågade jag vad han tyckte att vi skulle göra.
- Play videogames? frågade han med ett brett leende.
- Sure! svarade jag och satte mig i sängen medan han gick och slog på Supermario, MarioCart.. Vi spelade länge, han vann varje gång men jag kunde bara skylla på att jag aldrig spelade TV-spel. Det var riktigt roligt, men vid halv elva tiden fick jag ett sms av mamma.
“Hej gumman, det är dags att komma hem nu. Ring om du vill ha skjuts :-) Puss”
- I have to go now.., sa jag.
- Oh, but maybe I’ll se you tomorrow?
- Yes, that would be fun!
Han följde mig ner, men stannade en bit bort från lobbyn så att inte fansen utanför skulle se att jag var med honom.
- Thanks for tonight! Sa jag och han log mot mig. Vi kollade varandra i ögonen och lutade oss mot varandra. Våra läppar skulle precis mötas när våra pannor krockade. Vi båda började skratta. Louis tog bort en hårslinga från mitt ansikte och la den bakom mitt öra. Vi böjde oss motvarandra igen och den här gången möttes vi i en perfekt kyss.
Plötsligt hörde vi ett kameraklick, det var bakom mig. Jag vände mig om och såg en tjej springa ut till alla fans utanför och skrika, jag kollade förvånat på Louis som kollade lika förvånat på mig.
- Do you know how to find the backdoor? I don’t think it’s so good for us to be seen with each other.. Han skrattade nervöst.
- Yes I do, jag sa hejdå och kramade honom och började gå mot bakvägen.
Sandras perspektiv
Zayn och jag hade fortsatt promenera omkring. Skönt nog hade det inte kommit fram ett enda fans under tiden, förmodligen för att alla stod kring hotellet och väntade. Vi var vid bron över till Gamla Stan när jag fick ett sms av Natalie, hon sa att hon hade gått hem för att hennes mamma hade hört av sig.
- It was Natalie, sa jag efter att jag hade läst smset. She’s home now, I should probably go to, fortsatte jag.
- Yes, I’m taking a taxi to the hotel, how are you gonna get home? I can ask the driver to drive to your place first if you want to? frågade han.
- Thanks, but it’s fine. I walk, it’s not that far from here.
- Okay, well bye then I guess sa han.
Han tog min hand och kollade mig i ögonen. Han böjde sig ner mot mig. Han var länge än mig så jag ställde mig på tå. Våra läppar möttes i en kyss. Vi log och kramades en lång stund innan vi gick hand i hand till taxin som Zayn hoppade in i.
- Förlåt att jag inte har svarat, jag somnade direkt jag kom hem..
- Det är lugnt, men Louis ringde mig och vi bestämde att vi ska äta middag med dom ikväll. Vi möts upp vid Slussen för dom bor på Hilton.
- Okej, det låter bra men vilken tid?
- Halv 7, du kan komma hit direkt du är klar så kan vi gå tillsammans från mig, det är ju inte så långt.
Ungefär en timme senare ringde dörrklockan, jag gick och öppnade dörren och det var Sandra som stod där. Shit, jag hade glömt bort tiden!
- Åhh vad fin du är Sandra!! brast jag ut när jag såg henne. Hon hade inte gjort mycket mer än vanligt, men det lilla hon gjort gjorde helt klart skillnad.
- Du med... sa hon och skrattade när hon såg mina slitna mjukisbyxor och det trassliga håret.
- Jag hade helt glömt bort tiden!! Sa jag och började direkt känna mig stressad. Jag går och duschar, du kan sätta dig vid datorn under tiden, fortsatte jag sen.
När jag hade duschat, fönat mitt hår, sminkat mig lite och tagit på ett par jeans och en blus kollade jag på klockan, kvart över sex. Det var alltså dags att gå, jag sa till Sandra och vi tog på oss våra skor. Mamma var inte hemma, så jag skrev en lapp till henne
“Hej mamma, jag och Sandra går ut och äter med några kompisar. Vet inte när jag kommer, ring om det är något. Puss”
Precis när vi hade låst lägenheten fick jag ett sms av Louis.
- Han säger att det är bättre att vi ses vid TGI Friday istället, så vi slipper alla fans. Sa jag när Sandra undrade vad han skrev.
- Okej det blir bra, svarade hon och sedan gick vi till tunnelbanan och åkte mot Östermalmstorg.
Vi bestämde oss för att gå in och vänta inne i restaurangen, men när vi kom in såg vi att dom redan satt vid ett bord en bit in. Vi gick dit och hälsade på alla och satte oss sedan ner.
- I’m so glad you could make it! Sa Louis och tittade på mig.
- And I’m glad you asked, svarade jag och log.
Vi beställde in mat och pratade livligt under hela tiden, dom var verkligen sociala och det blev aldrig någon pinsam tystnad. Jag visste att Sandra tyckte att det var lite jobbigt att prata engelska hela tiden, men dom berömde oss mycket och sa att vi var duktiga och jag tror att det gav henne lite mod för det gick bra.
