Kapitel 13 - Bad luck?
Previously:
Han tog min hand och kollade mig i ögonen. Han böjde sig ner mot mig. Han var länge än mig så jag ställde mig på tå. Våra läppar möttes i en kyss. Vi log och kramades en lång stund innan vi gick hand i hand till taxin som Zayn hoppade in i.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Louis perspektiv
A few hours later me and the boy’s decided to go out to say hello to the fans. It’s so crazy, they actually stay outside the hotel the whole day, just to see us, so that’s the least we can do. Paul walked in front of us when we got out from the hotel. The fans started screaming. But not the same thing’s they use to.
- Louis what the fuck, who’s the girl in the pictures?
- Yeah Lou, who the hell is she?
- Are you dating her?
- I can’t believe you would lie to us about this..
- She should be glad we can only see her back in the photos, or ealse...!
Paul tried to to clam everyone down and be quiet but it was pointless. We couldn't stay out there so we had to push our selves trough the crowd of people to get inside again. I was in chock. It had only gone a few hours since Natalie left and the girl inside the hotel had taken the photo of us. How on earth could it had sped so fast?
- Lou what was that? Niall said and looked at med with big eyes.
- I don’t know. Or, I mean.. I do know. I kissed Natalie in the lobby and some girl photographed us. I did’n think It would go this far.
- Guys, not to try to make things worse but.. Look what’s trending on twitter, worldwide.. Liam said.
I grabbed his phone and looked at the trends. “Don’t fucking touch Louis #bitch” it said..
I had to call Natalie to see if she was alright.
I heard Natalie’s voice and started talking
- Natalie! It’s Louis, have you seen the picture and what’s trending on twitter?
- Yes I have.. She sounded a bit sad, wich I could understand. She was trending Worldwide on Twitter, as a bitch. What shall we do? she asked
- I don’t know, Paul wants to talk to me so lets see what he has to say and then I can call you back?
- Sure, she said and sounded a bit happier.
We hung up, and I went directly to Paul who hade gone to his room. We talked about what to do. He thought it would be best if we just let it be. Don't comment it or anything. It would blow of in a couple of days. But he also said it would be best if I didn't se Natalie anymore but that he understand if I do. So we just agreed that I should be more careful the next time I saw her.
Sandras perspektiv
Jag hade precis kommit hem och slagit på datorn efter en av de bästa kvällarna på riktigt länge. Zayn var en underbar person och jag hade haft det riktigt trevligt! Jag slog på datorn, loggade in på facebook och möttes direkt av en statusuppdatering från Julia: “Fyfan din jävla bitch”. Jag kunde inte låta bli att tänka att det handlade om mig eller Natalie efter allt som hade hänt, men i sånt fall tog hon väl i lite väl.. Jag fortsatte kolla runt på facebook och efter ett tag ringde telefonen. Klockan var mycket, så jag förstod nästan direkt när jag hörde ringsignalen att det var Natalie.
- Hej! svarade jag glatt och tänkte att hon ringde så att vi kunde prata om våra kvällar, men när jag hörde hennes röst blev jag nästan lite orolig, hon lät inte alls lika glad som jag hade tänkt mig.
- Hej..
- Har det hänt något? frågade jag direkt.
- Min kväll var verkligen jätterolig, jag och Louis hade det hur kul som helst tillsammans. Men sen kom den där äckliga Felicia och förstörde den..
Jag bad henne förklara nogrannare, hon berättade om att någon hade fotat dom, att bilden hade spridits och vad som trendade på twitter.
- Men vad har Felicia med saken att göra? undrade jag förvånat
- Det var hon som fotade. Julia har smsat mig, hon skrev nått i stil med “Hur kan du sjunka så lågt? Bästavänner? Trodde inte att man behandlade varandra så. Tack och lov att Felicia var inne i hotellet just i det ögonblicket! Du ska vara glad att jag inte har spridit ut ditt namn, jag tänker inte sjunka lika lågt som dig”
- Men, jag förstår inte vad hon har att vara sur för?! Åhh, jag blir galen. Vi försökte verkligen få med henne i Norge, sen var det hennes beslut att börja umgås med den där Felicia istället! Och Natalie, ta inte åt dig. Du förtjänar mycket bättre!
Natalies perspektiv
Sandra var verkligen bäst på att få mig på bra humör. Hon var så övertygande i allt hon sa och hon hade precis, efter ett inte mer än kanske 10 minuter långt samtal, fått mig att förstå att det verkligen inte var mitt fel och att det inte fanns något jag kunde göra. Jag gick istället och la mig, klockan var mycket och jag ville vakna i tid så att jag skulle hinna träffa Louis under morgondagen.
Nästa morgon vaknade jag av att solen sken in genom mitt fönster redan vid 8-tiden, jag drog för gardinen och försökte somna om igen men det gick inte. Istället gick jag upp och duschade och åt frukost i lugn och ro, och satte mig sedan framför TVn. När jag hade suttit och slötittat på How I met you mother i kanske 20 minuter ringde min mobil, jag kollade på skärmen och det var ett okänt nummer som inte var svenskt. Jag klickade på den gröna luren och svarade
- Hallå?
A few hours later me and the boy’s decided to go out to say hello to the fans. It’s so crazy, they actually stay outside the hotel the whole day, just to see us, so that’s the least we can do. Paul walked in front of us when we got out from the hotel. The fans started screaming. But not the same thing’s they use to.
- Louis what the fuck, who’s the girl in the pictures?
- Yeah Lou, who the hell is she?
- Are you dating her?
- I can’t believe you would lie to us about this..
- She should be glad we can only see her back in the photos, or ealse...!
Paul tried to to clam everyone down and be quiet but it was pointless. We couldn't stay out there so we had to push our selves trough the crowd of people to get inside again. I was in chock. It had only gone a few hours since Natalie left and the girl inside the hotel had taken the photo of us. How on earth could it had sped so fast?
- Lou what was that? Niall said and looked at med with big eyes.
- I don’t know. Or, I mean.. I do know. I kissed Natalie in the lobby and some girl photographed us. I did’n think It would go this far.
- Guys, not to try to make things worse but.. Look what’s trending on twitter, worldwide.. Liam said.
I grabbed his phone and looked at the trends. “Don’t fucking touch Louis #bitch” it said..
I had to call Natalie to see if she was alright.
I heard Natalie’s voice and started talking
- Natalie! It’s Louis, have you seen the picture and what’s trending on twitter?
- Yes I have.. She sounded a bit sad, wich I could understand. She was trending Worldwide on Twitter, as a bitch. What shall we do? she asked
- I don’t know, Paul wants to talk to me so lets see what he has to say and then I can call you back?
- Sure, she said and sounded a bit happier.
We hung up, and I went directly to Paul who hade gone to his room. We talked about what to do. He thought it would be best if we just let it be. Don't comment it or anything. It would blow of in a couple of days. But he also said it would be best if I didn't se Natalie anymore but that he understand if I do. So we just agreed that I should be more careful the next time I saw her.
Sandras perspektiv
Jag hade precis kommit hem och slagit på datorn efter en av de bästa kvällarna på riktigt länge. Zayn var en underbar person och jag hade haft det riktigt trevligt! Jag slog på datorn, loggade in på facebook och möttes direkt av en statusuppdatering från Julia: “Fyfan din jävla bitch”. Jag kunde inte låta bli att tänka att det handlade om mig eller Natalie efter allt som hade hänt, men i sånt fall tog hon väl i lite väl.. Jag fortsatte kolla runt på facebook och efter ett tag ringde telefonen. Klockan var mycket, så jag förstod nästan direkt när jag hörde ringsignalen att det var Natalie.
- Hej! svarade jag glatt och tänkte att hon ringde så att vi kunde prata om våra kvällar, men när jag hörde hennes röst blev jag nästan lite orolig, hon lät inte alls lika glad som jag hade tänkt mig.
- Hej..
- Har det hänt något? frågade jag direkt.
- Min kväll var verkligen jätterolig, jag och Louis hade det hur kul som helst tillsammans. Men sen kom den där äckliga Felicia och förstörde den..
Jag bad henne förklara nogrannare, hon berättade om att någon hade fotat dom, att bilden hade spridits och vad som trendade på twitter.
- Men vad har Felicia med saken att göra? undrade jag förvånat
- Det var hon som fotade. Julia har smsat mig, hon skrev nått i stil med “Hur kan du sjunka så lågt? Bästavänner? Trodde inte att man behandlade varandra så. Tack och lov att Felicia var inne i hotellet just i det ögonblicket! Du ska vara glad att jag inte har spridit ut ditt namn, jag tänker inte sjunka lika lågt som dig”
- Men, jag förstår inte vad hon har att vara sur för?! Åhh, jag blir galen. Vi försökte verkligen få med henne i Norge, sen var det hennes beslut att börja umgås med den där Felicia istället! Och Natalie, ta inte åt dig. Du förtjänar mycket bättre!
Natalies perspektiv
Sandra var verkligen bäst på att få mig på bra humör. Hon var så övertygande i allt hon sa och hon hade precis, efter ett inte mer än kanske 10 minuter långt samtal, fått mig att förstå att det verkligen inte var mitt fel och att det inte fanns något jag kunde göra. Jag gick istället och la mig, klockan var mycket och jag ville vakna i tid så att jag skulle hinna träffa Louis under morgondagen.
Nästa morgon vaknade jag av att solen sken in genom mitt fönster redan vid 8-tiden, jag drog för gardinen och försökte somna om igen men det gick inte. Istället gick jag upp och duschade och åt frukost i lugn och ro, och satte mig sedan framför TVn. När jag hade suttit och slötittat på How I met you mother i kanske 20 minuter ringde min mobil, jag kollade på skärmen och det var ett okänt nummer som inte var svenskt. Jag klickade på den gröna luren och svarade
- Hallå?
------------------------------------------------------------------------------------
Igår han jag inte uppdatera någonting, dock verkar det inte ha gjort er så mycket haha. Tur det! Här kom i alla fall kapitel 13, oturs nummer och kanske ett oturskapitel? Vem vet?
Kapitel 12 - The picture
Previously:
Julia hade kommit tillbaka, men det verkade som att hon inte hade sett vilka vi pratade med och det var väl lika bra. Mer tjafs just nu var verkligen ingenting jag orkade med. Vi la in alla våra väskor i bagageutrymmet och sedan satte vi oss i bilen och började åka. Natalies mamma pratade i telefon under hela bilresan, medan vi andra satt helt tysta. Vi släppte först av Julia och sedan släppte dom av mig. Jag gick upp till lägenheten, ingen var hemma så jag la mig bara på soffan direkt och ett tag senare hade jag somnat
---------------------------------------------------------------------------------------------
Natalies perspektiv
Klockan hade precis slagit 16.00 och Louis hade ringt mig. Han undrade om jag och Sandra ville gå ut och äta middag med alla killarna och sedan kanske hitta på något efter det. Jag hade sagt att vi ville det, och vi skulle möta upp dom en bit från deras hotell vid halv 7, men nu fick jag inte tag på Sandra. Jag hade ringt 5 gånger, men nu kändes det hopplöst. Jag satte mig vid datorn och efter ungefär en halvtimme ringde Sandra upp mig.
- Förlåt att jag inte har svarat, jag somnade direkt jag kom hem..
- Det är lugnt, men Louis ringde mig och vi bestämde att vi ska äta middag med dom ikväll. Vi möts upp vid Slussen för dom bor på Hilton.
- Okej, det låter bra men vilken tid?
- Halv 7, du kan komma hit direkt du är klar så kan vi gå tillsammans från mig, det är ju inte så långt.
Ungefär en timme senare ringde dörrklockan, jag gick och öppnade dörren och det var Sandra som stod där. Shit, jag hade glömt bort tiden!
- Åhh vad fin du är Sandra!! brast jag ut när jag såg henne. Hon hade inte gjort mycket mer än vanligt, men det lilla hon gjort gjorde helt klart skillnad.
- Du med... sa hon och skrattade när hon såg mina slitna mjukisbyxor och det trassliga håret.
- Jag hade helt glömt bort tiden!! Sa jag och började direkt känna mig stressad. Jag går och duschar, du kan sätta dig vid datorn under tiden, fortsatte jag sen.
När jag hade duschat, fönat mitt hår, sminkat mig lite och tagit på ett par jeans och en blus kollade jag på klockan, kvart över sex. Det var alltså dags att gå, jag sa till Sandra och vi tog på oss våra skor. Mamma var inte hemma, så jag skrev en lapp till henne
“Hej mamma, jag och Sandra går ut och äter med några kompisar. Vet inte när jag kommer, ring om det är något. Puss”
Precis när vi hade låst lägenheten fick jag ett sms av Louis.
- Han säger att det är bättre att vi ses vid TGI Friday istället, så vi slipper alla fans. Sa jag när Sandra undrade vad han skrev.
- Okej det blir bra, svarade hon och sedan gick vi till tunnelbanan och åkte mot Östermalmstorg.
Vi bestämde oss för att gå in och vänta inne i restaurangen, men när vi kom in såg vi att dom redan satt vid ett bord en bit in. Vi gick dit och hälsade på alla och satte oss sedan ner.
- I’m so glad you could make it! Sa Louis och tittade på mig.
- And I’m glad you asked, svarade jag och log.
Vi beställde in mat och pratade livligt under hela tiden, dom var verkligen sociala och det blev aldrig någon pinsam tystnad. Jag visste att Sandra tyckte att det var lite jobbigt att prata engelska hela tiden, men dom berömde oss mycket och sa att vi var duktiga och jag tror att det gav henne lite mod för det gick bra.
När vi hade ätit klart vår mat och suttit kvar ett tag efter och pratat frågade dom om vi ville följa med dom till hotellet, vi tyckte det lät roligt så vi tackade ja. Louis betalade notan, jag och Sandra insisterade på att vi skulle betala vårat men han envisades med att dom skulle ta det. Dom ringde Paul som kom dit och skulle hämta upp oss, vi skulle gå in i bilen just när Zayn sa
- Me and Sandra are going for a walk, we’ll se you at the hotel later.
- Okey, svarade vi alla och hoppade in i bilen.
Sandras perspektiv
På väg ut från restaurangen hade Zayn frågat mig om jag ville gå på en liten promenad med honom istället för att åka tillbaka till hotellet, det hade jag självklart gått med på så vi började gå längs med Birger Jarlsgatan ner mot vattnet. Det var verkligen fint, det var mörkt men båtarna som låg längs med Nybrokajen var vackert upplysta. Vi gick tysta först, men det kändes ändå inte pinsamt. Vi satte oss nere vid vattnet och pratade, om allt möjligt. Allt från honom och hans “personliga” liv, om deras tid i X-factor till saker om mig som hur det var i skolan i Sverige. När vi pratade om det sistnämnda frågade Zayn plötsligt hur det hade gått med Julia, jag hade vid ett tidigare tillfälle berättat om hela händelsen i Norge. Jag blev ändå lite chockad, för jag trodde inte att han skulle ta upp det nu.
- Well, Natalies mom gave us a ride home from the airport today, we dropped her off where she lives and since then we haven’t heard anything from her.
- Oh, okey. Hope everything will be okay then, sa han och log.
- Yeah, I hope so to. We were so close, sa jag och suckade lite svagt. Egentligen orkade jag inte tänka på henne just nu, jag ville ju bara sitta här med Zayn och prata men jag kunde inte låta bli. Jag erkände för mig själv att jag saknade henne, vi var ju så nära. Det måste gå att lösa. Medan jag satt i mina tankar kände jag att Zayn tog tag i min hand. Han höll kvar den, men vi sa ingenting. Vi bara satt där och tittade ut mot vattnet och det var så fint.
Natalies perspektiv
Vi hade kommit till hotellet, jag hade gått in bakvägen med Louis och dom andra gick framvägen för att låta fans ta bilder, prata med dom osv. Vi åkte upp till hans rum, det var ett ganska enkelt men väldigt fint rum med 1 dubbelsäng, ett badrum, en liten kokvrå och en tv.
- Do you live alone? frågade jag honom
- Yes, I got this room for myself, the others live together, sa han och såg stolt ut.
Jag skrattade lite till svar, sedan frågade jag vad han tyckte att vi skulle göra.
- Play videogames? frågade han med ett brett leende.
