Kapitel 12 - The picture
Previously:
Julia hade kommit tillbaka, men det verkade som att hon inte hade sett vilka vi pratade med och det var väl lika bra. Mer tjafs just nu var verkligen ingenting jag orkade med. Vi la in alla våra väskor i bagageutrymmet och sedan satte vi oss i bilen och började åka. Natalies mamma pratade i telefon under hela bilresan, medan vi andra satt helt tysta. Vi släppte först av Julia och sedan släppte dom av mig. Jag gick upp till lägenheten, ingen var hemma så jag la mig bara på soffan direkt och ett tag senare hade jag somnat
---------------------------------------------------------------------------------------------
Natalies perspektiv
Klockan hade precis slagit 16.00 och Louis hade ringt mig. Han undrade om jag och Sandra ville gå ut och äta middag med alla killarna och sedan kanske hitta på något efter det. Jag hade sagt att vi ville det, och vi skulle möta upp dom en bit från deras hotell vid halv 7, men nu fick jag inte tag på Sandra. Jag hade ringt 5 gånger, men nu kändes det hopplöst. Jag satte mig vid datorn och efter ungefär en halvtimme ringde Sandra upp mig.
- Förlåt att jag inte har svarat, jag somnade direkt jag kom hem..
- Det är lugnt, men Louis ringde mig och vi bestämde att vi ska äta middag med dom ikväll. Vi möts upp vid Slussen för dom bor på Hilton.
- Okej, det låter bra men vilken tid?
- Halv 7, du kan komma hit direkt du är klar så kan vi gå tillsammans från mig, det är ju inte så långt.
Ungefär en timme senare ringde dörrklockan, jag gick och öppnade dörren och det var Sandra som stod där. Shit, jag hade glömt bort tiden!
- Åhh vad fin du är Sandra!! brast jag ut när jag såg henne. Hon hade inte gjort mycket mer än vanligt, men det lilla hon gjort gjorde helt klart skillnad.
- Du med... sa hon och skrattade när hon såg mina slitna mjukisbyxor och det trassliga håret.
- Jag hade helt glömt bort tiden!! Sa jag och började direkt känna mig stressad. Jag går och duschar, du kan sätta dig vid datorn under tiden, fortsatte jag sen.
När jag hade duschat, fönat mitt hår, sminkat mig lite och tagit på ett par jeans och en blus kollade jag på klockan, kvart över sex. Det var alltså dags att gå, jag sa till Sandra och vi tog på oss våra skor. Mamma var inte hemma, så jag skrev en lapp till henne
“Hej mamma, jag och Sandra går ut och äter med några kompisar. Vet inte när jag kommer, ring om det är något. Puss”
Precis när vi hade låst lägenheten fick jag ett sms av Louis.
- Han säger att det är bättre att vi ses vid TGI Friday istället, så vi slipper alla fans. Sa jag när Sandra undrade vad han skrev.
- Okej det blir bra, svarade hon och sedan gick vi till tunnelbanan och åkte mot Östermalmstorg.
Vi bestämde oss för att gå in och vänta inne i restaurangen, men när vi kom in såg vi att dom redan satt vid ett bord en bit in. Vi gick dit och hälsade på alla och satte oss sedan ner.
- I’m so glad you could make it! Sa Louis och tittade på mig.
- And I’m glad you asked, svarade jag och log.
Vi beställde in mat och pratade livligt under hela tiden, dom var verkligen sociala och det blev aldrig någon pinsam tystnad. Jag visste att Sandra tyckte att det var lite jobbigt att prata engelska hela tiden, men dom berömde oss mycket och sa att vi var duktiga och jag tror att det gav henne lite mod för det gick bra.
När vi hade ätit klart vår mat och suttit kvar ett tag efter och pratat frågade dom om vi ville följa med dom till hotellet, vi tyckte det lät roligt så vi tackade ja. Louis betalade notan, jag och Sandra insisterade på att vi skulle betala vårat men han envisades med att dom skulle ta det. Dom ringde Paul som kom dit och skulle hämta upp oss, vi skulle gå in i bilen just när Zayn sa
- Me and Sandra are going for a walk, we’ll se you at the hotel later.
- Okey, svarade vi alla och hoppade in i bilen.
