Kapitel 24 - suprise suprise!
Previously:
- Please Zayn I can see when you’re lying. Just tell me!
- It’s just that, Louis has a visitor. And it’s nothing, but probably it wont look so good when Natalie gets up there. I mean, how would you react if I were alone with a girl in my hotelroom suddenly?
- Why is he alone with a girl in his room then?
- It’s just that, Louis has a visitor. And it’s nothing, but probably it wont look so good when Natalie gets up there. I mean, how would you react if I were alone with a girl in my hotelroom suddenly?
- Why is he alone with a girl in his room then?
------------------------------------------------------------------------------------------
Natalies perspektiv
Jag gick snabbt mot Louis dörr, men när jag stod utanför och precis skulle knacka på hörde jag genom dörren att han inte var ensam. Någon skrattade högt inifrån rummet, och det var definitivt ett tjejskratt. Jag stod kvar ett tag och för att höra vad dom sa, men jag kunde inte urskilja några ord. Jag kände hur det brände bakom ögonen och jag ville bara hem. Men samtidigt visste jag att det inte skulle få mig på bättre humör så jag övervägde att springa efter Zayn och Sandra, men istället kom jag på att jag kanske kunde tillbringa lite tid med de andra killarna istället vilket jag inte gjort så mycket.
Jag gick mot Harrys dörr och knackade på och inte långt därefter öppnades den av Liam.
- Hi guys! sa jag och log
- Hi! What are you doing here? Shouldn’t you be with Louis? frågade Niall förvånat.
- Well, I haven’t spent so much time with you, so maybe we can do something now?
- Ofcourse! Sa alla killarna glatt och jag kom in innanför dörren.
Vi bestämde oss för att spela tv-spel och delade upp oss i två lag. Jag var med Niall och mötte Liam och Harry. *Pip pip*
- Pause! I got a text! skrek Harry.
- Oooh who was it from? frågade Liam skämtsamt och viftade med ögonbrynen samtidigt som jag och Niall skrattade. Harry kollade koncentrerat ner på mobilen och läste sedan upp vad som stod
“Hi sweetheart, hope you’re having a great time in Sweden. Actually, dad is there right now, in his apartment. Maybe you can talk to him and you can meet up and do something? Love you!”
- From mom, la han till.
- Oh, I remember you told me he had an apartment here in Stockholm!
- Yes... sa Harry och såg fundersam ut. Maybe we all could go over there and suprise him? Fortsatte han sedan och log stort.
- That sounds funny, svarade vi andra 3. When? flikade Niall in.
- Right now? gav Harry som förslag.
- Sure, lets go then! sa jag och och log.
Vi stängde av tv-spelet och började klä på oss, och inte långt där efter var vi på tunnelbanan. Killarna tyckte det vore roligt med lite omväxling till allt taxiåkande och eftersom jag hittade bra i stockholm var det ett bra tillfälle. Vi bytte vid T-centalen och gick sedan av vid Fridhemsplan för att komma till Harrys pappas lägenhet på Kungsholmen. Han hade gett mig adressen så jag skrev in den i kartan på telefonen för att hitta rätt. Efter att ha gått i dryga 5 minuter stod vi utanför porten och Harry fiskade upp nycklarna ur fickan och låste sedan upp. Vi gick under tystnad upp för de 3 trapporna till lägenheten och Harry tog återigen fram nyckeln för att låsa upp dörr nummer två. Han öppnade och skrek
- Hello! Surprise dad!
En lång, mörkhårig man kom ut till hallen i bara morgonrock och kollade förvånat upp mot oss.
- Oh hi Harry! And Liam and Niall! and..? sa han sedan och kollade på mig
- Natalie! fyllde jag i och log.
- Nice to meet you, Natalie, sa han och skakade min hand.
Det blev en kort pinsam tystnad, men Harry bröt den snabbt
- Do you have a visitor here? frågade han sin pappa
- Well... Man märkte att han var lite osäker på vad han skulle svara, men fortsatte sedan med
- Yes, I have a friend here.
- Oh, didn’t want to interrupt! sa Harry lite generat
- No problem, it’s just nice to see you! Do you want a cup of thea or something? Svarade han och Harry vände sig om mot oss och alla tre nickade till svar.
- We have visitors! ropade Harrys pappa mot vad jag antog var sovrummet. Ut kom en kvinna i 40-årsåldern med brunt hår uppsatt i en knut.