- Sure! svarade jag och satte mig i sängen medan han gick och slog på Supermario, MarioCart.. Vi spelade länge, han vann varje gång men jag kunde bara skylla på att jag aldrig spelade TV-spel. Det var riktigt roligt, men vid halv elva tiden fick jag ett sms av mamma.
“Hej gumman, det är dags att komma hem nu. Ring om du vill ha skjuts :-) Puss”
- I have to go now.., sa jag.
- Oh, but maybe I’ll se you tomorrow?
- Yes, that would be fun!
Han följde mig ner, men stannade en bit bort från lobbyn så att inte fansen utanför skulle se att jag var med honom.
- Thanks for tonight! Sa jag och han log mot mig. Vi kollade varandra i ögonen och lutade oss mot varandra. Våra läppar skulle precis mötas när våra pannor krockade. Vi båda började skratta. Louis tog bort en hårslinga från mitt ansikte och la den bakom mitt öra. Vi böjde oss motvarandra igen och den här gången möttes vi i en perfekt kyss.
Plötsligt hörde vi ett kameraklick, det var bakom mig. Jag vände mig om och såg en tjej springa ut till alla fans utanför och skrika, jag kollade förvånat på Louis som kollade lika förvånat på mig.
- Do you know how to find the backdoor? I don’t think it’s so good for us to be seen with each other.. Han skrattade nervöst.
- Yes I do, jag sa hejdå och kramade honom och började gå mot bakvägen.
Sandras perspektiv
Zayn och jag hade fortsatt promenera omkring. Skönt nog hade det inte kommit fram ett enda fans under tiden, förmodligen för att alla stod kring hotellet och väntade. Vi var vid bron över till Gamla Stan när jag fick ett sms av Natalie, hon sa att hon hade gått hem för att hennes mamma hade hört av sig.
- It was Natalie, sa jag efter att jag hade läst smset. She’s home now, I should probably go to, fortsatte jag.
- Yes, I’m taking a taxi to the hotel, how are you gonna get home? I can ask the driver to drive to your place first if you want to? frågade han.
- Thanks, but it’s fine. I walk, it’s not that far from here.
- Okay, well bye then I guess sa han.
Han tog min hand och kollade mig i ögonen. Han böjde sig ner mot mig. Han var länge än mig så jag ställde mig på tå. Våra läppar möttes i en kyss. Vi log och kramades en lång stund innan vi gick hand i hand till taxin som Zayn hoppade in i.
- Förlåt att jag inte har svarat, jag somnade direkt jag kom hem..
- Det är lugnt, men Louis ringde mig och vi bestämde att vi ska äta middag med dom ikväll. Vi möts upp vid Slussen för dom bor på Hilton.
- Okej, det låter bra men vilken tid?
- Halv 7, du kan komma hit direkt du är klar så kan vi gå tillsammans från mig, det är ju inte så långt.
Ungefär en timme senare ringde dörrklockan, jag gick och öppnade dörren och det var Sandra som stod där. Shit, jag hade glömt bort tiden!
- Åhh vad fin du är Sandra!! brast jag ut när jag såg henne. Hon hade inte gjort mycket mer än vanligt, men det lilla hon gjort gjorde helt klart skillnad.
- Du med... sa hon och skrattade när hon såg mina slitna mjukisbyxor och det trassliga håret.
- Jag hade helt glömt bort tiden!! Sa jag och började direkt känna mig stressad. Jag går och duschar, du kan sätta dig vid datorn under tiden, fortsatte jag sen.
När jag hade duschat, fönat mitt hår, sminkat mig lite och tagit på ett par jeans och en blus kollade jag på klockan, kvart över sex. Det var alltså dags att gå, jag sa till Sandra och vi tog på oss våra skor. Mamma var inte hemma, så jag skrev en lapp till henne
“Hej mamma, jag och Sandra går ut och äter med några kompisar. Vet inte när jag kommer, ring om det är något. Puss”
Precis när vi hade låst lägenheten fick jag ett sms av Louis.
- Han säger att det är bättre att vi ses vid TGI Friday istället, så vi slipper alla fans. Sa jag när Sandra undrade vad han skrev.
- Okej det blir bra, svarade hon och sedan gick vi till tunnelbanan och åkte mot Östermalmstorg.
Vi bestämde oss för att gå in och vänta inne i restaurangen, men när vi kom in såg vi att dom redan satt vid ett bord en bit in. Vi gick dit och hälsade på alla och satte oss sedan ner.
- I’m so glad you could make it! Sa Louis och tittade på mig.
- And I’m glad you asked, svarade jag och log.
Vi beställde in mat och pratade livligt under hela tiden, dom var verkligen sociala och det blev aldrig någon pinsam tystnad. Jag visste att Sandra tyckte att det var lite jobbigt att prata engelska hela tiden, men dom berömde oss mycket och sa att vi var duktiga och jag tror att det gav henne lite mod för det gick bra.
När vi hade ätit klart vår mat och suttit kvar ett tag efter och pratat frågade dom om vi ville följa med dom till hotellet, vi tyckte det lät roligt så vi tackade ja. Louis betalade notan, jag och Sandra insisterade på att vi skulle betala vårat men han envisades med att dom skulle ta det. Dom ringde Paul som kom dit och skulle hämta upp oss, vi skulle gå in i bilen just när Zayn sa
- Me and Sandra are going for a walk, we’ll se you at the hotel later.
- Okey, svarade vi alla och hoppade in i bilen.
Sandras perspektiv
På väg ut från restaurangen hade Zayn frågat mig om jag ville gå på en liten promenad med honom istället för att åka tillbaka till hotellet, det hade jag självklart gått med på så vi började gå längs med Birger Jarlsgatan ner mot vattnet. Det var verkligen fint, det var mörkt men båtarna som låg längs med Nybrokajen var vackert upplysta. Vi gick tysta först, men det kändes ändå inte pinsamt. Vi satte oss nere vid vattnet och pratade, om allt möjligt. Allt från honom och hans “personliga” liv, om deras tid i X-factor till saker om mig som hur det var i skolan i Sverige. När vi pratade om det sistnämnda frågade Zayn plötsligt hur det hade gått med Julia, jag hade vid ett tidigare tillfälle berättat om hela händelsen i Norge. Jag blev ändå lite chockad, för jag trodde inte att han skulle ta upp det nu.
- Well, Natalies mom gave us a ride home from the airport today, we dropped her off where she lives and since then we haven’t heard anything from her.
- Oh, okey. Hope everything will be okay then, sa han och log.
- Yeah, I hope so to. We were so close, sa jag och suckade lite svagt. Egentligen orkade jag inte tänka på henne just nu, jag ville ju bara sitta här med Zayn och prata men jag kunde inte låta bli. Jag erkände för mig själv att jag saknade henne, vi var ju så nära. Det måste gå att lösa. Medan jag satt i mina tankar kände jag att Zayn tog tag i min hand. Han höll kvar den, men vi sa ingenting. Vi bara satt där och tittade ut mot vattnet och det var så fint.
Natalies perspektiv
Vi hade kommit till hotellet, jag hade gått in bakvägen med Louis och dom andra gick framvägen för att låta fans ta bilder, prata med dom osv. Vi åkte upp till hans rum, det var ett ganska enkelt men väldigt fint rum med 1 dubbelsäng, ett badrum, en liten kokvrå och en tv.
- Do you live alone? frågade jag honom
- Yes, I got this room for myself, the others live together, sa han och såg stolt ut.
Jag skrattade lite till svar, sedan frågade jag vad han tyckte att vi skulle göra.
- Play videogames? frågade han med ett brett leende.
- Sure! svarade jag och satte mig i sängen medan han gick och slog på Supermario, MarioCart.. Vi spelade länge, han vann varje gång men jag kunde bara skylla på att jag aldrig spelade TV-spel. Det var riktigt roligt, men vid halv elva tiden fick jag ett sms av mamma.
“Hej gumman, det är dags att komma hem nu. Ring om du vill ha skjuts :-) Puss”
- I have to go now.., sa jag.
- Oh, but maybe I’ll se you tomorrow?
- Yes, that would be fun!
Han följde mig ner, men stannade en bit bort från lobbyn så att inte fansen utanför skulle se att jag var med honom.
- Thanks for tonight! Sa jag och han log mot mig. Vi kollade varandra i ögonen och lutade oss mot varandra. Våra läppar skulle precis mötas när våra pannor krockade. Vi båda började skratta. Louis tog bort en hårslinga från mitt ansikte och la den bakom mitt öra. Vi böjde oss motvarandra igen och den här gången möttes vi i en perfekt kyss.
Plötsligt hörde vi ett kameraklick, det var bakom mig. Jag vände mig om och såg en tjej springa ut till alla fans utanför och skrika, jag kollade förvånat på Louis som kollade lika förvånat på mig.
- Do you know how to find the backdoor? I don’t think it’s so good for us to be seen with each other.. Han skrattade nervöst.
- Yes I do, jag sa hejdå och kramade honom och började gå mot bakvägen.
Sandras perspektiv
Zayn och jag hade fortsatt promenera omkring. Skönt nog hade det inte kommit fram ett enda fans under tiden, förmodligen för att alla stod kring hotellet och väntade. Vi var vid bron över till Gamla Stan när jag fick ett sms av Natalie, hon sa att hon hade gått hem för att hennes mamma hade hört av sig.
- It was Natalie, sa jag efter att jag hade läst smset. She’s home now, I should probably go to, fortsatte jag.
- Yes, I’m taking a taxi to the hotel, how are you gonna get home? I can ask the driver to drive to your place first if you want to? frågade han.
- Thanks, but it’s fine. I walk, it’s not that far from here.
- Okay, well bye then I guess sa han.
Han tog min hand och kollade mig i ögonen. Han böjde sig ner mot mig. Han var länge än mig så jag ställde mig på tå. Våra läppar möttes i en kyss. Vi log och kramades en lång stund innan vi gick hand i hand till taxin som Zayn hoppade in i.
------------------------------------------------------------------------------
Förlåt att detta kapitel kom så sent, har haft mycket att göra. Men nu är det uppe! Låt mig höra era åsikter. Kram :) x
Kapitel 11 - The airport
Previously:
Min mobil pep till
“It’s okey, even though I can admit I’ve been looking forward to see you again.. But maybe we will in Sweden? xx”
Jag la ner mobilen igen utan att svara och fortsatte prata med Natalie. När vi hade ätit upp kom vi på att vi behövde packa, så vi åkte tillbaka till huset.
“It’s okey, even though I can admit I’ve been looking forward to see you again.. But maybe we will in Sweden? xx”
Jag la ner mobilen igen utan att svara och fortsatte prata med Natalie. När vi hade ätit upp kom vi på att vi behövde packa, så vi åkte tillbaka till huset.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Natalies perspektiv
Vi började packa, men det gick ganska segt. Sandra gnällde mest över hur tråkigt det var att packa, men efter en stund var vi iallafall klara. Vi hittade lite saker som Julia hade glömt, så jag la ner dom i min väska tills vidare. Vi skulle behöva åka ganska tidigt imorgon bitti så vi bestämde oss för att även lägga oss tidigt, vid 11-tiden hade båda somnat.
Nästa morgon vaknade vi samtidigt av att alarmet ringde. Klockan var bara 6.30, och jag ville bara stänga av och somna om igen. Men eftersom vi hade en tid att passa var det bara att gå upp och göra oss klara. Sandra gick i duschen medan jag gick ner och plockade fram frukosten. Efter att vi hade ätit och städat undan tog även jag en dusch och sen var vi klara att åka. Vi hade ju åkt tåg till Norge, men hittat lika billiga flygbiljetter tillbaka så vi bestämde oss för att flyga. Det blev på ett sätt lite krångligare, vi behövde åka längre till flygplatsen, men å andra sidan gick själva resan mycket fortare så det var skönt ändå.
När vi var framme på flygplatsen smsade jag till Julia och sa att vi var där och föreslog var vi kunde mötas. Vi satt och väntade på den bestämda platsen och efter cirka 5 minuter kom Julia. Vi sa bara hej, sen var vi tysta och det blev ganska stelt. Men vad skulle vi säga? Både jag och Sandra tyckte fortfarande att det var Julia som hade gjort fel, inte vi. Varför skulle vi be om ursäkt?
Klockan 10.25 lyfte flyget från Norge. Alla 3 satte i musik och dom andra två somnade, men jag var inte trött. Jag spelade spel i mobilen, läste lite tidningar och det tog inte särskilt länge innan vi närmade oss Arlanda. Jag petade på Sandra som satt bredvid mig och sa att vi var framme, och hon väckte även Julia. Min mamma skulle hämta oss på flygplatsen, så vi hämtade vårat bagage och gick sedan ut till parkeringen och kollade efter henne, men när varken hon eller våran bil inte syntes till någonstans så tog jag upp telefonen och ringde henne.
- Hej mamma, vi har landat nu, var är du någonstans?
- Förlåt gumman, det har varit köer. Jag är där om cirka 20 minuter, ni kan väl hitta på något att göra under tiden ni väntar? Puss
Jag hörde att hon var stressad, och jag hann inte ens säga hejdå innan hon la på luren.
- Var var hon någonstans? frågade Sandra
- Hon var lite sen, men hon kommer om ungefär 20 minuter.. vad ska vi göra under tiden?
Jag eller Julia hann inte svara innan vi hörde massa skrik, vi vände oss om och kollade och där stod ett 30-tal skrikandes tjejer med skyltar där det stod “Welcome to Sweden 1D” och liknande.
Julia kände inte många fans från Sverige, men bestämde sig tydligen för att ändå gå dit.
- Vaktar ni bagaget under tiden? Sa hon och gick innan vi hann svara. Vi såg att hon hälsade på några tjejer där som hon förmodligen hade träffat någon gång förut.
Sandras perspektiv
- Det där betyder ju att dom också kommer hit nu, sa jag till Natalie
- Vilka? Va? Förlåt jag satt i andra tankar.. Svarade hon och skrattade.
Jag skrattade åt henne, och sa sen att jag menade One Direction.
- Juste, men även om dom ser oss nu kanske dom inte kan gå fram och hälsa med tanke på alla fans.. Natalie såg lite besviken ut när hon sa det, men jag förstod henne. Jag hade också gärna velat träffa dom igen, men det skulle vi förhoppningsvis kunna ändå.
Efter en stund knackade någon på min axel, jag trodde det var Natalies mamma men så vände jag mig om och fick nästan en liten chock. Det var Zayn som stod där med hans vackra leende.
- Hi girls! sa han och kramade mig.
- Hi, svarade jag glatt. Dom andra killarna kom också fram och hälsade. Zayn såg förmodligen på mig att jag var lite chockad, för han frågade om vi inte visste att dom skulle komma.
- Well, it was pretty hard to not understand, sa jag och pekade mot alla fans som ännu inte hade märkt att killarna stod och pratade med oss. But I didn’t though you were gonna come and say hello if you saw us, fortsatte jag och kände mig lite oförskämd för att jag sa så. Jag fick det att låta lite som att dom var otrevliga och inte VILLE säga hej, men det var såklart inte så jag menade. Jag tror som tur var att dom förstod det, för Harry sa
- No, it’s kind of hard sometimes with all these girls running after you.. But it looks like they haven’t seen us yet! sa han och såg glad ut. But they probably will, so we have to leave.. fortsatte han med ett ledsnare ansiktsuttryck.
- Yes, we understand that, sa Natalie.
- But if you don’t have any plans for tonight maybe we all can do something? I call you! Sa Louis och titade på Natalie.
- That would be really fun! Sa både jag och Natalie och skrattade åt oss själva för att vi lät lite för taggade..
Dom gick iväg och strax därefter kom Natalies mamma. Hon hade sett att vi pratade med några killar och frågade vilka det var, Natalie log och sa att det var One Direction. Hennes mamma såg förvirrad ut, men hon var märkbart stressad och sa att vi skulle komma. Julia hade kommit tillbaka, men det verkade som att hon inte hade sett vilka vi pratade med och det var väl lika bra. Mer tjafs just nu var verkligen ingenting jag orkade med. Vi la in alla våra väskor i bagageutrymmet och sedan satte vi oss i bilen och började åka. Natalies mamma pratade i telefon under hela bilresan, medan vi andra satt helt tysta. Vi släppte först av Julia och sedan släppte dom av mig. Jag gick upp till lägenheten, ingen var hemma så jag la mig bara på soffan direkt och ett tag senare hade jag somnat.