När vi hade ätit klart vår mat och suttit kvar ett tag efter och pratat frågade dom om vi ville följa med dom till hotellet, vi tyckte det lät roligt så vi tackade ja. Louis betalade notan, jag och Sandra insisterade på att vi skulle betala vårat men han envisades med att dom skulle ta det. Dom ringde Paul som kom dit och skulle hämta upp oss, vi skulle gå in i bilen just när Zayn sa
- Me and Sandra are going for a walk, we’ll se you at the hotel later.
- Okey, svarade vi alla och hoppade in i bilen.
Sandras perspektiv
På väg ut från restaurangen hade Zayn frågat mig om jag ville gå på en liten promenad med honom istället för att åka tillbaka till hotellet, det hade jag självklart gått med på så vi började gå längs med Birger Jarlsgatan ner mot vattnet. Det var verkligen fint, det var mörkt men båtarna som låg längs med Nybrokajen var vackert upplysta. Vi gick tysta först, men det kändes ändå inte pinsamt. Vi satte oss nere vid vattnet och pratade, om allt möjligt. Allt från honom och hans “personliga” liv, om deras tid i X-factor till saker om mig som hur det var i skolan i Sverige. När vi pratade om det sistnämnda frågade Zayn plötsligt hur det hade gått med Julia, jag hade vid ett tidigare tillfälle berättat om hela händelsen i Norge. Jag blev ändå lite chockad, för jag trodde inte att han skulle ta upp det nu.
- Well, Natalies mom gave us a ride home from the airport today, we dropped her off where she lives and since then we haven’t heard anything from her.
- Oh, okey. Hope everything will be okay then, sa han och log.
- Yeah, I hope so to. We were so close, sa jag och suckade lite svagt. Egentligen orkade jag inte tänka på henne just nu, jag ville ju bara sitta här med Zayn och prata men jag kunde inte låta bli. Jag erkände för mig själv att jag saknade henne, vi var ju så nära. Det måste gå att lösa. Medan jag satt i mina tankar kände jag att Zayn tog tag i min hand. Han höll kvar den, men vi sa ingenting. Vi bara satt där och tittade ut mot vattnet och det var så fint.
Natalies perspektiv
Vi hade kommit till hotellet, jag hade gått in bakvägen med Louis och dom andra gick framvägen för att låta fans ta bilder, prata med dom osv. Vi åkte upp till hans rum, det var ett ganska enkelt men väldigt fint rum med 1 dubbelsäng, ett badrum, en liten kokvrå och en tv.
- Do you live alone? frågade jag honom
- Yes, I got this room for myself, the others live together, sa han och såg stolt ut.
Jag skrattade lite till svar, sedan frågade jag vad han tyckte att vi skulle göra.
- Play videogames? frågade han med ett brett leende.
- Sure! svarade jag och satte mig i sängen medan han gick och slog på Supermario, MarioCart.. Vi spelade länge, han vann varje gång men jag kunde bara skylla på att jag aldrig spelade TV-spel. Det var riktigt roligt, men vid halv elva tiden fick jag ett sms av mamma.
“Hej gumman, det är dags att komma hem nu. Ring om du vill ha skjuts :-) Puss”
- I have to go now.., sa jag.
- Oh, but maybe I’ll se you tomorrow?
- Yes, that would be fun!
Han följde mig ner, men stannade en bit bort från lobbyn så att inte fansen utanför skulle se att jag var med honom.
- Thanks for tonight! Sa jag och han log mot mig. Vi kollade varandra i ögonen och lutade oss mot varandra. Våra läppar skulle precis mötas när våra pannor krockade. Vi båda började skratta. Louis tog bort en hårslinga från mitt ansikte och la den bakom mitt öra. Vi böjde oss motvarandra igen och den här gången möttes vi i en perfekt kyss.
Plötsligt hörde vi ett kameraklick, det var bakom mig. Jag vände mig om och såg en tjej springa ut till alla fans utanför och skrika, jag kollade förvånat på Louis som kollade lika förvånat på mig.
- Do you know how to find the backdoor? I don’t think it’s so good for us to be seen with each other.. Han skrattade nervöst.
- Yes I do, jag sa hejdå och kramade honom och började gå mot bakvägen.
Sandras perspektiv
Zayn och jag hade fortsatt promenera omkring. Skönt nog hade det inte kommit fram ett enda fans under tiden, förmodligen för att alla stod kring hotellet och väntade. Vi var vid bron över till Gamla Stan när jag fick ett sms av Natalie, hon sa att hon hade gått hem för att hennes mamma hade hört av sig.
- It was Natalie, sa jag efter att jag hade läst smset. She’s home now, I should probably go to, fortsatte jag.
- Yes, I’m taking a taxi to the hotel, how are you gonna get home? I can ask the driver to drive to your place first if you want to? frågade han.
- Thanks, but it’s fine. I walk, it’s not that far from here.
- Okay, well bye then I guess sa han.
Han tog min hand och kollade mig i ögonen. Han böjde sig ner mot mig. Han var länge än mig så jag ställde mig på tå. Våra läppar möttes i en kyss. Vi log och kramades en lång stund innan vi gick hand i hand till taxin som Zayn hoppade in i.
------------------------------------------------------------------------------
Förlåt att detta kapitel kom så sent, har haft mycket att göra. Men nu är det uppe! Låt mig höra era åsikter. Kram :) x
