Kapitel 14 - H&L
Previously:
Natalies perspektiv
Vid 18 på kvällen ringde mamma mig och sa att jag skulle komma hem och äta middag, jag frågade om jag inte kunde få äta med mina kompisar - jag hade fortfarande inte berättat att det var One Direction vi umgicks med hela tiden, men hon tyckte att jag skulle komma hem då vi inte hade sett varandra så mycket på senaste tiden. Det hade hon ju rätt i, så jag sa till Louis att jag skulle gå hem och äta men att vi kanske kunde träffas igen senare...
När jag hade suttit och slötittat på How I met you mother i kanske 20 minuter ringde min mobil, jag kollade på skärmen och det var ett okänt nummer som inte var svenskt. Jag klickade på den gröna luren och svarade
- Hallå?
- Hallå?
---------------------------------------------------------------------------------------------
- Hi, it’s Harry! svarade rösten i andra änden.
- Oh, hi, sa jag förvånat.
- How are you?
- I’m just fine, thanks, and you? frågade jag och väntade på att han skulle komma till anledningen varför han ringde. Jag visste att han inte skulle ringa mig bara för att småprata, så vad ville han?
- I’m just fine too, uhm, I was wondering if you would like to do something today? Like maybe eat lunch or go for a walk or anything?
Jag tänkte efter, egentligen hade jag ju inga andra planer än att träffa Louis men jag visste ju inte när det var så ja, jag skulle väl inte ha några problem med att träffa Harry ett litet tag.
- Sure, why not? svarade jag glatt
- Great, then meet me at the hotel in 1 hour.
- Okay, bye sa jag och la på.
Jag var ju redan klar, och det var inte särskilt långt för mig att gå så jag fortsatte att titta på TV tills det var 20 minuter kvar till att en timme hade gått. Då gick jag och klädde på mig och började gå, mamma var som vanligt iväg på något med jobbet så jag låste dörren och la nyckeln under dörrmattan. Förmodligen hade mamma en egen nyckel ändå, men det var mer för att jag själv inte skulle tappa bort den
Jag började gå mot Hilton och när jag kom fram var det inte alls mycket fans utanför som tur var, klockan var ju dock bara halv 11 på morgonen. Jag gick förbi klungan, som tur var kunde jag inte se Julia någonstans. När jag kom in satte jag mig i en fotölj i lobbyn och väntade, och efter ett tag hörde jag en välbekant röst.
- Natalie! Louis kom fram och kramade mig. Jag hade faktiskt inte tänkt på att jag kanske skulle stöta på honom, inte för att det spelade någon roll men ändå. What are you doing here? frågade han sedan
- Ehm.. jag funderade lite men fortsatte sen, I’m actually going to meet Harry! sa jag och log.
- Harry? Louis såg förvånad ut.
- Well, yes, he called me and asked if we could do something so I though I could spend some time with him until I was gonna meet you.
- Okey, see you later then sa han och gick därifrån.
Strax därefter kom Harry ner, även han kom fram och kramade mig. Han frågade direkt om vi skulle gå och det gjorde vi, men vi gick ut bakvägen för att jag inte skulle synas med killarna. Vi började gå bort från hotellet, runt på söder. Vi gick längs med Katarinahöjden och Harry kommenterade den fina utsikten.
- Acutally I live right there, sa jag och pekade på ett av lägenhetshusen uppe på kullen.
- Oh really? Then you have a pretty nice view from your balcony!
- Yes, I have, sa jag och skrattade.
Vi pratade om lite allt möjligt, men jag kunde liksom inte låta bli att undra varför just Harry hade frågat om vi skulle hitta på något. Vi hade knappt pratat med varandra, eller inte mer än vad jag hade pratat med de andra killarna iallafall. Det var ju bara jag och Louis som hade kommit varandra lite närmare. Men det kanske var just därför, för att han ville lära känna mig bättre. Han visste ju förmodligen vad som var på gång mellan mig och Louis, och dom var trots allt bästa vänner.