Vi började packa, men det gick ganska segt. Sandra gnällde mest över hur tråkigt det var att packa, men efter en stund var vi iallafall klara. Vi hittade lite saker som Julia hade glömt, så jag la ner dom i min väska tills vidare. Vi skulle behöva åka ganska tidigt imorgon bitti så vi bestämde oss för att även lägga oss tidigt, vid 11-tiden hade båda somnat.
Nästa morgon vaknade vi samtidigt av att alarmet ringde. Klockan var bara 6.30, och jag ville bara stänga av och somna om igen. Men eftersom vi hade en tid att passa var det bara att gå upp och göra oss klara. Sandra gick i duschen medan jag gick ner och plockade fram frukosten. Efter att vi hade ätit och städat undan tog även jag en dusch och sen var vi klara att åka. Vi hade ju åkt tåg till Norge, men hittat lika billiga flygbiljetter tillbaka så vi bestämde oss för att flyga. Det blev på ett sätt lite krångligare, vi behövde åka längre till flygplatsen, men å andra sidan gick själva resan mycket fortare så det var skönt ändå.
När vi var framme på flygplatsen smsade jag till Julia och sa att vi var där och föreslog var vi kunde mötas. Vi satt och väntade på den bestämda platsen och efter cirka 5 minuter kom Julia. Vi sa bara hej, sen var vi tysta och det blev ganska stelt. Men vad skulle vi säga? Både jag och Sandra tyckte fortfarande att det var Julia som hade gjort fel, inte vi. Varför skulle vi be om ursäkt?
Klockan 10.25 lyfte flyget från Norge. Alla 3 satte i musik och dom andra två somnade, men jag var inte trött. Jag spelade spel i mobilen, läste lite tidningar och det tog inte särskilt länge innan vi närmade oss Arlanda. Jag petade på Sandra som satt bredvid mig och sa att vi var framme, och hon väckte även Julia. Min mamma skulle hämta oss på flygplatsen, så vi hämtade vårat bagage och gick sedan ut till parkeringen och kollade efter henne, men när varken hon eller våran bil inte syntes till någonstans så tog jag upp telefonen och ringde henne.
- Hej mamma, vi har landat nu, var är du någonstans?
- Förlåt gumman, det har varit köer. Jag är där om cirka 20 minuter, ni kan väl hitta på något att göra under tiden ni väntar? Puss
Jag hörde att hon var stressad, och jag hann inte ens säga hejdå innan hon la på luren.
- Var var hon någonstans? frågade Sandra
- Hon var lite sen, men hon kommer om ungefär 20 minuter.. vad ska vi göra under tiden?
Jag eller Julia hann inte svara innan vi hörde massa skrik, vi vände oss om och kollade och där stod ett 30-tal skrikandes tjejer med skyltar där det stod “Welcome to Sweden 1D” och liknande.
Julia kände inte många fans från Sverige, men bestämde sig tydligen för att ändå gå dit.
- Vaktar ni bagaget under tiden? Sa hon och gick innan vi hann svara. Vi såg att hon hälsade på några tjejer där som hon förmodligen hade träffat någon gång förut.
Sandras perspektiv
- Det där betyder ju att dom också kommer hit nu, sa jag till Natalie
- Vilka? Va? Förlåt jag satt i andra tankar.. Svarade hon och skrattade.
Jag skrattade åt henne, och sa sen att jag menade One Direction.
- Juste, men även om dom ser oss nu kanske dom inte kan gå fram och hälsa med tanke på alla fans.. Natalie såg lite besviken ut när hon sa det, men jag förstod henne. Jag hade också gärna velat träffa dom igen, men det skulle vi förhoppningsvis kunna ändå.
Efter en stund knackade någon på min axel, jag trodde det var Natalies mamma men så vände jag mig om och fick nästan en liten chock. Det var Zayn som stod där med hans vackra leende.
- Hi girls! sa han och kramade mig.
- Hi, svarade jag glatt. Dom andra killarna kom också fram och hälsade. Zayn såg förmodligen på mig att jag var lite chockad, för han frågade om vi inte visste att dom skulle komma.
- Well, it was pretty hard to not understand, sa jag och pekade mot alla fans som ännu inte hade märkt att killarna stod och pratade med oss. But I didn’t though you were gonna come and say hello if you saw us, fortsatte jag och kände mig lite oförskämd för att jag sa så. Jag fick det att låta lite som att dom var otrevliga och inte VILLE säga hej, men det var såklart inte så jag menade. Jag tror som tur var att dom förstod det, för Harry sa
- No, it’s kind of hard sometimes with all these girls running after you.. But it looks like they haven’t seen us yet! sa han och såg glad ut. But they probably will, so we have to leave.. fortsatte han med ett ledsnare ansiktsuttryck.
- Yes, we understand that, sa Natalie.
- But if you don’t have any plans for tonight maybe we all can do something? I call you! Sa Louis och titade på Natalie.
- That would be really fun! Sa både jag och Natalie och skrattade åt oss själva för att vi lät lite för taggade..
Dom gick iväg och strax därefter kom Natalies mamma. Hon hade sett att vi pratade med några killar och frågade vilka det var, Natalie log och sa att det var One Direction. Hennes mamma såg förvirrad ut, men hon var märkbart stressad och sa att vi skulle komma. Julia hade kommit tillbaka, men det verkade som att hon inte hade sett vilka vi pratade med och det var väl lika bra. Mer tjafs just nu var verkligen ingenting jag orkade med. Vi la in alla våra väskor i bagageutrymmet och sedan satte vi oss i bilen och började åka. Natalies mamma pratade i telefon under hela bilresan, medan vi andra satt helt tysta. Vi släppte först av Julia och sedan släppte dom av mig. Jag gick upp till lägenheten, ingen var hemma så jag la mig bara på soffan direkt och ett tag senare hade jag somnat.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Besöksrekord igår! Tack så mycket allihopa. Fortsätt gärna att sprida novellen och kommentera, kram :)Kapitel 10 - Tickets
Previously:
- Juste, på tal om det.. Jag fick backstage biljetter av Zayn, men bara 2.
- Okej, men kan vi inte göra så att om Julia överhuvudtaget hör av sig till oss så kanske vi kan ge dom till henne och Felicia, dom blir nog gladare över det än oss. Annars går vi?
- Det låter bra, svarade jag samtidigt som min mobil pep till, det var från Zayn.
“Thanks for tonight babe! Sleep well :) xo”
Jag svarade direkt, “I had a really great time, hope I see you tomorrow :) xo”, och när jag sedan vände mig om mot Natalie hade hon redan somnat. Jag la ifrån mobilen och somnade själv.
- Okej, men kan vi inte göra så att om Julia överhuvudtaget hör av sig till oss så kanske vi kan ge dom till henne och Felicia, dom blir nog gladare över det än oss. Annars går vi?
- Det låter bra, svarade jag samtidigt som min mobil pep till, det var från Zayn.
“Thanks for tonight babe! Sleep well :) xo”
Jag svarade direkt, “I had a really great time, hope I see you tomorrow :) xo”, och när jag sedan vände mig om mot Natalie hade hon redan somnat. Jag la ifrån mobilen och somnade själv.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Natalies perspektiv
Nästa dag var vi på väg mot köpcentret redan vid 10 tiden, vi märkte senast vi var där att det var mindre folk tidigare och vi orkade inte trängas. Vi kollade runt i många olika butiker och fick med oss en hel del kläder, bland annat nytt att ha på oss ikväll. Jag funderade på om Julia kanske hade kommit tillbaka, men jag tyckte ändå att hon borde ha hört av sig då.
Vi hittade ett trevligt café att äta lunch på, och efter det bestämde vi oss för att åka tillbaka till huset och göra oss klara, så kunde vi äta middag ute igen innan konserten.
När vi kom hem märkte vi att vi började få ganska bråttom att hinna göra oss i ordning. Jag skyndade mig in i badrummed för att ta en snabb dusch. Jag kollade på handfatet och noterade att Julias tandborste vad borta. Jag gick till vårt sovrum och såg att även hennes resväska var borta. Jag skulle precis gå och berätta för Sandra när hon ropade på mig från nedervåningen. Jag gick in i köket i bara handduken och såg att Sandra stod och höll en lapp i sin hand.
- Kolla på det här Natalie! Sa hon chockat.
Jag läste på lappen.
“Jag har packat alla mina saker och åkt hem till Felicia. Jag sover hos henne sista natten här i Norge. Det känns bara bäst så med tanke på allt som har hänt. Vi ses väl förmodligen på flygplatsen i morgon. / Julia”
- Skojar hon med oss eller? Utbrast jag.
Detta skulle ju vara en tjej weekend där vi bara skulle ha kul, mysa och kolla på 1D för Julias skull. Allt hade spårat ur, helt i onödan.
- Det här är så sjukt, hela den här resan blev ju förstörd! Sa sandra med en ledsen min.
- Hur gör vi med konserten ikväll då? frågade jag
- Anledningen till att vi skulle gå var ju för Julias skull, men om inte hon ska gå med oss ser jag inte varför vi behöver gå..
- Hmm, det skulle väl vara att få träffa killarna igen då. Men dom har vi träffat själva ändå och kommer säkert träffa själva mer sen. Ska vi ge backstage-biljetterna Julia och Felicia då?
- Ja, vi gör det. Förhoppningsvis kan det lätta upp stämningen lite mellan oss..
Jag gick direkt upp och smsade Julia, jag sa att vi hade en överraskning om One Direction och frågade om hon kunde komma hit och hämta den. Hon svarade att hon inte visste om hon skulle hinna samtidigt som vi var hemma, och frågade om vi kunde gömma det någonstans utomhus istället. Jag sa till Sandra vad vi hade skrivit,
- Ska hon ha det får hon iallafall komma hit och hämta det, ellerhur? sa hon
- Ja det är väl det minsta hon kan göra..
Jag skrev till henne att hon fick komma hit och hämta det av oss, annars fick hon det inte alls. Hon svarade bara “Ok”. Nu kände jag faktiskt att både jag och Sandra iallafall försökte lite, men vi skulle ju uppskatta om hon också kunde göra det..
45 minuter senare satt jag och Sandra och åt lite mellanmål när ytterdörren öppnades och vi hörde Julias och en annan tjejs röster, vi antog att det var Felicia. Jag gick dit med biljetterna bakom ryggen, sa glatt hej och sen tog jag fram dom. Julia tog emot biljetterna och kollade noggrant var det var för något. Utan att ens låta det minsta glad eller tacksam sa hon bara:
- Backstage biljetter, vad kul. Tack. Nu måste vi skynda oss iväg, hejdå!
Hon drog med sig Felicia som hade stått knäpptyst under hela deras vistelse, sen stängde dom dörren efter sig och jag såg genom fönstret att dom började gå mot bussen.
Jag gick tillbaka till Sandra som hade suttit kvar i köket.
- Herregud, hörde du det där? frågade jag
- Ja.. svarade hon bara och suckade.
- Vad tusan är det med henne, jag förstår inte vad som har hänt! Det blev fel från början, men vi hade kunnat rätta till det sen. Nu beter hon sig som.. asså jag vet inte vad!
Sandras perspektiv
Jag såg på Natalie att hon var frustrerad, och ledsen. En sak som skiljde oss åt var att när jag var ledsen satt jag bara ner och var tyst och tänkte, medan Natalie stormade upp och kunde både skrika och gråta.
- Jag vet det, men vad ska vi göra? Det tjänar inget till att bli arga och kasta saker runt oss, men det tjänar inte heller något till att bara sitta ner och deppa. Så kan vi inte försöka glömma henne? Vi går ut och äter middag som vi har bestämt, sedan åker vi tillbaka och packar och kanske sätter på en film eller bara gör något roligt?
Natalie nickade bara till svar, sedan gick hon iväg. Men jag visste att hon verkligen var ledsen över det här med Julia så jag förstod henne.
Någon timme senare hade vi klätt på oss och gjort oss klara, vi åkte in till stan och letade rätt på en restaurang. Vi hade bestämt oss för att äta kinamat, och vi hittade en som såg trevlig ut och inte alltför dyr. Norge var annars ett dyrt land och det var verkligen tur att vi hade fått gratis boende iallafall.. Vi beställde in vår mat och satt och pratade.
- Men du Sandra, imorgon åker vi hem till Sverige igen. Och One Direction åker också vidare till Sverige i sin turné. Tror du vi kommer få träffa dom något mer? frågade Natalie mig.
- Jag hoppas det, jag hade riktigt roligt med dom!
- På tal om det.. berättade vi för Zayn att vi gav biljetterna till Julia? Vi kanske borde göra det med tanke på att det var dig han gav dom till.. Han förväntar sig väl att träffa dig en sista gång, sa hon med ett brett leende.
Jag tog upp min mobil “Hi, I gave the backstagetickets to Julia and her Friend. I thought it would be good after what have happened. Hope you don’t mind and that I can see you another time! xx”
Jag la ner mobilen igen och vi fortsatte prata. Vi diskuterade hur vi skulle göra med konserten i Sverige, Julia kanske inte ville gå med oss då heller. Det kändes ju dock som lite slöseri med pengar att inte gå på någon av de konserter vi hade kvar att gå på, med tanke på att vi hade betalat för dom. Men vi kom fram till det var bättre att vänta och se och bestämmde det då, förhoppningsvis hade Julia ändrat lite inställning tills dess. Min mobil pep till
“It’s okey, even though I can admit I’ve been looking forward to see you again.. But maybe we will in Sweden? xx”
Jag la ner mobilen igen utan att svara och fortsatte prata med Natalie. När vi hade ätit upp kom vi på att vi behövde packa, så vi åkte tillbaka till huset.
Nästa dag var vi på väg mot köpcentret redan vid 10 tiden, vi märkte senast vi var där att det var mindre folk tidigare och vi orkade inte trängas. Vi kollade runt i många olika butiker och fick med oss en hel del kläder, bland annat nytt att ha på oss ikväll. Jag funderade på om Julia kanske hade kommit tillbaka, men jag tyckte ändå att hon borde ha hört av sig då.
Vi hittade ett trevligt café att äta lunch på, och efter det bestämde vi oss för att åka tillbaka till huset och göra oss klara, så kunde vi äta middag ute igen innan konserten.
När vi kom hem märkte vi att vi började få ganska bråttom att hinna göra oss i ordning. Jag skyndade mig in i badrummed för att ta en snabb dusch. Jag kollade på handfatet och noterade att Julias tandborste vad borta. Jag gick till vårt sovrum och såg att även hennes resväska var borta. Jag skulle precis gå och berätta för Sandra när hon ropade på mig från nedervåningen. Jag gick in i köket i bara handduken och såg att Sandra stod och höll en lapp i sin hand.
- Kolla på det här Natalie! Sa hon chockat.
Jag läste på lappen.
“Jag har packat alla mina saker och åkt hem till Felicia. Jag sover hos henne sista natten här i Norge. Det känns bara bäst så med tanke på allt som har hänt. Vi ses väl förmodligen på flygplatsen i morgon. / Julia”
- Skojar hon med oss eller? Utbrast jag.
Detta skulle ju vara en tjej weekend där vi bara skulle ha kul, mysa och kolla på 1D för Julias skull. Allt hade spårat ur, helt i onödan.
- Det här är så sjukt, hela den här resan blev ju förstörd! Sa sandra med en ledsen min.
- Hur gör vi med konserten ikväll då? frågade jag
- Anledningen till att vi skulle gå var ju för Julias skull, men om inte hon ska gå med oss ser jag inte varför vi behöver gå..
- Hmm, det skulle väl vara att få träffa killarna igen då. Men dom har vi träffat själva ändå och kommer säkert träffa själva mer sen. Ska vi ge backstage-biljetterna Julia och Felicia då?
- Ja, vi gör det. Förhoppningsvis kan det lätta upp stämningen lite mellan oss..
Jag gick direkt upp och smsade Julia, jag sa att vi hade en överraskning om One Direction och frågade om hon kunde komma hit och hämta den. Hon svarade att hon inte visste om hon skulle hinna samtidigt som vi var hemma, och frågade om vi kunde gömma det någonstans utomhus istället. Jag sa till Sandra vad vi hade skrivit,
- Ska hon ha det får hon iallafall komma hit och hämta det, ellerhur? sa hon
- Ja det är väl det minsta hon kan göra..