- Hello! Sa Harry och killarna glatt, men mitt ansikte förstenades snabbt i en förvånad min, och likaså kvinnans..
Jag gick snabbt mot Louis dörr, men när jag stod utanför och precis skulle knacka på hörde jag genom dörren att han inte var ensam. Någon skrattade högt inifrån rummet, och det var definitivt ett tjejskratt. Jag stod kvar ett tag och för att höra vad dom sa, men jag kunde inte urskilja några ord. Jag kände hur det brände bakom ögonen och jag ville bara hem. Men samtidigt visste jag att det inte skulle få mig på bättre humör så jag övervägde att springa efter Zayn och Sandra, men istället kom jag på att jag kanske kunde tillbringa lite tid med de andra killarna istället vilket jag inte gjort så mycket.
Jag gick mot Harrys dörr och knackade på och inte långt därefter öppnades den av Liam.
- Hi guys! sa jag och log
- Hi! What are you doing here? Shouldn’t you be with Louis? frågade Niall förvånat.
- Well, I haven’t spent so much time with you, so maybe we can do something now?
- Ofcourse! Sa alla killarna glatt och jag kom in innanför dörren.
Vi bestämde oss för att spela tv-spel och delade upp oss i två lag. Jag var med Niall och mötte Liam och Harry. *Pip pip*
- Pause! I got a text! skrek Harry.
- Oooh who was it from? frågade Liam skämtsamt och viftade med ögonbrynen samtidigt som jag och Niall skrattade. Harry kollade koncentrerat ner på mobilen och läste sedan upp vad som stod
“Hi sweetheart, hope you’re having a great time in Sweden. Actually, dad is there right now, in his apartment. Maybe you can talk to him and you can meet up and do something? Love you!”
- From mom, la han till.
- Oh, I remember you told me he had an apartment here in Stockholm!
- Yes... sa Harry och såg fundersam ut. Maybe we all could go over there and suprise him? Fortsatte han sedan och log stort.
- That sounds funny, svarade vi andra 3. When? flikade Niall in.
- Right now? gav Harry som förslag.
- Sure, lets go then! sa jag och och log.
Vi stängde av tv-spelet och började klä på oss, och inte långt där efter var vi på tunnelbanan. Killarna tyckte det vore roligt med lite omväxling till allt taxiåkande och eftersom jag hittade bra i stockholm var det ett bra tillfälle. Vi bytte vid T-centalen och gick sedan av vid Fridhemsplan för att komma till Harrys pappas lägenhet på Kungsholmen. Han hade gett mig adressen så jag skrev in den i kartan på telefonen för att hitta rätt. Efter att ha gått i dryga 5 minuter stod vi utanför porten och Harry fiskade upp nycklarna ur fickan och låste sedan upp. Vi gick under tystnad upp för de 3 trapporna till lägenheten och Harry tog återigen fram nyckeln för att låsa upp dörr nummer två. Han öppnade och skrek
- Hello! Surprise dad!
En lång, mörkhårig man kom ut till hallen i bara morgonrock och kollade förvånat upp mot oss.
- Oh hi Harry! And Liam and Niall! and..? sa han sedan och kollade på mig
- Natalie! fyllde jag i och log.
- Nice to meet you, Natalie, sa han och skakade min hand.
Det blev en kort pinsam tystnad, men Harry bröt den snabbt
- Do you have a visitor here? frågade han sin pappa
- Well... Man märkte att han var lite osäker på vad han skulle svara, men fortsatte sedan med
- Yes, I have a friend here.
- Oh, didn’t want to interrupt! sa Harry lite generat
- No problem, it’s just nice to see you! Do you want a cup of thea or something? Svarade han och Harry vände sig om mot oss och alla tre nickade till svar.
- We have visitors! ropade Harrys pappa mot vad jag antog var sovrummet. Ut kom en kvinna i 40-årsåldern med brunt hår uppsatt i en knut.
- Hello! Sa Harry och killarna glatt, men mitt ansikte förstenades snabbt i en förvånad min, och likaså kvinnans..
--------------------------------------------------------------------------------------
Och där har ni kapitel 24 hundra år senare. Förlåtförlåtförlåt, men ni vet hur det är. Kul att ni fortsätter att kika in och som svar till er som frågar, NEJ jag har inte slutat blogga. Det kan dröja mellan inläggen men om jag bestämmer mig för att sluta så kommer jag självklart göra ett avslut på novellen först! KRAM PÅ ER!