Sandras perspektiv
På väg ut från restaurangen hade Zayn frågat mig om jag ville gå på en liten promenad med honom istället för att åka tillbaka till hotellet, det hade jag självklart gått med på så vi började gå längs med Birger Jarlsgatan ner mot vattnet. Det var verkligen fint, det var mörkt men båtarna som låg längs med Nybrokajen var vackert upplysta. Vi gick tysta först, men det kändes ändå inte pinsamt. Vi satte oss nere vid vattnet och pratade, om allt möjligt. Allt från honom och hans “personliga” liv, om deras tid i X-factor till saker om mig som hur det var i skolan i Sverige. När vi pratade om det sistnämnda frågade Zayn plötsligt hur det hade gått med Julia, jag hade vid ett tidigare tillfälle berättat om hela händelsen i Norge. Jag blev ändå lite chockad, för jag trodde inte att han skulle ta upp det nu.
- Well, Natalies mom gave us a ride home from the airport today, we dropped her off where she lives and since then we haven’t heard anything from her.
- Oh, okey. Hope everything will be okay then, sa han och log.
- Yeah, I hope so to. We were so close, sa jag och suckade lite svagt. Egentligen orkade jag inte tänka på henne just nu, jag ville ju bara sitta här med Zayn och prata men jag kunde inte låta bli. Jag erkände för mig själv att jag saknade henne, vi var ju så nära. Det måste gå att lösa. Medan jag satt i mina tankar kände jag att Zayn tog tag i min hand. Han höll kvar den, men vi sa ingenting. Vi bara satt där och tittade ut mot vattnet och det var så fint.
Natalies perspektiv
Vi hade kommit till hotellet, jag hade gått in bakvägen med Louis och dom andra gick framvägen för att låta fans ta bilder, prata med dom osv. Vi åkte upp till hans rum, det var ett ganska enkelt men väldigt fint rum med 1 dubbelsäng, ett badrum, en liten kokvrå och en tv.
- Do you live alone? frågade jag honom
- Yes, I got this room for myself, the others live together, sa han och såg stolt ut.
Jag skrattade lite till svar, sedan frågade jag vad han tyckte att vi skulle göra.
- Play videogames? frågade han med ett brett leende.
- Sure! svarade jag och satte mig i sängen medan han gick och slog på Supermario, MarioCart.. Vi spelade länge, han vann varje gång men jag kunde bara skylla på att jag aldrig spelade TV-spel. Det var riktigt roligt, men vid halv elva tiden fick jag ett sms av mamma.
“Hej gumman, det är dags att komma hem nu. Ring om du vill ha skjuts :-) Puss”
- I have to go now.., sa jag.
- Oh, but maybe I’ll se you tomorrow?
- Yes, that would be fun!
Han följde mig ner, men stannade en bit bort från lobbyn så att inte fansen utanför skulle se att jag var med honom.
- Thanks for tonight! Sa jag och han log mot mig. Vi kollade varandra i ögonen och lutade oss mot varandra. Våra läppar skulle precis mötas när våra pannor krockade. Vi båda började skratta. Louis tog bort en hårslinga från mitt ansikte och la den bakom mitt öra. Vi böjde oss motvarandra igen och den här gången möttes vi i en perfekt kyss.
Plötsligt hörde vi ett kameraklick, det var bakom mig. Jag vände mig om och såg en tjej springa ut till alla fans utanför och skrika, jag kollade förvånat på Louis som kollade lika förvånat på mig.
- Do you know how to find the backdoor? I don’t think it’s so good for us to be seen with each other.. Han skrattade nervöst.
- Yes I do, jag sa hejdå och kramade honom och började gå mot bakvägen.
Sandras perspektiv
Zayn och jag hade fortsatt promenera omkring. Skönt nog hade det inte kommit fram ett enda fans under tiden, förmodligen för att alla stod kring hotellet och väntade. Vi var vid bron över till Gamla Stan när jag fick ett sms av Natalie, hon sa att hon hade gått hem för att hennes mamma hade hört av sig.
- It was Natalie, sa jag efter att jag hade läst smset. She’s home now, I should probably go to, fortsatte jag.
- Yes, I’m taking a taxi to the hotel, how are you gonna get home? I can ask the driver to drive to your place first if you want to? frågade han.
- Thanks, but it’s fine. I walk, it’s not that far from here.