Jag skrev till henne att hon fick komma hit och hämta det av oss, annars fick hon det inte alls. Hon svarade bara “Ok”. Nu kände jag faktiskt att både jag och Sandra iallafall försökte lite, men vi skulle ju uppskatta om hon också kunde göra det..
45 minuter senare satt jag och Sandra och åt lite mellanmål när ytterdörren öppnades och vi hörde Julias och en annan tjejs röster, vi antog att det var Felicia. Jag gick dit med biljetterna bakom ryggen, sa glatt hej och sen tog jag fram dom. Julia tog emot biljetterna och kollade noggrant var det var för något. Utan att ens låta det minsta glad eller tacksam sa hon bara:
- Backstage biljetter, vad kul. Tack. Nu måste vi skynda oss iväg, hejdå!
Hon drog med sig Felicia som hade stått knäpptyst under hela deras vistelse, sen stängde dom dörren efter sig och jag såg genom fönstret att dom började gå mot bussen.
Jag gick tillbaka till Sandra som hade suttit kvar i köket.
- Herregud, hörde du det där? frågade jag
- Ja.. svarade hon bara och suckade.
- Vad tusan är det med henne, jag förstår inte vad som har hänt! Det blev fel från början, men vi hade kunnat rätta till det sen. Nu beter hon sig som.. asså jag vet inte vad!
Sandras perspektiv
Jag såg på Natalie att hon var frustrerad, och ledsen. En sak som skiljde oss åt var att när jag var ledsen satt jag bara ner och var tyst och tänkte, medan Natalie stormade upp och kunde både skrika och gråta.
- Jag vet det, men vad ska vi göra? Det tjänar inget till att bli arga och kasta saker runt oss, men det tjänar inte heller något till att bara sitta ner och deppa. Så kan vi inte försöka glömma henne? Vi går ut och äter middag som vi har bestämt, sedan åker vi tillbaka och packar och kanske sätter på en film eller bara gör något roligt?
Natalie nickade bara till svar, sedan gick hon iväg. Men jag visste att hon verkligen var ledsen över det här med Julia så jag förstod henne.
Någon timme senare hade vi klätt på oss och gjort oss klara, vi åkte in till stan och letade rätt på en restaurang. Vi hade bestämt oss för att äta kinamat, och vi hittade en som såg trevlig ut och inte alltför dyr. Norge var annars ett dyrt land och det var verkligen tur att vi hade fått gratis boende iallafall.. Vi beställde in vår mat och satt och pratade.
- Men du Sandra, imorgon åker vi hem till Sverige igen. Och One Direction åker också vidare till Sverige i sin turné. Tror du vi kommer få träffa dom något mer? frågade Natalie mig.
- Jag hoppas det, jag hade riktigt roligt med dom!
- På tal om det.. berättade vi för Zayn att vi gav biljetterna till Julia? Vi kanske borde göra det med tanke på att det var dig han gav dom till.. Han förväntar sig väl att träffa dig en sista gång, sa hon med ett brett leende.
Jag tog upp min mobil “Hi, I gave the backstagetickets to Julia and her Friend. I thought it would be good after what have happened. Hope you don’t mind and that I can see you another time! xx”
Jag la ner mobilen igen och vi fortsatte prata. Vi diskuterade hur vi skulle göra med konserten i Sverige, Julia kanske inte ville gå med oss då heller. Det kändes ju dock som lite slöseri med pengar att inte gå på någon av de konserter vi hade kvar att gå på, med tanke på att vi hade betalat för dom. Men vi kom fram till det var bättre att vänta och se och bestämmde det då, förhoppningsvis hade Julia ändrat lite inställning tills dess. Min mobil pep till
“It’s okey, even though I can admit I’ve been looking forward to see you again.. But maybe we will in Sweden? xx”
Jag la ner mobilen igen utan att svara och fortsatte prata med Natalie. När vi hade ätit upp kom vi på att vi behövde packa, så vi åkte tillbaka till huset.
------------------------------------------------------------------------------------------
10 nanana, yeahyeahyeah, always like nanana.. haha :D
Ni är bäst
Tack mina fina läsare för era fina kommentarer!! Jag blir verkligen peppad att skriva, så fortsätt så! Och kom gärna med önskemål, som te x Debbie. Niall kommer dyka upp mer men lite senare i novellen, så fortsätt läs! :) Kram på er
Kapitel 9 - A great night
Preveously:
Jag fick ett sms från Sandra, “jag är nere i lobbyn, kom hit nu så går vi ut bakvägen! puss”
- Sandra is here now, so I have to go.. But it was very nice of you to think of me and thanks for letting me come see your hotel!
- You’re so welcome, you’re a really good company! sa han och skrattade.
Han började luta sig mot mig och våra läppar var precis på väg att nudda varandra när dörren öppnades och Harry stormade in.
- oohhh, sorry! I didn’t know you were here! Han såg genered ut, och jag kände själv hur mitt ansikte hettade upp.
- I was just leaving, svarade jag. Jag kramade Louis hejdå istället och gick sedan ner till Sandra i lobbyn.
- Sandra is here now, so I have to go.. But it was very nice of you to think of me and thanks for letting me come see your hotel!
- You’re so welcome, you’re a really good company! sa han och skrattade.
Han började luta sig mot mig och våra läppar var precis på väg att nudda varandra när dörren öppnades och Harry stormade in.
- oohhh, sorry! I didn’t know you were here! Han såg genered ut, och jag kände själv hur mitt ansikte hettade upp.
- I was just leaving, svarade jag. Jag kramade Louis hejdå istället och gick sedan ner till Sandra i lobbyn.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Louis perspektiv
- Man, what the fuck?
- Sorry bro, I didd’nt know Natalie was here..
- Well she was.. I mumbled
- So are you guys getting serious or what? Harry said and smiled at me.
- Haha I don’t know, maybe.. I really like her. But you kind of ruined it for me tonight, I said and threw a pillow at him. We started laughing really loud. Liam walked in with Niall and Zayn right behind him to see what was going on. They joind in, in our pillowfigh and It did’nt take long before we all sat on the floor laughing.
Sandras perspektiv
Jag satt i en fåtölj i hotellobbyn och väntade. Jag hade satt mig så att man inte kunde se mig utifrån, för jag tänkte att Julia kanske var där, och henne orkade jag definitivt inte ha fler diskussioner med just nu. Jag väcktes ur mina tankar av att Natalie kom gåendes mot mig med ett brett leeende på läpparna.
- Hej Sandra!! Shit vad fin du var ikväll! Sa hon
- Tack så mycket.. Du, vi skyndar oss bort härifrån så att inte Julia ser oss. Jag tror att hon är utanför.
- Ja det är hon, jag såg henne när jag gick hit.. svarade hon.
- Oj, men jag gick in bakvägen med Zayn nu så vi kan gå där istället.
När vi var ute från hotellet och säkra på att inte Julia eller några andra fans såg oss och kunde känna igen oss började vi prata om kvällen. Jag berättade om hur fin restaurang Zayn hade tagit mig till, hur mycket han hade fått mig att skratta, hur god maten hade varit och helt enkelt hur perfekt min kväll hade varit.
- Haha, ditt låter lite mer romantiskt kan man säga.. Men jag har också haft det roligt, jag är glad att jag slapp vara själv.
- Men vad har ni gjort då?
- Först kom jag hit och vi gick upp till hans rum. Sen kollade vi på film ett tag och sen pratade vi bara.
- Man, what the fuck?
- Sorry bro, I didd’nt know Natalie was here..
- Well she was.. I mumbled
- So are you guys getting serious or what? Harry said and smiled at me.
- Haha I don’t know, maybe.. I really like her. But you kind of ruined it for me tonight, I said and threw a pillow at him. We started laughing really loud. Liam walked in with Niall and Zayn right behind him to see what was going on. They joind in, in our pillowfigh and It did’nt take long before we all sat on the floor laughing.
Sandras perspektiv
Jag satt i en fåtölj i hotellobbyn och väntade. Jag hade satt mig så att man inte kunde se mig utifrån, för jag tänkte att Julia kanske var där, och henne orkade jag definitivt inte ha fler diskussioner med just nu. Jag väcktes ur mina tankar av att Natalie kom gåendes mot mig med ett brett leeende på läpparna.
- Hej Sandra!! Shit vad fin du var ikväll! Sa hon
- Tack så mycket.. Du, vi skyndar oss bort härifrån så att inte Julia ser oss. Jag tror att hon är utanför.
- Ja det är hon, jag såg henne när jag gick hit.. svarade hon.
- Oj, men jag gick in bakvägen med Zayn nu så vi kan gå där istället.
När vi var ute från hotellet och säkra på att inte Julia eller några andra fans såg oss och kunde känna igen oss började vi prata om kvällen. Jag berättade om hur fin restaurang Zayn hade tagit mig till, hur mycket han hade fått mig att skratta, hur god maten hade varit och helt enkelt hur perfekt min kväll hade varit.
- Haha, ditt låter lite mer romantiskt kan man säga.. Men jag har också haft det roligt, jag är glad att jag slapp vara själv.
- Men vad har ni gjort då?
- Först kom jag hit och vi gick upp till hans rum. Sen kollade vi på film ett tag och sen pratade vi bara.
Hon berättade även om den pinsamma händelsen när Harry hade kommit in i rummet, och jag började skratta.
- Sandra, skratta inte! Det var inte roligt!!
Vi tog bussen hem igen, och gick direkt och la oss i sängarna. Vi var trötta och hade bestämt oss för att gå upp i tid imorgon och shoppa igen.
- Imorgon är det ju dags för konsert nummer 2, tror du Julia går med Felicia då eller?
- Juste, på tal om det.. Jag fick backstage biljetter av Zayn, men bara 2.
- Okej, men kan vi inte göra så att om Julia överhuvudtaget hör av sig till oss så kanske vi kan ge dom till henne och Felicia, dom blir nog gladare över det än oss. Annars går vi?
- Det låter bra, svarade jag samtidigt som min mobil pep till, det var från Zayn.
“Thanks for tonight babe! Sleep well :) xo”
Jag svarade direkt, “I had a really great time, hope I see you tomorrow :) xo”, och när jag sedan vände mig om mot Natalie hade hon redan somnat. Jag la ifrån mobilen och somnade själv.
- Sandra, skratta inte! Det var inte roligt!!
Vi tog bussen hem igen, och gick direkt och la oss i sängarna. Vi var trötta och hade bestämt oss för att gå upp i tid imorgon och shoppa igen.
- Imorgon är det ju dags för konsert nummer 2, tror du Julia går med Felicia då eller?
- Juste, på tal om det.. Jag fick backstage biljetter av Zayn, men bara 2.
- Okej, men kan vi inte göra så att om Julia överhuvudtaget hör av sig till oss så kanske vi kan ge dom till henne och Felicia, dom blir nog gladare över det än oss. Annars går vi?
- Det låter bra, svarade jag samtidigt som min mobil pep till, det var från Zayn.
“Thanks for tonight babe! Sleep well :) xo”
Jag svarade direkt, “I had a really great time, hope I see you tomorrow :) xo”, och när jag sedan vände mig om mot Natalie hade hon redan somnat. Jag la ifrån mobilen och somnade själv.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Detta kapitel blev jättekort, men det kommer ett till lite senare i kväll :) Kram!
Kapitel 8 - Dinner and a movie
Previosly:
Vi gick ner och åt frukost, sedan kom jag på att jag inte hade svarat på Zayns sms. Jag gick och hämtade mobilen och skrev sedan
-“Hi Zayn I’ve got no plans for today. Why? x”
Jag fick svar nästan direkt
- “Great, you wanna hang out? x”
-“Sounds perfect! What do you have in mind? x” ‘
- “Dinner maybe? I’ll pick you up at eight xx”
- “Can’t wait, see you then! xx”
-“Hi Zayn I’ve got no plans for today. Why? x”
Jag fick svar nästan direkt
- “Great, you wanna hang out? x”
-“Sounds perfect! What do you have in mind? x” ‘
- “Dinner maybe? I’ll pick you up at eight xx”
- “Can’t wait, see you then! xx”
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Louis perspektiv
I was sitting in the hotels gatheringroom with Niall, Harry and Liam when Zayn steped out from the elivator. He was all dressed up.
- Guess where im going, Zayn said with a big smile on his face.
- To get an award or something hahah? You look so nice! Niall said while eating an oreo cookie.
- No, on a date with Sandra! Thank’s for getting me her number bro! He said and looked at me.
- Wow, good job man, no problem. So do you have some big plans or what?
- Na, were just going out for dinner and maybe a movie, just something casual you know.
- So Natalie are going to be home all by her self tonight then?
She had told me earlier about Julia leaving the house, so I figured she would’nt be back for the night.
- Yeah I guess so, Zayn said.
When Zayn hade left and the rest of the boys had gone up to their own rooms, I got bored. I started thinking about Natalie. She was probably home alone right now. Maybe she was scared by beeing by her self in a big house at the evening. The clock was only half past eight, but it was already dark outside. I decided to give her a call, what could go wrong?
Natalies perspektiv
Zayn hade precis hämtat upp Sandra, så jag var själv kvar i huset nu. Jag låste alla dörar och stängde fönster, jag kunde inte hjälpa att jag blev lite rädd. Jag satte mig framför datorn och kollade runt lite, Facebook, twitter och bloggar. Men det hände inget roligt. Sen ringde min mobil och det stod Louis på skärmen. Jag svarade
- “Hej det är Sandra”
- “Hej! Det är Louis.. Jo, Zayn sa att han skulle ut med Sandra ikväll så jag tänkte att om du är själv kanske du ville ha sällskap?”
- “Vad snällt tänkt av dig, det vore jätteroligt! Ska jag komma till hotellet?”
- “Det blir jättebra, kom när som helst, ring eller smsa när du är här!”
Jag la på och kollade busstiderna, sen kom jag och tänka på att det skulle stå jättemycket fans utanför hotellet. Och jag ville inte bli sedd med Louis inför dom, jag visste hur mycket hat det kunde skapa. Men om jag kom dit själv och bara gick in och ringde louis sen kanske dom skulle tro att jag bara bodde där. Det löste sig nog.
Jag gick till bussen, åkte och med hjälp av kartan i min mobil hittade jag till hotellet. Som jag hade trott var det proppat med tjejer utanför ingången, men jag började bara gå förbi. Sen såg jag Julia stå där, hon kollade på mig med en arg blick, men jag fortsatte bara att gå. Jag hoppades att hon inte skulle säga något, men sen såg jag att även Felicia fick syn på mig. Hon kände igen mig och började skrika mitt namn, “Där är ju hon!! Julia ska hon träffa killarna?!?!” Allas uppmärksamhet riktades mot mig och jag blev lite rädd, men jag fortsatte gå och sen var jag inne i hotellet och dom andra kom inte in. När jag var i lobbyn ringde jag Louis och sa att jag var där, han kom ner och hämtade mig och alla fansen utanför såg när jag kramade honom. Just det jag inte ville skulle hända, men jag försökte att inte tänka mer på det och följde med Louis upp till rummet istället.
- Me, Zayn and Harry live here, the others live a few rooms away.
Dom hade ju helt klart valt det finaste hotellet i Norge, och säkert det finaste rummen på hotellet också. Det var stort och såg nyrenoverat ut, det hade en liten kokvrå och ett stor badrum med både dusch och badkar.
- So what do you wanna do? frågade han sen
- I dont know, maybe... jag såg att det stod en stor TV framför sängen. Watch a movie? fortsatte jag.
- Sounds great! Svarade Louis och log. Han gick fram och satte igång TV:n. Unfortunately there is no Dvd-player, so we have to watch whats on TV..
- It doesn’t matter, lets just see if we can find something fun.
Han tog med fjärrkontrollen och sen satte vi oss båda i sängen, vi satt riktigt nära och det kändes på något sätt inte som att vi tittade på film som bara vänner.. Vi såg att American pie gick på TV, den var nästan halvvägs redan men det gjorde inte så mycket för vi både hade sett den innan.