Vi hade gått tysta ett tag, men jag bröt det sedan med en fråga för att det inte skulle bli en allt för lång och pinsam tystnad..
- So, do you like it here in Sweden?
- Yes, I love it! I’ve been her before actually, svarade han.
- Oh really? When?
- Hmm, several times. My dad has an apartment here, he works in Sweden a lot. So I have been here visiting him.
- That’s cool, sa jag och log.
Vi promenerade vidare och gick sedan tillbaka till hotellet, Harry föreslog att jag skulle följa med in och träffa Louis nu direkt. Jag hade inget emot det så jag följde efter honom in via bakvägen och sedan upp till deras rum. Vi öppnade och gick in, Louis låg på sängen och sov.
- Hmm, looks like someone was tierd.. viskade Harry och gick till badrummet och hämtade en mugg med vatten. Han gick fram och hällde ut vattnet i Louis ansikte och han vaknade direkt.
- You son of a bitch!!! Skrek han och fick sen syn på mig.
- Surprise! skrattade jag.
- Yeah, definitely surprise! But a good one, sa han och log.
- I will leave you alone.. sa Harry och försvann ut ur rummet.
Louis perspektiv
Harry went back to his own room. Me and Natalie laid down in my bed and took each others hands. She was so pretty. We talked about everything in life, she was so down to earth and easy to have a conversation with. I told her about a concert we did and I fell off the stage during the live performance. She started laughing and we looked in to each others eyes. I couldn't resist her lips, so I kissed her. It was perfect! I stopped and looked at her to se if she was okey with it. She looked pretty chocked, but then she smiled at me and kissed me back.
- Oh, hi, sa jag förvånat.
- How are you?
- I’m just fine, thanks, and you? frågade jag och väntade på att han skulle komma till anledningen varför han ringde. Jag visste att han inte skulle ringa mig bara för att småprata, så vad ville han?
- I’m just fine too, uhm, I was wondering if you would like to do something today? Like maybe eat lunch or go for a walk or anything?
Jag tänkte efter, egentligen hade jag ju inga andra planer än att träffa Louis men jag visste ju inte när det var så ja, jag skulle väl inte ha några problem med att träffa Harry ett litet tag.
- Sure, why not? svarade jag glatt
- Great, then meet me at the hotel in 1 hour.
- Okay, bye sa jag och la på.
Jag var ju redan klar, och det var inte särskilt långt för mig att gå så jag fortsatte att titta på TV tills det var 20 minuter kvar till att en timme hade gått. Då gick jag och klädde på mig och började gå, mamma var som vanligt iväg på något med jobbet så jag låste dörren och la nyckeln under dörrmattan. Förmodligen hade mamma en egen nyckel ändå, men det var mer för att jag själv inte skulle tappa bort den
Jag började gå mot Hilton och när jag kom fram var det inte alls mycket fans utanför som tur var, klockan var ju dock bara halv 11 på morgonen. Jag gick förbi klungan, som tur var kunde jag inte se Julia någonstans. När jag kom in satte jag mig i en fotölj i lobbyn och väntade, och efter ett tag hörde jag en välbekant röst.
- Natalie! Louis kom fram och kramade mig. Jag hade faktiskt inte tänkt på att jag kanske skulle stöta på honom, inte för att det spelade någon roll men ändå. What are you doing here? frågade han sedan
- Ehm.. jag funderade lite men fortsatte sen, I’m actually going to meet Harry! sa jag och log.
- Harry? Louis såg förvånad ut.
- Well, yes, he called me and asked if we could do something so I though I could spend some time with him until I was gonna meet you.
- Okey, see you later then sa han och gick därifrån.