- Okay, well bye then I guess sa han.
Han tog min hand och kollade mig i ögonen. Han böjde sig ner mot mig. Han var länge än mig så jag ställde mig på tå. Våra läppar möttes i en kyss. Vi log och kramades en lång stund innan vi gick hand i hand till taxin som Zayn hoppade in i.
- Förlåt att jag inte har svarat, jag somnade direkt jag kom hem..
- Det är lugnt, men Louis ringde mig och vi bestämde att vi ska äta middag med dom ikväll. Vi möts upp vid Slussen för dom bor på Hilton.
- Okej, det låter bra men vilken tid?
- Halv 7, du kan komma hit direkt du är klar så kan vi gå tillsammans från mig, det är ju inte så långt.
Ungefär en timme senare ringde dörrklockan, jag gick och öppnade dörren och det var Sandra som stod där. Shit, jag hade glömt bort tiden!
- Åhh vad fin du är Sandra!! brast jag ut när jag såg henne. Hon hade inte gjort mycket mer än vanligt, men det lilla hon gjort gjorde helt klart skillnad.
- Du med... sa hon och skrattade när hon såg mina slitna mjukisbyxor och det trassliga håret.
- Jag hade helt glömt bort tiden!! Sa jag och började direkt känna mig stressad. Jag går och duschar, du kan sätta dig vid datorn under tiden, fortsatte jag sen.
När jag hade duschat, fönat mitt hår, sminkat mig lite och tagit på ett par jeans och en blus kollade jag på klockan, kvart över sex. Det var alltså dags att gå, jag sa till Sandra och vi tog på oss våra skor. Mamma var inte hemma, så jag skrev en lapp till henne
“Hej mamma, jag och Sandra går ut och äter med några kompisar. Vet inte när jag kommer, ring om det är något. Puss”
Precis när vi hade låst lägenheten fick jag ett sms av Louis.
- Han säger att det är bättre att vi ses vid TGI Friday istället, så vi slipper alla fans. Sa jag när Sandra undrade vad han skrev.
- Okej det blir bra, svarade hon och sedan gick vi till tunnelbanan och åkte mot Östermalmstorg.
Vi bestämde oss för att gå in och vänta inne i restaurangen, men när vi kom in såg vi att dom redan satt vid ett bord en bit in. Vi gick dit och hälsade på alla och satte oss sedan ner.
- I’m so glad you could make it! Sa Louis och tittade på mig.
- And I’m glad you asked, svarade jag och log.
Vi beställde in mat och pratade livligt under hela tiden, dom var verkligen sociala och det blev aldrig någon pinsam tystnad. Jag visste att Sandra tyckte att det var lite jobbigt att prata engelska hela tiden, men dom berömde oss mycket och sa att vi var duktiga och jag tror att det gav henne lite mod för det gick bra.
När vi hade ätit klart vår mat och suttit kvar ett tag efter och pratat frågade dom om vi ville följa med dom till hotellet, vi tyckte det lät roligt så vi tackade ja. Louis betalade notan, jag och Sandra insisterade på att vi skulle betala vårat men han envisades med att dom skulle ta det. Dom ringde Paul som kom dit och skulle hämta upp oss, vi skulle gå in i bilen just när Zayn sa
- Me and Sandra are going for a walk, we’ll se you at the hotel later.
- Okey, svarade vi alla och hoppade in i bilen.
Sandras perspektiv
På väg ut från restaurangen hade Zayn frågat mig om jag ville gå på en liten promenad med honom istället för att åka tillbaka till hotellet, det hade jag självklart gått med på så vi började gå längs med Birger Jarlsgatan ner mot vattnet. Det var verkligen fint, det var mörkt men båtarna som låg längs med Nybrokajen var vackert upplysta. Vi gick tysta först, men det kändes ändå inte pinsamt. Vi satte oss nere vid vattnet och pratade, om allt möjligt. Allt från honom och hans “personliga” liv, om deras tid i X-factor till saker om mig som hur det var i skolan i Sverige. När vi pratade om det sistnämnda frågade Zayn plötsligt hur det hade gått med Julia, jag hade vid ett tidigare tillfälle berättat om hela händelsen i Norge. Jag blev ändå lite chockad, för jag trodde inte att han skulle ta upp det nu.