När filmen var slut bestämde vi oss för att höra av oss till Zayn och Sandra och säga att dom både skulle komma till hotellet, så kunde jag och Sandra åka hem tillsammans därifrån. Jag smsade Sandra och sa det, hon svarade ett tag senare “Okej, jättebra! Vi ska börja åka ditåt snart. Puss”
- They will come here soon, sa jag till Louis när jag hade läst Sandras sms.
- Okey, great.
Vi låg kvar i sängen och pratade ganska länge. Louis berättade vad han tyckte om att det hade gått så fort att bli känd, vad dom tyckte om alla skrikande fans som följde efter dom överallt och då kom jag och tänka på Julia igen. Det var så tråkigt att det här hade hänt, vi som var så bra kompisar innan resan. Och så mycket vi hade sett fram emot dom här veckorna tillsammans. Louis såg tydligen att jag hade kommit bort mig lite i tankarna, för han frågade om något var fel. Jag sa att jag kom och tänka på Julia, och han frågade om jag visste vad hon gjorde nu.
- She’s actually outside the hotel right now, and she saw me go in here and hug you down in the lobby.
- Oh.. so maybe they’ve told the other girls that you were gonna see me if she knew?
- Probably sa jag och suckade.
Jag fick ett sms från Sandra, “jag är nere i lobbyn, kom hit nu så går vi ut bakvägen! puss”
- Sandra is here now, so I have to go.. But it was very nice of you to think of me and thanks for letting me come see your hotel!
- You’re so welcome, you’re a really good company! sa han och skrattade.
Han började luta sig mot mig och våra läppar var precis på väg att nudda varandra när dörren öppnades och Harry stormade in.
- oohhh, sorry! I didn’t know you were here! Han såg genered ut, och jag kände själv hur mitt ansikte hettade upp.
- I was just leaving, svarade jag. Jag kramade Louis hejdå istället och gick sedan ner till Sandra i lobbyn.
I was sitting in the hotels gatheringroom with Niall, Harry and Liam when Zayn steped out from the elivator. He was all dressed up.
- Guess where im going, Zayn said with a big smile on his face.
- To get an award or something hahah? You look so nice! Niall said while eating an oreo cookie.
- No, on a date with Sandra! Thank’s for getting me her number bro! He said and looked at me.
- Wow, good job man, no problem. So do you have some big plans or what?
- Na, were just going out for dinner and maybe a movie, just something casual you know.
- So Natalie are going to be home all by her self tonight then?
She had told me earlier about Julia leaving the house, so I figured she would’nt be back for the night.
- Yeah I guess so, Zayn said.
When Zayn hade left and the rest of the boys had gone up to their own rooms, I got bored. I started thinking about Natalie. She was probably home alone right now. Maybe she was scared by beeing by her self in a big house at the evening. The clock was only half past eight, but it was already dark outside. I decided to give her a call, what could go wrong?
Natalies perspektiv
Zayn hade precis hämtat upp Sandra, så jag var själv kvar i huset nu. Jag låste alla dörar och stängde fönster, jag kunde inte hjälpa att jag blev lite rädd. Jag satte mig framför datorn och kollade runt lite, Facebook, twitter och bloggar. Men det hände inget roligt. Sen ringde min mobil och det stod Louis på skärmen. Jag svarade
- “Hej det är Sandra”
- “Hej! Det är Louis.. Jo, Zayn sa att han skulle ut med Sandra ikväll så jag tänkte att om du är själv kanske du ville ha sällskap?”
- “Vad snällt tänkt av dig, det vore jätteroligt! Ska jag komma till hotellet?”
- “Det blir jättebra, kom när som helst, ring eller smsa när du är här!”
Jag la på och kollade busstiderna, sen kom jag och tänka på att det skulle stå jättemycket fans utanför hotellet. Och jag ville inte bli sedd med Louis inför dom, jag visste hur mycket hat det kunde skapa. Men om jag kom dit själv och bara gick in och ringde louis sen kanske dom skulle tro att jag bara bodde där. Det löste sig nog.
Jag gick till bussen, åkte och med hjälp av kartan i min mobil hittade jag till hotellet. Som jag hade trott var det proppat med tjejer utanför ingången, men jag började bara gå förbi. Sen såg jag Julia stå där, hon kollade på mig med en arg blick, men jag fortsatte bara att gå. Jag hoppades att hon inte skulle säga något, men sen såg jag att även Felicia fick syn på mig. Hon kände igen mig och började skrika mitt namn, “Där är ju hon!! Julia ska hon träffa killarna?!?!” Allas uppmärksamhet riktades mot mig och jag blev lite rädd, men jag fortsatte gå och sen var jag inne i hotellet och dom andra kom inte in. När jag var i lobbyn ringde jag Louis och sa att jag var där, han kom ner och hämtade mig och alla fansen utanför såg när jag kramade honom. Just det jag inte ville skulle hända, men jag försökte att inte tänka mer på det och följde med Louis upp till rummet istället.
- Me, Zayn and Harry live here, the others live a few rooms away.
Dom hade ju helt klart valt det finaste hotellet i Norge, och säkert det finaste rummen på hotellet också. Det var stort och såg nyrenoverat ut, det hade en liten kokvrå och ett stor badrum med både dusch och badkar.
- So what do you wanna do? frågade han sen
- I dont know, maybe... jag såg att det stod en stor TV framför sängen. Watch a movie? fortsatte jag.
- Sounds great! Svarade Louis och log. Han gick fram och satte igång TV:n. Unfortunately there is no Dvd-player, so we have to watch whats on TV..
- It doesn’t matter, lets just see if we can find something fun.
Han tog med fjärrkontrollen och sen satte vi oss båda i sängen, vi satt riktigt nära och det kändes på något sätt inte som att vi tittade på film som bara vänner.. Vi såg att American pie gick på TV, den var nästan halvvägs redan men det gjorde inte så mycket för vi både hade sett den innan.
När filmen var slut bestämde vi oss för att höra av oss till Zayn och Sandra och säga att dom både skulle komma till hotellet, så kunde jag och Sandra åka hem tillsammans därifrån. Jag smsade Sandra och sa det, hon svarade ett tag senare “Okej, jättebra! Vi ska börja åka ditåt snart. Puss”
- They will come here soon, sa jag till Louis när jag hade läst Sandras sms.
- Okey, great.
Vi låg kvar i sängen och pratade ganska länge. Louis berättade vad han tyckte om att det hade gått så fort att bli känd, vad dom tyckte om alla skrikande fans som följde efter dom överallt och då kom jag och tänka på Julia igen. Det var så tråkigt att det här hade hänt, vi som var så bra kompisar innan resan. Och så mycket vi hade sett fram emot dom här veckorna tillsammans. Louis såg tydligen att jag hade kommit bort mig lite i tankarna, för han frågade om något var fel. Jag sa att jag kom och tänka på Julia, och han frågade om jag visste vad hon gjorde nu.
- She’s actually outside the hotel right now, and she saw me go in here and hug you down in the lobby.
- Oh.. so maybe they’ve told the other girls that you were gonna see me if she knew?
- Probably sa jag och suckade.
Jag fick ett sms från Sandra, “jag är nere i lobbyn, kom hit nu så går vi ut bakvägen! puss”
- Sandra is here now, so I have to go.. But it was very nice of you to think of me and thanks for letting me come see your hotel!
- You’re so welcome, you’re a really good company! sa han och skrattade.
Han började luta sig mot mig och våra läppar var precis på väg att nudda varandra när dörren öppnades och Harry stormade in.
- oohhh, sorry! I didn’t know you were here! Han såg genered ut, och jag kände själv hur mitt ansikte hettade upp.
- I was just leaving, svarade jag. Jag kramade Louis hejdå istället och gick sedan ner till Sandra i lobbyn.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Oj redan kapitel 8, det går fort haha. Vad tycker ni såhär långt? Är det något ni saknar? Tack för kommentarerna, det uppskattas! Kram :)
Kapitel 7 - friendship
Preveously:
- Jaha, det var ju roligt, svarade Natalie och försökte låta lite intresserad men det var inte lätt. Dessutom tyckte ju både hon och jag fortfarande att Julia hade betett sig dåligt mot oss.- Japp, men vad har ni gjort då? frågade hon.
- Vi har varit och bowlat faktiskt, svarade jag och log. Jag orkade inget tjaffs, så jag försökte låta glad. Jag såg att Natalie kollade lite surt på mig, hon ville väl ta upp en diskussion om det som hade hänt. Men jag ville inte förstöra stämningen, det var trots allt några dagar kvar och vi skulle fortfarande bo med varandra.
- Jaha, sa Julia lite förvånat. Det hade One Direction också gjort sa dom..
- Vi har varit och bowlat faktiskt, svarade jag och log. Jag orkade inget tjaffs, så jag försökte låta glad. Jag såg att Natalie kollade lite surt på mig, hon ville väl ta upp en diskussion om det som hade hänt. Men jag ville inte förstöra stämningen, det var trots allt några dagar kvar och vi skulle fortfarande bo med varandra.
- Jaha, sa Julia lite förvånat. Det hade One Direction också gjort sa dom..
------------------------------------------------------------------------------------------
Natalies perspektiv
- Ja, vi bowlade faktiskt med dom, sa jag.
Julia blev helt tyst, jag såg att hennes ögon nästan blev tårfyllda.. För en sekund tyckte jag nästan synd om henne, men sen kom jag och tänka på att det var hennes fel ändå. Hade hon kommit hem till oss istället för att hänga utanför hotellet med Felicia hade hon ju också fått följa med, men det gjorde hon inte.
- Jaha.. varför sa ni inget om det till mig då?
- Vi tänkte det, vi hade gjort iordning middag och när du kom hem skulle vi berätta att dom hade frågat om vi ville vara med dom. Men sen hörde du inte av dig och då skulle du vara med Felicia istället.
- Okej. Jag visste ju inte att ni skulle vara med dom? Då hade jag ju kommit. Dåligt att ni inte sa det.
- Jaha, så du kunde bara komma om vi skulle träffa dom?
Sen gick hon iväg, vi hörde att hon gick upp och gjorde något och sedan öppnades ytterdörren och stängdes igen.
- Gick hon eller? frågade Sandra
- Det verkar som det.. Jag undrar var hon hade tänkt ta vägen, hon kanske åker till Felicia.
- Förmodligen. Sandra suckade, och fortsatte sedan. Vad ska vi göra nu då? Ska vi gå och lägga oss?
- Ja, vi hittar på något kul imorgon.
Vi gjorde oss i ordning, sedan gick vi och la oss. Det tog inte länge innan båda hade somnat.
Nästa morgonen vaknade jag av att Sandra petade på mig.
- Natalie! Zayn har smsat mig! sa hon och fnissade.
Jag var fortfarande väldigt trött och ville egentligen bara vända mig om och fortsätta sova, men jag ville samtidigt veta vad han hade skrivit så jag försökte låta intresserad när jag frågade.
“Hi Sandra! What’s you plans for today? x” Stod det i smset som hon stolt visade upp.
- Vad har vi egentligen för planer idag? sa hon sen och skrattade.
- Ingenting, den andra konserten är ju inte förrän imorgon. Hur tror du det blir med Julia förresten? Vart tog hon vägen?
- Jag vet faktiskt inte hur vi ska göra med henne, men det var konstigt av henne att bara gå utan att säga något, så jag orkar faktiskt inte bry mig.
Vi gick ner och åt frukost, sedan kom jag på att jag inte hade svarat på Zayns sms. Jag gick och hämtade mobilen och skrev sedan
-“Hi Zayn I’ve got no plans for today. Why? x”
Jag fick svar nästan direkt
- “Great, you wanna hang out? x”
-“Sounds perfect! What do you have in mind? x” ‘
- “Dinner maybe? I’ll pick you up at eight xx”
- “Can’t wait, see you then! xx”
- Ja, vi bowlade faktiskt med dom, sa jag.
Julia blev helt tyst, jag såg att hennes ögon nästan blev tårfyllda.. För en sekund tyckte jag nästan synd om henne, men sen kom jag och tänka på att det var hennes fel ändå. Hade hon kommit hem till oss istället för att hänga utanför hotellet med Felicia hade hon ju också fått följa med, men det gjorde hon inte.
- Jaha.. varför sa ni inget om det till mig då?
- Vi tänkte det, vi hade gjort iordning middag och när du kom hem skulle vi berätta att dom hade frågat om vi ville vara med dom. Men sen hörde du inte av dig och då skulle du vara med Felicia istället.
- Okej. Jag visste ju inte att ni skulle vara med dom? Då hade jag ju kommit. Dåligt att ni inte sa det.
- Jaha, så du kunde bara komma om vi skulle träffa dom?
Sen gick hon iväg, vi hörde att hon gick upp och gjorde något och sedan öppnades ytterdörren och stängdes igen.
- Gick hon eller? frågade Sandra
- Det verkar som det.. Jag undrar var hon hade tänkt ta vägen, hon kanske åker till Felicia.
- Förmodligen. Sandra suckade, och fortsatte sedan. Vad ska vi göra nu då? Ska vi gå och lägga oss?
- Ja, vi hittar på något kul imorgon.
Vi gjorde oss i ordning, sedan gick vi och la oss. Det tog inte länge innan båda hade somnat.
Nästa morgonen vaknade jag av att Sandra petade på mig.
- Natalie! Zayn har smsat mig! sa hon och fnissade.
Jag var fortfarande väldigt trött och ville egentligen bara vända mig om och fortsätta sova, men jag ville samtidigt veta vad han hade skrivit så jag försökte låta intresserad när jag frågade.
“Hi Sandra! What’s you plans for today? x” Stod det i smset som hon stolt visade upp.
- Vad har vi egentligen för planer idag? sa hon sen och skrattade.
- Ingenting, den andra konserten är ju inte förrän imorgon. Hur tror du det blir med Julia förresten? Vart tog hon vägen?
- Jag vet faktiskt inte hur vi ska göra med henne, men det var konstigt av henne att bara gå utan att säga något, så jag orkar faktiskt inte bry mig.
Vi gick ner och åt frukost, sedan kom jag på att jag inte hade svarat på Zayns sms. Jag gick och hämtade mobilen och skrev sedan
-“Hi Zayn I’ve got no plans for today. Why? x”
Jag fick svar nästan direkt
- “Great, you wanna hang out? x”
-“Sounds perfect! What do you have in mind? x” ‘
- “Dinner maybe? I’ll pick you up at eight xx”
- “Can’t wait, see you then! xx”
------------------------------------------------------------------------------------
Det är lite synd att statistiken och kommentarerna har sjunkit.. :( Det var verkligen peppande med alla era kommentarer!! så fortsätt ge mig era åsikter och sprid gärna bloggen! Kram :) x
Kapitel 6 hamnade fel! Det är publicerat
Hej! Ville bara ursäkta för att kapitel 6 hamnade under kapitel 5!! Så ni kanske gick in här utan att se uppdateringen.. men den finns iallafall! Nu ligger dom rätt. Kram :)
Kapitel 6 - bowling
Previously:
- Natalie!!! Har du gett Louis mitt nummer? skrattade jag fram.
- Haha jaa, var det Zayn?, frågade hon uppspelt.
- Yes, killarna undrar om du och jag vill hitta på något med dem i kväll?
- Oj, vill vi det? Julia skulle bli jätteglad! Sa jag nickade ja som svar.
- Ja, fast de nämnde bara dig och mig, inte Julia....
- Haha jaa, var det Zayn?, frågade hon uppspelt.
- Yes, killarna undrar om du och jag vill hitta på något med dem i kväll?
- Oj, vill vi det? Julia skulle bli jätteglad! Sa jag nickade ja som svar.
- Ja, fast de nämnde bara dig och mig, inte Julia....
--------------------------------------------------------------------------------------
Natalies perspektiv
Vi kom fram till att det säkert var okej för killarna att även Julia följde med, så vi tänkte berätta det för henne vid middagen som en liten överraskning. Vi lagade maten och dukade och väntade på att hon skulle komma, vi hade bestämt att äta vid 6-tiden. Klockan närmade sig halv 7 och hon hade fortfarande inte dykt upp så jag hämtade min telefon och ringde henne. Det gick ganska många signaler innan hon svarade:
- Hallå det är Julia?
- Hej, var är du någonstans? Vi skulle ju äta klockan 6?
- Juste, jag kommer inte. Jag och Felicia har åkt till hotellet för att försöka träffa killarna. Vi har redan ätit..