Strax därefter kom Harry ner, även han kom fram och kramade mig. Han frågade direkt om vi skulle gå och det gjorde vi, men vi gick ut bakvägen för att jag inte skulle synas med killarna. Vi började gå bort från hotellet, runt på söder. Vi gick längs med Katarinahöjden och Harry kommenterade den fina utsikten.
- Acutally I live right there, sa jag och pekade på ett av lägenhetshusen uppe på kullen.
- Oh really? Then you have a pretty nice view from your balcony!
- Yes, I have, sa jag och skrattade.
Vi pratade om lite allt möjligt, men jag kunde liksom inte låta bli att undra varför just Harry hade frågat om vi skulle hitta på något. Vi hade knappt pratat med varandra, eller inte mer än vad jag hade pratat med de andra killarna iallafall. Det var ju bara jag och Louis som hade kommit varandra lite närmare. Men det kanske var just därför, för att han ville lära känna mig bättre. Han visste ju förmodligen vad som var på gång mellan mig och Louis, och dom var trots allt bästa vänner.
Vi hade gått tysta ett tag, men jag bröt det sedan med en fråga för att det inte skulle bli en allt för lång och pinsam tystnad..
- So, do you like it here in Sweden?
- Yes, I love it! I’ve been her before actually, svarade han.
- Oh really? When?
- Hmm, several times. My dad has an apartment here, he works in Sweden a lot. So I have been here visiting him.
- That’s cool, sa jag och log.
Vi promenerade vidare och gick sedan tillbaka till hotellet, Harry föreslog att jag skulle följa med in och träffa Louis nu direkt. Jag hade inget emot det så jag följde efter honom in via bakvägen och sedan upp till deras rum. Vi öppnade och gick in, Louis låg på sängen och sov.
- Hmm, looks like someone was tierd.. viskade Harry och gick till badrummet och hämtade en mugg med vatten. Han gick fram och hällde ut vattnet i Louis ansikte och han vaknade direkt.
- You son of a bitch!!! Skrek han och fick sen syn på mig.
- Surprise! skrattade jag.
- Yeah, definitely surprise! But a good one, sa han och log.
- I will leave you alone.. sa Harry och försvann ut ur rummet.
Louis perspektiv
Harry went back to his own room. Me and Natalie laid down in my bed and took each others hands. She was so pretty. We talked about everything in life, she was so down to earth and easy to have a conversation with. I told her about a concert we did and I fell off the stage during the live performance. She started laughing and we looked in to each others eyes. I couldn't resist her lips, so I kissed her. It was perfect! I stopped and looked at her to se if she was okey with it. She looked pretty chocked, but then she smiled at me and kissed me back.
She laid her head on my chest and I held her in my arms. I felt this weird feeling I had never felt before. The feeling of never wanting to let go or to be anywhere else in the world.
Natalies perspektiv
Vid 18 på kvällen ringde mamma mig och sa att jag skulle komma hem och äta middag, jag frågade om jag inte kunde få äta med mina kompisar - jag hade fortfarande inte berättat att det var One Direction vi umgicks med hela tiden, men hon tyckte att jag skulle komma hem då vi inte hade sett varandra så mycket på senaste tiden. Det hade hon ju rätt i, så jag sa till Louis att jag skulle gå hem och äta men att vi kanske kunde träffas igen senare...
-------------------------------------------------------------------------------------------
Här kommer 14! Jättesent sorry... x
Kommentarer
Postat av: emma
Bra !
Postat av: Anonym
Meer! :D
Postat av: Johanna
Grymt bra!! Älskar Natalie och Louis! :) =)
Postat av: Anonym
jättebra ! :D
Postat av: ella
jääättebraa!
Postat av: mandy
braa! mer xx
Postat av: Anonym
Sjukt bra! du är grym på att skriva :)
Postat av: Anonym
Meeer!!! :D
Postat av: Anonym
AS BRA MERA!!! :D
Postat av: ciaRA!!!!
GALET bra , man vill bara ha mer !! meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!!!;)
Trackback