- Well, Natalies mom gave us a ride home from the airport today, we dropped her off where she lives and since then we haven’t heard anything from her.
- Oh, okey. Hope everything will be okay then, sa han och log.
- Yeah, I hope so to. We were so close, sa jag och suckade lite svagt. Egentligen orkade jag inte tänka på henne just nu, jag ville ju bara sitta här med Zayn och prata men jag kunde inte låta bli. Jag erkände för mig själv att jag saknade henne, vi var ju så nära. Det måste gå att lösa. Medan jag satt i mina tankar kände jag att Zayn tog tag i min hand. Han höll kvar den, men vi sa ingenting. Vi bara satt där och tittade ut mot vattnet och det var så fint.
Natalies perspektiv
Vi hade kommit till hotellet, jag hade gått in bakvägen med Louis och dom andra gick framvägen för att låta fans ta bilder, prata med dom osv. Vi åkte upp till hans rum, det var ett ganska enkelt men väldigt fint rum med 1 dubbelsäng, ett badrum, en liten kokvrå och en tv.
- Do you live alone? frågade jag honom
- Yes, I got this room for myself, the others live together, sa han och såg stolt ut.
Jag skrattade lite till svar, sedan frågade jag vad han tyckte att vi skulle göra.
- Play videogames? frågade han med ett brett leende.
- Sure! svarade jag och satte mig i sängen medan han gick och slog på Supermario, MarioCart.. Vi spelade länge, han vann varje gång men jag kunde bara skylla på att jag aldrig spelade TV-spel. Det var riktigt roligt, men vid halv elva tiden fick jag ett sms av mamma.
“Hej gumman, det är dags att komma hem nu. Ring om du vill ha skjuts :-) Puss”
- I have to go now.., sa jag.
- Oh, but maybe I’ll se you tomorrow?
- Yes, that would be fun!
Han följde mig ner, men stannade en bit bort från lobbyn så att inte fansen utanför skulle se att jag var med honom.
- Thanks for tonight! Sa jag och han log mot mig. Vi kollade varandra i ögonen och lutade oss mot varandra. Våra läppar skulle precis mötas när våra pannor krockade. Vi båda började skratta. Louis tog bort en hårslinga från mitt ansikte och la den bakom mitt öra. Vi böjde oss motvarandra igen och den här gången möttes vi i en perfekt kyss.
Plötsligt hörde vi ett kameraklick, det var bakom mig. Jag vände mig om och såg en tjej springa ut till alla fans utanför och skrika, jag kollade förvånat på Louis som kollade lika förvånat på mig.
- Do you know how to find the backdoor? I don’t think it’s so good for us to be seen with each other.. Han skrattade nervöst.
- Yes I do, jag sa hejdå och kramade honom och började gå mot bakvägen.
Sandras perspektiv
Zayn och jag hade fortsatt promenera omkring. Skönt nog hade det inte kommit fram ett enda fans under tiden, förmodligen för att alla stod kring hotellet och väntade. Vi var vid bron över till Gamla Stan när jag fick ett sms av Natalie, hon sa att hon hade gått hem för att hennes mamma hade hört av sig.
- It was Natalie, sa jag efter att jag hade läst smset. She’s home now, I should probably go to, fortsatte jag.
- Yes, I’m taking a taxi to the hotel, how are you gonna get home? I can ask the driver to drive to your place first if you want to? frågade han.
- Thanks, but it’s fine. I walk, it’s not that far from here.
- Okay, well bye then I guess sa han.
Han tog min hand och kollade mig i ögonen. Han böjde sig ner mot mig. Han var länge än mig så jag ställde mig på tå. Våra läppar möttes i en kyss. Vi log och kramades en lång stund innan vi gick hand i hand till taxin som Zayn hoppade in i.
------------------------------------------------------------------------------
Förlåt att detta kapitel kom så sent, har haft mycket att göra. Men nu är det uppe! Låt mig höra era åsikter. Kram :) x
Kommentarer
Postat av: Fredrica
As bra :D
Postat av: Johanna
Super bra!! :) =)
Postat av: Anonym
jätte bra ! :)
Postat av: ciaRA!!!!somlängtar
sjukt , galet bra meeeeeeeeeer!!!
Postat av: Anonym
BÄST!!!
Trackback