- Jaha, vad bra att du säger till i förväg då när jag och Sandra har lagat middag åt oss alla.
- Mm men nu blev det inte så.. Jag måste lägga på nu det verkar som att killarna kommer!!
Jag hörde massa skrik och sedan klickade det. Jag kollade på telefonen och sedan på Sandra.
- Vad sa hon?
- Hon kommer inte, hon och Felicia är vid hotellet..
- Jaha, det var ju schysst av henne. Men då får hon väl skylla sig själv att hon missade en kväll med killarna själva, men du och jag åker väl ändå? sa Sandra och log
- Självklart! Svarade jag och log tillbaka.
Vi gjorde oss klara och åkte sedan in till city. Vi hade bestämt att vi skulle mötas utanför en bowlinghall klockan 8 och vi kom dit strax innan. Några minuter över fick jag ett sms: “Hi, we will be a little late but we’re soon there. Hope its okey!! xx”
Jag läste upp smset för Sandra, sen stod vi och pratade om den där Felicia medan vi väntade. Vi båda tyckte att det verkligen var något konstigt med henne.. Plötsligt dök killarna upp, så vi hälsade på dom och gick sedan in till bowlinghallen.
Nialls perspektiv
When I saw the girls standing outside the bowling I could’nt help notice Julia was’nt with them. I was going to ask where she was, but I changed my mind. I didn’t want anyone to know I like her. I don’t even know if I do myself yet.. I decided to ask the girls about her later.
Sandras perspektiv
Vi hade delat upp oss på 2 banor och spelade. Jag var med Zayn, Niall och Harry. Det gick faktiskt riktigt bra för mig, efter att jag hade slagit frågade Niall om jag ville följa med honom och köpa något att äta. Vi småpratade under tiden och plötsligt frågade Niall varför inte Julia var med. Jag kollade lite förvånat på honom, jag trodde ju inte att dom brydde sig om var hon var eftersom dom inte ens hade frågat om hon ville följa med. Men sen berättade jag kortfattat om Felicia, middagen och att hon istället var vid deras hotell.
- oh okey, var allt Niall sa. Jag tyckte nästan att han såg lite besviken ut när han sa det, men jag tänkte inte så mycket mer på det just då utan vi gick tillbaka och fortsatte spela.
Jag pratade mycket med Zayn under hela kvällen. Julia hade fått mig att tro att Zayn var tråkig och tyst, men det var han verkligen inte. Han pratade mycket, var jättetrevlig och framförallt rolig! Vi satt ner i en soffa vid banorna, Zayn tittade på mig och log. Han var faktiskt snygg, väldigt snygg.
När vi blev klara började vi gå, först åt samma håll men sen skulle Paul hämta killarna och vi skulle gå till bussen. Jag gick fram för att säga hejdå till Zayn, vi stod en liten bit bort från dom andra så att dom inte kunde höra vad vi sa.
- Thanks for tonight, I really had a great time, sa Zayn.
- Yeah me to!
- Maybe we can get together sometime, just you and me?
Jag blev förvånad att han frågade, vi hade visserligen haft väldigt roligt under kvällen men ändå, vad hade han tänkt att vi skulle göra? Hur menade han? Jag hann inte tänka så mycket mer innan jag insåg att jag inte bara kunde stå där och tänka utan behövde svara honom också.
- Yes, absolutely! That would be really funny, svarade jag och log mot honom.
- Great, then we’ll be in touch!
Jag kramade honom och de andra killarna, sedan gick vi till bussen. Vi pratade om kvällen och jag berättade om Zayn.
- Ahh Sandra! Gud vad bra! Han är ju skitsnygg!
- Jag vet! Och jätterolig, skrattade jag.
Vi klev av bussen och började gå mot huset.
- Tror du Julia är hemma förresten?
- Jag vet faktiskt inte, hon är väl säkert kvar utanför hotellet med Felicia..
Vi kom fram till dörren, låste upp och när vi kom in kollade vi om Julia var hemma. Det var hon inte, vi kollade på klockan och den vara bara runt 10. Vi gick till vardagsrummet, tog fram en godispåse och satte på en film. När filmen var klar satt vi och pratade i soffan, lite efter 12 öppnades dörren och Julia kom in. Hon kom in till oss och satte sig ner, hon verkade ju inte ha tyckt att hon hade gjort något konstigt för hon satte sig och pratade på som vanligt.
- Jag träffade dom!! Sa hon och såg glad ut. Dom kom till hotellet för inte så länge sen, men jag åkte hem nu för dom skulle gå och lägga sig. Men jag fick fota mig med dom iallafall!
- Jaha, det var ju roligt, svarade Natalie och försökte låta lite intresserad men det var inte lätt. Dessutom tyckte ju både hon och jag fortfarande att Julia hade betett sig dåligt mot oss.
- Japp, men vad har ni gjort då? frågade hon.
- Vi har varit och bowlat faktiskt, svarade jag och log. Jag orkade inget tjaffs, så jag försökte låta glad. Jag såg att Natalie kollade lite surt på mig, hon ville väl ta upp en diskussion om det som hade hänt. Men jag ville inte förstöra stämningen, det var trots allt några dagar kvar och vi skulle fortfarande bo med varandra.
- Jaha, sa Julia lite förvånat. Det hade One Direction också gjort sa dom..
Vi kom fram till att det säkert var okej för killarna att även Julia följde med, så vi tänkte berätta det för henne vid middagen som en liten överraskning. Vi lagade maten och dukade och väntade på att hon skulle komma, vi hade bestämt att äta vid 6-tiden. Klockan närmade sig halv 7 och hon hade fortfarande inte dykt upp så jag hämtade min telefon och ringde henne. Det gick ganska många signaler innan hon svarade:
- Hallå det är Julia?
- Hej, var är du någonstans? Vi skulle ju äta klockan 6?
- Juste, jag kommer inte. Jag och Felicia har åkt till hotellet för att försöka träffa killarna. Vi har redan ätit..
- Jaha, vad bra att du säger till i förväg då när jag och Sandra har lagat middag åt oss alla.
- Mm men nu blev det inte så.. Jag måste lägga på nu det verkar som att killarna kommer!!
Jag hörde massa skrik och sedan klickade det. Jag kollade på telefonen och sedan på Sandra.
- Vad sa hon?
- Hon kommer inte, hon och Felicia är vid hotellet..
- Jaha, det var ju schysst av henne. Men då får hon väl skylla sig själv att hon missade en kväll med killarna själva, men du och jag åker väl ändå? sa Sandra och log
- Självklart! Svarade jag och log tillbaka.
Vi gjorde oss klara och åkte sedan in till city. Vi hade bestämt att vi skulle mötas utanför en bowlinghall klockan 8 och vi kom dit strax innan. Några minuter över fick jag ett sms: “Hi, we will be a little late but we’re soon there. Hope its okey!! xx”
Jag läste upp smset för Sandra, sen stod vi och pratade om den där Felicia medan vi väntade. Vi båda tyckte att det verkligen var något konstigt med henne.. Plötsligt dök killarna upp, så vi hälsade på dom och gick sedan in till bowlinghallen.
Nialls perspektiv
When I saw the girls standing outside the bowling I could’nt help notice Julia was’nt with them. I was going to ask where she was, but I changed my mind. I didn’t want anyone to know I like her. I don’t even know if I do myself yet.. I decided to ask the girls about her later.
Sandras perspektiv
Vi hade delat upp oss på 2 banor och spelade. Jag var med Zayn, Niall och Harry. Det gick faktiskt riktigt bra för mig, efter att jag hade slagit frågade Niall om jag ville följa med honom och köpa något att äta. Vi småpratade under tiden och plötsligt frågade Niall varför inte Julia var med. Jag kollade lite förvånat på honom, jag trodde ju inte att dom brydde sig om var hon var eftersom dom inte ens hade frågat om hon ville följa med. Men sen berättade jag kortfattat om Felicia, middagen och att hon istället var vid deras hotell.
- oh okey, var allt Niall sa. Jag tyckte nästan att han såg lite besviken ut när han sa det, men jag tänkte inte så mycket mer på det just då utan vi gick tillbaka och fortsatte spela.
Jag pratade mycket med Zayn under hela kvällen. Julia hade fått mig att tro att Zayn var tråkig och tyst, men det var han verkligen inte. Han pratade mycket, var jättetrevlig och framförallt rolig! Vi satt ner i en soffa vid banorna, Zayn tittade på mig och log. Han var faktiskt snygg, väldigt snygg.
När vi blev klara började vi gå, först åt samma håll men sen skulle Paul hämta killarna och vi skulle gå till bussen. Jag gick fram för att säga hejdå till Zayn, vi stod en liten bit bort från dom andra så att dom inte kunde höra vad vi sa.
- Thanks for tonight, I really had a great time, sa Zayn.
- Yeah me to!
- Maybe we can get together sometime, just you and me?
Jag blev förvånad att han frågade, vi hade visserligen haft väldigt roligt under kvällen men ändå, vad hade han tänkt att vi skulle göra? Hur menade han? Jag hann inte tänka så mycket mer innan jag insåg att jag inte bara kunde stå där och tänka utan behövde svara honom också.
- Yes, absolutely! That would be really funny, svarade jag och log mot honom.
- Great, then we’ll be in touch!
Jag kramade honom och de andra killarna, sedan gick vi till bussen. Vi pratade om kvällen och jag berättade om Zayn.
- Ahh Sandra! Gud vad bra! Han är ju skitsnygg!
- Jag vet! Och jätterolig, skrattade jag.
Vi klev av bussen och började gå mot huset.
- Tror du Julia är hemma förresten?
- Jag vet faktiskt inte, hon är väl säkert kvar utanför hotellet med Felicia..
Vi kom fram till dörren, låste upp och när vi kom in kollade vi om Julia var hemma. Det var hon inte, vi kollade på klockan och den vara bara runt 10. Vi gick till vardagsrummet, tog fram en godispåse och satte på en film. När filmen var klar satt vi och pratade i soffan, lite efter 12 öppnades dörren och Julia kom in. Hon kom in till oss och satte sig ner, hon verkade ju inte ha tyckt att hon hade gjort något konstigt för hon satte sig och pratade på som vanligt.
- Jag träffade dom!! Sa hon och såg glad ut. Dom kom till hotellet för inte så länge sen, men jag åkte hem nu för dom skulle gå och lägga sig. Men jag fick fota mig med dom iallafall!
- Jaha, det var ju roligt, svarade Natalie och försökte låta lite intresserad men det var inte lätt. Dessutom tyckte ju både hon och jag fortfarande att Julia hade betett sig dåligt mot oss.
- Japp, men vad har ni gjort då? frågade hon.
- Vi har varit och bowlat faktiskt, svarade jag och log. Jag orkade inget tjaffs, så jag försökte låta glad. Jag såg att Natalie kollade lite surt på mig, hon ville väl ta upp en diskussion om det som hade hänt. Men jag ville inte förstöra stämningen, det var trots allt några dagar kvar och vi skulle fortfarande bo med varandra.
- Jaha, sa Julia lite förvånat. Det hade One Direction också gjort sa dom..
--------------------------------------------------------------------------------------
Det förra var ju ganska kort så jag kompenserade med nästa kapitel ganska nära inpå och dessutom et
t lite längre hihi. Säg gärna till om ni har några förslag eller åsikter! Kram på er :)
Kapitel 5 - Who are you?
Previosly:
- Uhm no im not the one texting with them you know, Zayn said and pushed Louis on the shoulder and laughed.
- So why don’t you? Louis asked. I saw the way you looked at Sandra last night, I can ask for her number if you want med to?
- Really, you could? I meen, she seems nice and so on, plus she’s really hot!
- Haha Zayn. I’ll get you her number bro!
- So why don’t you? Louis asked. I saw the way you looked at Sandra last night, I can ask for her number if you want med to?
- Really, you could? I meen, she seems nice and so on, plus she’s really hot!
- Haha Zayn. I’ll get you her number bro!
---------------------------------------------------------------------------------------------
Sandras perspektiv
*BLIP BLIP* Jag hörde hur min mobil plingade till på nedervåningen. Jag låg kvar ett tag i sängen och övervägde om jag skulle orka gå ner och hämta den eller inte. *BLIP BLIP* Den plingade till igen och jag blev nyfiken. Jag klev upp och såg att varken Natalie eller Julia låg kvar i sina sängar. Jag gick till nedervåningen, tog min mobil och gick ut på altanen.
Där satt Julia och en tjej jag aldrig hade sett förut.
- Godmorgon, sa jag och tittade på Julia och den andra tjejen.
- Godmorgon Sandra, vad länge du sov idag! Det här är Felicia. Vi stötte på varandra tidigare i morse när jag var ute på promenad. Hon ska också på One Directions nästa konsert här i Norge.
- Hej Felicia, vad trevligt och träffas och vad kul att du också ska dit.
- Ja det ska bli jättekul. Julia berättade att ni andra inte tyckte om bandet så det kanske blir roligare för henne att gå med någon mer som i alla fall uppskattar det lite..
- Hm jasså, aja har ni sett Natalie?
- Ja hon är i vardagsrummet, svarade Julia snabbt.
Jag gick till vardagsrummet där Natalie satt och läste en bok. Hon tittade upp och log mot mig när jag kom.
- Bra att du har vaknat, kom sätt dig här, sa hon och pekade på platsen brevid sig, vi måste prata, sa hon ivrigt
Jag tog en kudde och satte mig brevid henne.
- Ja, vad är grejen med tjejen som Julia är med? Frågade jag.
- Felicia, ingen aning! Hon var tydligen också ett One direction fan, lika besatt som Julia.
- Jo jag märkte det! Hon var ganska bitchig mot mig alldeles nyss, viskade jag.
- Mot mig med, sa Natalie förvånat. Det är någonting som inte känns så bra angående henne tycker jag...
Julia kom in i rummet med Felicia hack i häl.
- Vi ska åka till gallerian ett tag, One Direction ska ha boksignering där i eftermiddag, sa Julia.
- Jasså vad kul sa jag och log.
Julia sken upp.
-Ni kanske vill följa med?! Frågade hon.
- Det tror jag nog inte att dom vill, hoppade Felicia in. Det kommer ju bara vara fans där, det kanske inte är deras grej...
- Åk ni två, sa Natalie fort. Vi stannar här och fixar middag till när du kommer hem igen Julia. Ha så trevligt. Hejdå.
Julia tittade lite tveksamt på oss innan Felicia drog iväg med henne.
- Gud vilken störig tjej! Sa jag så fort vi hörde att dörren hade stängts bakom dem.
- Ja, förlåt om du ville följa med på boksigneringen men jag orkade verkligen inte tillbringa en hel dag tillsammans med henne, förklarade Natalie.
Jag kom på att jag aldrig hade kollat på mitt sms som jag hade fått när jag vaknade. Jag tog upp mobilen som visade ett okänt nummer på displayen. Jag låste upp den och öppnade hela meddelandet.
“Hi Sandra, Louis gave me you’r number, I hope that’s okey. The boy’s and I was wondering if you and Natalie maybe wanna get together and go bowling tonight. xx, Zayn”
Natalies perspektiv
- Sandra, hallå? Vad fick du för ett intressant sms som gör dig helt okontaktbar? sa jag och vinkade med armarna framför hennes ansikte.
- Natalie!!! Har du gett Louis mitt nummer? skrattade jag fram.
- Haha jaa, var det Zayn?, frågade hon uppspelt.
- Yes, killarna undrar om du och jag vill hitta på något med dem i kväll?
- Oj, vill vi det? Julia skulle bli jätteglad! Sa jag nickade ja som svar.
- Ja, fast de nämnde bara dig och mig, inte Julia....
*BLIP BLIP* Jag hörde hur min mobil plingade till på nedervåningen. Jag låg kvar ett tag i sängen och övervägde om jag skulle orka gå ner och hämta den eller inte. *BLIP BLIP* Den plingade till igen och jag blev nyfiken. Jag klev upp och såg att varken Natalie eller Julia låg kvar i sina sängar. Jag gick till nedervåningen, tog min mobil och gick ut på altanen.
Där satt Julia och en tjej jag aldrig hade sett förut.
- Godmorgon, sa jag och tittade på Julia och den andra tjejen.
- Godmorgon Sandra, vad länge du sov idag! Det här är Felicia. Vi stötte på varandra tidigare i morse när jag var ute på promenad. Hon ska också på One Directions nästa konsert här i Norge.
- Hej Felicia, vad trevligt och träffas och vad kul att du också ska dit.
- Ja det ska bli jättekul. Julia berättade att ni andra inte tyckte om bandet så det kanske blir roligare för henne att gå med någon mer som i alla fall uppskattar det lite..
- Hm jasså, aja har ni sett Natalie?
- Ja hon är i vardagsrummet, svarade Julia snabbt.
Jag gick till vardagsrummet där Natalie satt och läste en bok. Hon tittade upp och log mot mig när jag kom.
- Bra att du har vaknat, kom sätt dig här, sa hon och pekade på platsen brevid sig, vi måste prata, sa hon ivrigt
Jag tog en kudde och satte mig brevid henne.
- Ja, vad är grejen med tjejen som Julia är med? Frågade jag.
- Felicia, ingen aning! Hon var tydligen också ett One direction fan, lika besatt som Julia.
- Jo jag märkte det! Hon var ganska bitchig mot mig alldeles nyss, viskade jag.
- Mot mig med, sa Natalie förvånat. Det är någonting som inte känns så bra angående henne tycker jag...
Julia kom in i rummet med Felicia hack i häl.
- Vi ska åka till gallerian ett tag, One Direction ska ha boksignering där i eftermiddag, sa Julia.
- Jasså vad kul sa jag och log.
Julia sken upp.
-Ni kanske vill följa med?! Frågade hon.
- Det tror jag nog inte att dom vill, hoppade Felicia in. Det kommer ju bara vara fans där, det kanske inte är deras grej...
- Åk ni två, sa Natalie fort. Vi stannar här och fixar middag till när du kommer hem igen Julia. Ha så trevligt. Hejdå.
Julia tittade lite tveksamt på oss innan Felicia drog iväg med henne.
- Gud vilken störig tjej! Sa jag så fort vi hörde att dörren hade stängts bakom dem.
- Ja, förlåt om du ville följa med på boksigneringen men jag orkade verkligen inte tillbringa en hel dag tillsammans med henne, förklarade Natalie.
Jag kom på att jag aldrig hade kollat på mitt sms som jag hade fått när jag vaknade. Jag tog upp mobilen som visade ett okänt nummer på displayen. Jag låste upp den och öppnade hela meddelandet.
“Hi Sandra, Louis gave me you’r number, I hope that’s okey. The boy’s and I was wondering if you and Natalie maybe wanna get together and go bowling tonight. xx, Zayn”
Natalies perspektiv
- Sandra, hallå? Vad fick du för ett intressant sms som gör dig helt okontaktbar? sa jag och vinkade med armarna framför hennes ansikte.
- Natalie!!! Har du gett Louis mitt nummer? skrattade jag fram.
- Haha jaa, var det Zayn?, frågade hon uppspelt.
- Yes, killarna undrar om du och jag vill hitta på något med dem i kväll?
- Oj, vill vi det? Julia skulle bli jätteglad! Sa jag nickade ja som svar.
- Ja, fast de nämnde bara dig och mig, inte Julia....
---------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 6 kommer inom 1-2 timmar! Åter igen, tack för alla fina kommentarer. Det gör mig ännu mer peppad på att skriva. Kram :)
Kapitel 4 - Don't fight
Preiosly:
We walked in to the cafe and we all ordered a simple coffee except for Niall, that of course was to hungry to only have that. We took our muggs and looked for an open table. Sadly everyone looked quite taken.
- Boys ther’s more upstairs, Louis said with a big smile on his face...............
- Boys ther’s more upstairs, Louis said with a big smile on his face...............
-----------------------------------------------------------------------------------------
Natalies Perspektiv
- Well this is so random! Hörde jag en bekant röst säga.
Jag tittade bort mot trappan och såg Louis och alla andra killarna i 1D komma efter honom.
- Haha, no joke, are you stalking us? sa jag och och skrattade till.
- Yes, you got us, Zayn said with a serious face, before he cracked up in a smile.
- Is it okay if we join you? Harry asked.
- JA! I mean, YES! skrek Julia och gästerna som satt vid bordet intill tittade lite konstigt på henne. Killarna slog sig ner. Louis satte sig brevid mig och vi kollade på varandra med ett leende.
- You were so amazing tonight at the concert guys! I just love you! sa Julia.
Jag och Sandra kollade lite menande på varandra, Julia behövde ta det lite lugnt nu.
Killarna tackade artigt men man märkte att de inte var super taggade på att svara på alla Julias frågor om The X-factor, deras singel, fortsättningen av turnen osv.
Jag knuffade till henne i sidan och viskade i hennes örat att hon skulle försöka lugna ner sig.
Vi satt kvar i ungefär 45 minuter. Vi hade jättetrevligt och det blev mycket prat och skratt. Louis drog så många roliga skämt så att jag fick träningsvärk i magen, han fick mig verkligen att skratta.
- Im sorry but we have to go now, sa jag.
- Oh, okey, svarade Louis och på något sätt kändes det som att han blev lite ledsen..
- Can we switch our numbers? Sa han direkt efter och sken upp med hans stora leende.
- Absolutely, you can take mine now and then I’ll text you the others later, we really have to go to the bus now though.
Jag skrev mitt nummer på en servett och gav till honom, sen tog vi våra väskor och gick ner. När vi hade gått ut från cafét vände jag mig om och kollade upp mot fönstret där vi hade suttit.
Louis kollade redan på oss och jag mötte hans blick. Vi log mot varandra och vinkade innan jag blev tvungen att springa efter de andra mot bussen.
Sandras perspektiv
Vi kom hem sent, klockan hade redan blivit strax efter 1. Men ingen av oss var trötta, så vi bestämde oss för att göra lite te. Vi gjorde i ordning det, tog fram godis och sen satte vi oss i soffan och pratade länge. Någon timme senare var vi alla trötta så vi bestämde oss för att gå och sova. Både Julia och Natalie somnade med en gång, medan jag låg vaken lite längre. Just när även jag höll på att somna såg jag att Natalie’s mobil pep till, hon fick ett sms. Jag var så trött så jag orkade inte titta vad det var eller säga till henne, så jag ignorerade det och somnade själv.
När vi vaknade nästa morgon gick vi ner och åt frukost, då kom jag och tänka på smset som jag hade tänkt påminna henne om.
- Juste Natalie, du fick ett sms igårkväll precis efter att ni hade somnat, sa jag.
Natalie gick och hämtade telefonen och satte sig vid bordet och kollade det. Både jag och Julia såg att hon sken upp lite när hon läste det.
- Vem var det ifrån? undrade Julia
- Louis haha, sa hon och log.
- Love is in theeee airrrrr, sjöng jag på skämt.
- Jag trodde att ni två inte ens gillade dom? Julia verkade lite sur när hon sa det.
- Jo vi tycker om dom men vi är inte helt besatta, svarade Natalie lite grinigt. Kan du inte bara vara glad för min skull? lade hon till.
- Tjejer lägg av! Avbröt jag. Vi är här för att ha ett mysigt lov tillsammans, inte för att bråka. Tänk på att detta är till din fördel också Julia, nu kanske du får chansen att träffa killarna. Inte bara vara ett fan som står och skriker vid deras hotell.
Vi åt klart frukosten under tystnad, sedan gick Julia till datorn, jag satte mig framför TV:n och Natalie plockade bort frukosten och diskade. De andra dagarna hade vi hjälpt varandra men idag hade Natalie erbjudit sig att göra det själv, förmodligen med tanke på den stela stämningen som hade uppstått.
Zayns perspektiv
I woke up by Louis juming up and down over a sleeping Harry, in the bed next to mine.
- How can you be so alert in the morning Lou? I asked. Meanwhile Harry saw his opportunity to push Louis off his bed.
- Aoutch hahah, Louis laughed while lying on the floor.
- That’s what you get when ju wake me up like that, you fool. Harry said and sat up in the bed.
- Come’on guys, get up so we can go... *BLIP BLIP*
Louis stoped his sentence and picked up his phone that just got a text.
His whole face lit up and he started walking out of the room with a big smile.
- Ehrm, Louis? Harry said.
- Hm, yeah what? he stoped and answerd
- Who the heck was that, I asked
- It’s just Natalie, he said and started walking again.
- Just, Natalie? Uhuhuuuu how cute, Harry said and smiled
Louis disappeared into the other room, were Niall and Liam were sleeping.
- He looked pleased.. I said to Harry.
- Well, I understand him. The feeling when you get a textmessage from a gir..
- Harry, I interrupted him. I know you like girls.
He just smiled and I went out of my bed to find Louis.
- Well this is so random! Hörde jag en bekant röst säga.
Jag tittade bort mot trappan och såg Louis och alla andra killarna i 1D komma efter honom.
- Haha, no joke, are you stalking us? sa jag och och skrattade till.
- Yes, you got us, Zayn said with a serious face, before he cracked up in a smile.
- Is it okay if we join you? Harry asked.
- JA! I mean, YES! skrek Julia och gästerna som satt vid bordet intill tittade lite konstigt på henne. Killarna slog sig ner. Louis satte sig brevid mig och vi kollade på varandra med ett leende.
- You were so amazing tonight at the concert guys! I just love you! sa Julia.
Jag och Sandra kollade lite menande på varandra, Julia behövde ta det lite lugnt nu.
Killarna tackade artigt men man märkte att de inte var super taggade på att svara på alla Julias frågor om The X-factor, deras singel, fortsättningen av turnen osv.
Jag knuffade till henne i sidan och viskade i hennes örat att hon skulle försöka lugna ner sig.
Vi satt kvar i ungefär 45 minuter. Vi hade jättetrevligt och det blev mycket prat och skratt. Louis drog så många roliga skämt så att jag fick träningsvärk i magen, han fick mig verkligen att skratta.
- Im sorry but we have to go now, sa jag.
- Oh, okey, svarade Louis och på något sätt kändes det som att han blev lite ledsen..
- Can we switch our numbers? Sa han direkt efter och sken upp med hans stora leende.
- Absolutely, you can take mine now and then I’ll text you the others later, we really have to go to the bus now though.
Jag skrev mitt nummer på en servett och gav till honom, sen tog vi våra väskor och gick ner. När vi hade gått ut från cafét vände jag mig om och kollade upp mot fönstret där vi hade suttit.
Louis kollade redan på oss och jag mötte hans blick. Vi log mot varandra och vinkade innan jag blev tvungen att springa efter de andra mot bussen.
Sandras perspektiv
Vi kom hem sent, klockan hade redan blivit strax efter 1. Men ingen av oss var trötta, så vi bestämde oss för att göra lite te. Vi gjorde i ordning det, tog fram godis och sen satte vi oss i soffan och pratade länge. Någon timme senare var vi alla trötta så vi bestämde oss för att gå och sova. Både Julia och Natalie somnade med en gång, medan jag låg vaken lite längre. Just när även jag höll på att somna såg jag att Natalie’s mobil pep till, hon fick ett sms. Jag var så trött så jag orkade inte titta vad det var eller säga till henne, så jag ignorerade det och somnade själv.
När vi vaknade nästa morgon gick vi ner och åt frukost, då kom jag och tänka på smset som jag hade tänkt påminna henne om.
- Juste Natalie, du fick ett sms igårkväll precis efter att ni hade somnat, sa jag.
Natalie gick och hämtade telefonen och satte sig vid bordet och kollade det. Både jag och Julia såg att hon sken upp lite när hon läste det.
- Vem var det ifrån? undrade Julia
- Louis haha, sa hon och log.
- Love is in theeee airrrrr, sjöng jag på skämt.
- Jag trodde att ni två inte ens gillade dom? Julia verkade lite sur när hon sa det.
- Jo vi tycker om dom men vi är inte helt besatta, svarade Natalie lite grinigt. Kan du inte bara vara glad för min skull? lade hon till.
- Tjejer lägg av! Avbröt jag. Vi är här för att ha ett mysigt lov tillsammans, inte för att bråka. Tänk på att detta är till din fördel också Julia, nu kanske du får chansen att träffa killarna. Inte bara vara ett fan som står och skriker vid deras hotell.
Vi åt klart frukosten under tystnad, sedan gick Julia till datorn, jag satte mig framför TV:n och Natalie plockade bort frukosten och diskade. De andra dagarna hade vi hjälpt varandra men idag hade Natalie erbjudit sig att göra det själv, förmodligen med tanke på den stela stämningen som hade uppstått.
Zayns perspektiv
I woke up by Louis juming up and down over a sleeping Harry, in the bed next to mine.
- How can you be so alert in the morning Lou? I asked. Meanwhile Harry saw his opportunity to push Louis off his bed.
- Aoutch hahah, Louis laughed while lying on the floor.
- That’s what you get when ju wake me up like that, you fool. Harry said and sat up in the bed.
- Come’on guys, get up so we can go... *BLIP BLIP*
Louis stoped his sentence and picked up his phone that just got a text.
His whole face lit up and he started walking out of the room with a big smile.
- Ehrm, Louis? Harry said.
- Hm, yeah what? he stoped and answerd
- Who the heck was that, I asked
- It’s just Natalie, he said and started walking again.
- Just, Natalie? Uhuhuuuu how cute, Harry said and smiled
Louis disappeared into the other room, were Niall and Liam were sleeping.
- He looked pleased.. I said to Harry.
- Well, I understand him. The feeling when you get a textmessage from a gir..
- Harry, I interrupted him. I know you like girls.
He just smiled and I went out of my bed to find Louis.
Louis perspektiv
- Guys im heading out to get some lunch, anyone who want something?
- Yeah sushi, Niall and Harry shouted at the same time.
- I’ll come with you, Zayn said.
- Thank’s mate, let’s go.
We went to the car and headed to Sushi Yama. I was still texting with Natalie when we got there. I felt a bit rude to Zayn so I put down my phone in my pocket.
- Still Natalie? Zayn asked
- Haha yeah, she’s really nice.
- Good, what are you talking about then?
- Right now, about them. Did you know they’re not from Norway? They’re from Sweden!
- Uhm no im not the one texting with them you know, Zayn said and pushed Louis on the shoulder and laughed.
- So why don’t you? Louis asked. I saw the way you looked at Sandra last night, I can ask for her number if you want med to?
- Really, you could? I meen, she seems nice and so on, plus she’s really hot!
- Haha Zayn. I’ll get you her number bro!
- Guys im heading out to get some lunch, anyone who want something?
- Yeah sushi, Niall and Harry shouted at the same time.
- I’ll come with you, Zayn said.
- Thank’s mate, let’s go.
We went to the car and headed to Sushi Yama. I was still texting with Natalie when we got there. I felt a bit rude to Zayn so I put down my phone in my pocket.
- Still Natalie? Zayn asked
- Haha yeah, she’s really nice.
- Good, what are you talking about then?
- Right now, about them. Did you know they’re not from Norway? They’re from Sweden!
- Uhm no im not the one texting with them you know, Zayn said and pushed Louis on the shoulder and laughed.
- So why don’t you? Louis asked. I saw the way you looked at Sandra last night, I can ask for her number if you want med to?
- Really, you could? I meen, she seems nice and so on, plus she’s really hot!
- Haha Zayn. I’ll get you her number bro!
----------------------------------------------------------------------------------------
Ohooo, nu börjar det hända lite.. Men oroa er inte att det går för fort fram, jag försöker bara se till att den inte blir långtråkigt hihi. Och tack för alla fina kommentarer, det är kul att se att ni gillar novellen. Sprid den gärna! Kram :)
Kapitel 3 - The concert
Previosly:
Klockan var över 17, så vi började laga middag för att hinna till konserten. Efter vi hade ätit gjorde vi oss i ordning, tog på våra nya kläder, sminkade oss och gjorde oss fina samtidigt som vi skrattade och lyssnade högt på Wmyb. Vi var klara och det var dags att åka!
Klockan var över 17, så vi började laga middag för att hinna till konserten. Efter vi hade ätit gjorde vi oss i ordning, tog på våra nya kläder, sminkade oss och gjorde oss fina samtidigt som vi skrattade och lyssnade högt på Wmyb. Vi var klara och det var dags att åka!
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Det var proppat med folk utanför Spektrum arena i Oslo. Vi kom fram till rätt ingång och gick in till våra platser. Jag kunde se hur glad Julia var över det här, och jag kunde erkänna att jag själv tyckte att det skulle bli roligt, även om jag inte sa det. Dessutom hade ju bandet visat sig vara trevliga och jag skulle inte ha något emot att träffa dom igen..
Konserten var bra, det var skönt att vi var alla tre med varandra och hade roligt. När den var slut gick vi ut och det var fullt med skrikandes tjejer utanför som hoppades att få se och träffa killarna. Julia försökte övertala oss att även vi skulle stanna, men jag och Natalie tyckte det var tillräckligt att vi hade följt med på konserten.. Vi började gå därifrån och hörde hur en livvakt skrek till alla tjejer att killarna redan hade åkt tillbaka till hotellet. En del tjejer började röra sig därifrån men ganska många stod ändå kvar. Vi bestämde oss för att gå till ett café och fika.
Vi letade runt ett tag efter ett kvällsöppet café, tillslut hittade vi ett när vi hade letat ganska länge så vi kom en bra bit bort från arenan. När vi kom in på caféet verkade det vara ganska mycket folk, men vi såg sen att det fanns en övervåning som var nästan helt tom. Vi gick upp och satte oss vid ett av fönsterborden.
- Vad tyckte ni om konserten? Erkänn att ni faktiskt gillar dom lite, sa Julia
- Dom är helt okej, dock hade jag inte gått om det inte var för din skull Julia, sa jag lipade åt henne.
- Jaja, tack så mycket för att ni gör det här för mig tjejer, sa hon och kramade om oss.
Harry’s perspektiv
Tonight’s concert really was a success. Not what I expected from Norway, so I was pleasantly suprised. The boys and I decided to go take a coffee before returning to the hotel. It was probably stocked with fans outside anyway, we could take our time.
- Here we are boys, Paul said and pulled over the car.
- Thank’s Paul, aren’t you coming with us? Liam asked
- No, Im just gonna go run some errands, I’ll be back in an hour.
We walked in to the cafe and we all ordered a simple coffee except for Niall, that of course was to hungry to only have that. We took our muggs and looked for an open table. Sadly everyone looked quite taken.
- Boys ther’s more upstairs, Louis said with a big smile on his face...............
------------------------------------------------------------------------------------------------
Där var även kapitel 2 ute! Inte så jättelångt med i stället så ska jag försöka publicera två inlägg om dagen så ofta jag hinner. Jag hoppas ni gillar novellen hittills, kommentera gärna! Kram :)
Ps. ni behöver förresten inte oroa er för att det kommer gå för snabbt fram, eller jag tycker såklart inte det. Men jag försöker tänka på att göra den så verklighetstrogen som möjligt ;)
Kapitel 2 - clumsy me
Previosly:
Vi kollade till Julia som låg och sov men vi ville inte väcka henne så vi gick och satte på TV:n.
- Åh, bara norska kanaler, Sa Natalie besviket.
- Men kan vi inte sätta på en film då?
- Jo det skulle vi kunna! Men vi har mest gamla filmer.. Kan vi inte se Grease? Jag älskar den!
Jag skrattade lite och svarade
- Jo det kan vi!
Vi satte på filmen och efter ett tag hade både jag och Natalie somnat framför TV:n.
- Åh, bara norska kanaler, Sa Natalie besviket.
- Men kan vi inte sätta på en film då?
- Jo det skulle vi kunna! Men vi har mest gamla filmer.. Kan vi inte se Grease? Jag älskar den!
Jag skrattade lite och svarade
- Jo det kan vi!
Vi satte på filmen och efter ett tag hade både jag och Natalie somnat framför TV:n.
----------------------------------------------------------------------------
Natalies perspektiv
Det var fredag morgon och jag vaknade redan vid halv 8. Både Julia och Sandra sov fortfarande och jag bestämde mig för att inte väcka dom, så jag smög försiktigt ut ur rummet. Jag började morgonen med en dusch och gick sedan ner och gjorde frukost åt oss alla. Precis när jag hade dukat fram allting kom tjejerna ner till köket.
- Perfekt timing! Frukosten är precis klar, sa jag.
- Vad gulligt att du har gjort i ordning allt, sa Julia.
- Jag vaknade redan halv 8 så det var ett bra tidsfördriv svarade jag och skrattade.
Vi satte oss ner och började äta. Jag var jättehungrig och det verkade som att de andra också var det eftersom vi bara åt och inte sa ett ord. Efter ett tag bröt Julia tystnaden
- Jag längtar så mycket till konserten i kväll!! Kan man inte spola fram tiden?!
Jag och Sandra skrattade, sen fortsatte Julia att prata
- Men vad ska vi göra under dagen då? Något som får tiden att gå snabbt tycker jag.
- Kan vi inte shoppa då? Föreslog jag
- Det tycker jag låter som ett jättebra förslag! Vi kan väl köpa något att ha på oss ikväll på konserten? sa Sandra.
- Ja det måste jag verkligen, instämde Julia.
- Men gå och gör er i ordning då, så åker vi sen. Jag är redan klar.
Ungefär en timme senare var vi alla klara. Vi låste och gick sedan till bussen, och inte långt senare var vi framme vid en galleria i Oslo. Det var inte så mycket folk där eftersom att det var fredag och de flesta var på jobbet vid den här tiden. Det var skönt att slippa trängas bland massvis med människor.
- Vad är ni ute efter för typ av kläder tjejer? Frågade Julia medan hon raffsade runt i en rea-låda inne på H&M.
- Jag tror att jag kör på jeans, blus och min bruna skinnjacka.. Det kan aldrig gå fel, sa jag.
- Det låter perfekt! Åh de har ju aldrig några roliga kläder på H&M längre, suckade Sandra. Kan vi inte gå till någon butik de inte har i Sverige i stället?
- Jo jag håller med, sa jag. Men först behöver vi nog en liten paus va? Espressohouse?
- Absolut, höll båda tjejerna med.
Vi fikade i nästan två timmar innan vi märkte att det inte var lång tid kvar innan bussen hem skulle gå. Det var fortfarande ingen av oss som hade hittat något att ha på sig och vi fick väldigt bråttom. Vi skyndade in och ut genom butikerna men tillslut hade vi alla tre flera påsar kläder med oss ut när vi sprang mot bussen.
När vi kom fram märkte vi att det var några minuter kvar innan den skulle avgå så vi satte oss ned i kuren och väntade.
Jag ställde ifrån mig påsarna på marken och tog upp mobilen. Ett sms från mamma väntade.
*Hej gumman! Jag ville bara höra om första natten gick bra? Ha det så kul på konserten i kväll och var rädda om er! Kram, Mamma* Vad gullig hon var som jämnt ville höra att allt var okej. Jag vaknade upp ur mina tankar av att Sandra och Julia reste sig upp för att bussen kom.
Även jag reste mig upp och vi ställde oss i kö för att gå på. Det var mycket folk som skulle med idag. När vi nästan var längs fram hörde jag hur någon ropade något..
- Excuse me! Hello, the blond girl in blue shirt! I think you forgot this..
Jag vände mig om när jag förstod att han pratade med mig. Han höll fram mina shoppingkassar och log mot mig.
- Oh sorry, im so clumsy. Thank you very much, sa jag och tog emot kassarna.
- But hey, It’s you. The girl in the supermarket, right? We met you last night, remember? Sa killen.
Sandra och Julia hade vänt sig om och börjat gå mot oss. Bussens dörrar stängdes igen och den körde iväg.
- Yeah that’s right. Sorry I forgot your name?
- I’ts Louis haha. Im happy I ran in to you like this again! What’s your name?
- Natalie. Vernblom. Natalie Vernblom, sa jag och vi skakade hand.
Plötsligt hör jag ett överlyckligt tjut bakom mig. Det var Julia som bara skrek och gapa.
- Det är ju Louis från One Direction! Tjöt hon till och började hoppa.
Hon sprang fram till honom och kastade sig över honom i en kram. Han skrattade till och kramade henne tillbaka. Sandra kom fram och hälsade även hon. Julia var i chocktillstånd och bara stod och gapa.
- OMG ni förstår inte, det är ju Louis Tomlinsom, omg, omg, omg!
Louis vände sig mot mig igen.
- So, you don’t know who I am? sa han
- Well, I know you’re in a band and I know im going to your concert tonight.. But that’s pretty much it.
- That’s nice. I hope you guys have a great time tonight then. Im sorry but I got to go now, the boys are waiting for me in the car. I tell them you say hi?
- You do that, and thanks again for the bags, ropade jag efter honom.
Han hade redan sprungit iväg mot parkeringen där en bil stod och väntade på honom.
Jag vände mig om mot tjejerna igen och log.
- Haha han var ju ganska rolig faktiskt, sa jag och skrattade till.
- Vad hade du förväntat dig, han är ju bandets skämtare, sa Julia lite nonchalant.
Och vad menade han föresten med att han skulle hälsa till resten av killarna? Ni vet inte ens vilka de är?
- Jodå. Vi sprang in i dem igår i mataffären, sa Sandra glatt.
- Ni gjorde vad? sa Julia lite surt.
Blev hon arg?
- Ja vi hälsade på dem bara, det var ingen stor grej..
- Jaha? Och ni hade inga planer på att berätta det för mig eller?
- Nej men Julia..., började Sandra
- Vet ni, strunt samma, nu åker vi hem, sa hon och vände sig om.
Precis då kom bussen och vi klev på. Vi satt tysta hela vägen hem, när vi kom in gick Julia upp och la sig i sin säng och tog fram datorn. Det märktes tydligt att hon blev sur för att vi inte hade sagt att vi hade träffat bandet, men vi hade helt enkelt inte tänkt på det. Det var ju inte en så stor grej för oss. Vi förklarade det för henne och lyckades få henne på bättre humör.
Klockan var över 17, så vi började laga middag för att hinna till konserten. Efter vi hade ätit gjorde vi oss i ordning, tog på våra nya kläder, sminkade oss och gjorde oss fina samtidigt som vi skrattade och lyssnade högt på Wmyb. Vi var klara och det var dags att åka!
Det var fredag morgon och jag vaknade redan vid halv 8. Både Julia och Sandra sov fortfarande och jag bestämde mig för att inte väcka dom, så jag smög försiktigt ut ur rummet. Jag började morgonen med en dusch och gick sedan ner och gjorde frukost åt oss alla. Precis när jag hade dukat fram allting kom tjejerna ner till köket.
- Perfekt timing! Frukosten är precis klar, sa jag.
- Vad gulligt att du har gjort i ordning allt, sa Julia.
- Jag vaknade redan halv 8 så det var ett bra tidsfördriv svarade jag och skrattade.
Vi satte oss ner och började äta. Jag var jättehungrig och det verkade som att de andra också var det eftersom vi bara åt och inte sa ett ord. Efter ett tag bröt Julia tystnaden
- Jag längtar så mycket till konserten i kväll!! Kan man inte spola fram tiden?!
Jag och Sandra skrattade, sen fortsatte Julia att prata
- Men vad ska vi göra under dagen då? Något som får tiden att gå snabbt tycker jag.
- Kan vi inte shoppa då? Föreslog jag
- Det tycker jag låter som ett jättebra förslag! Vi kan väl köpa något att ha på oss ikväll på konserten? sa Sandra.
- Ja det måste jag verkligen, instämde Julia.
- Men gå och gör er i ordning då, så åker vi sen. Jag är redan klar.
Ungefär en timme senare var vi alla klara. Vi låste och gick sedan till bussen, och inte långt senare var vi framme vid en galleria i Oslo. Det var inte så mycket folk där eftersom att det var fredag och de flesta var på jobbet vid den här tiden. Det var skönt att slippa trängas bland massvis med människor.
- Vad är ni ute efter för typ av kläder tjejer? Frågade Julia medan hon raffsade runt i en rea-låda inne på H&M.
- Jag tror att jag kör på jeans, blus och min bruna skinnjacka.. Det kan aldrig gå fel, sa jag.
- Det låter perfekt! Åh de har ju aldrig några roliga kläder på H&M längre, suckade Sandra. Kan vi inte gå till någon butik de inte har i Sverige i stället?
- Jo jag håller med, sa jag. Men först behöver vi nog en liten paus va? Espressohouse?
- Absolut, höll båda tjejerna med.
Vi fikade i nästan två timmar innan vi märkte att det inte var lång tid kvar innan bussen hem skulle gå. Det var fortfarande ingen av oss som hade hittat något att ha på sig och vi fick väldigt bråttom. Vi skyndade in och ut genom butikerna men tillslut hade vi alla tre flera påsar kläder med oss ut när vi sprang mot bussen.
När vi kom fram märkte vi att det var några minuter kvar innan den skulle avgå så vi satte oss ned i kuren och väntade.
Jag ställde ifrån mig påsarna på marken och tog upp mobilen. Ett sms från mamma väntade.
*Hej gumman! Jag ville bara höra om första natten gick bra? Ha det så kul på konserten i kväll och var rädda om er! Kram, Mamma* Vad gullig hon var som jämnt ville höra att allt var okej. Jag vaknade upp ur mina tankar av att Sandra och Julia reste sig upp för att bussen kom.
Även jag reste mig upp och vi ställde oss i kö för att gå på. Det var mycket folk som skulle med idag. När vi nästan var längs fram hörde jag hur någon ropade något..
- Excuse me! Hello, the blond girl in blue shirt! I think you forgot this..
Jag vände mig om när jag förstod att han pratade med mig. Han höll fram mina shoppingkassar och log mot mig.
- Oh sorry, im so clumsy. Thank you very much, sa jag och tog emot kassarna.
- But hey, It’s you. The girl in the supermarket, right? We met you last night, remember? Sa killen.
Sandra och Julia hade vänt sig om och börjat gå mot oss. Bussens dörrar stängdes igen och den körde iväg.
- Yeah that’s right. Sorry I forgot your name?
- I’ts Louis haha. Im happy I ran in to you like this again! What’s your name?
- Natalie. Vernblom. Natalie Vernblom, sa jag och vi skakade hand.
Plötsligt hör jag ett överlyckligt tjut bakom mig. Det var Julia som bara skrek och gapa.
- Det är ju Louis från One Direction! Tjöt hon till och började hoppa.
Hon sprang fram till honom och kastade sig över honom i en kram. Han skrattade till och kramade henne tillbaka. Sandra kom fram och hälsade även hon. Julia var i chocktillstånd och bara stod och gapa.
- OMG ni förstår inte, det är ju Louis Tomlinsom, omg, omg, omg!
Louis vände sig mot mig igen.
- So, you don’t know who I am? sa han
- Well, I know you’re in a band and I know im going to your concert tonight.. But that’s pretty much it.
- That’s nice. I hope you guys have a great time tonight then. Im sorry but I got to go now, the boys are waiting for me in the car. I tell them you say hi?
- You do that, and thanks again for the bags, ropade jag efter honom.
Han hade redan sprungit iväg mot parkeringen där en bil stod och väntade på honom.
Jag vände mig om mot tjejerna igen och log.
- Haha han var ju ganska rolig faktiskt, sa jag och skrattade till.
- Vad hade du förväntat dig, han är ju bandets skämtare, sa Julia lite nonchalant.
Och vad menade han föresten med att han skulle hälsa till resten av killarna? Ni vet inte ens vilka de är?
- Jodå. Vi sprang in i dem igår i mataffären, sa Sandra glatt.
- Ni gjorde vad? sa Julia lite surt.
Blev hon arg?
- Ja vi hälsade på dem bara, det var ingen stor grej..
- Jaha? Och ni hade inga planer på att berätta det för mig eller?
- Nej men Julia..., började Sandra
- Vet ni, strunt samma, nu åker vi hem, sa hon och vände sig om.
Precis då kom bussen och vi klev på. Vi satt tysta hela vägen hem, när vi kom in gick Julia upp och la sig i sin säng och tog fram datorn. Det märktes tydligt att hon blev sur för att vi inte hade sagt att vi hade träffat bandet, men vi hade helt enkelt inte tänkt på det. Det var ju inte en så stor grej för oss. Vi förklarade det för henne och lyckades få henne på bättre humör.
Klockan var över 17, så vi började laga middag för att hinna till konserten. Efter vi hade ätit gjorde vi oss i ordning, tog på våra nya kläder, sminkade oss och gjorde oss fina samtidigt som vi skrattade och lyssnade högt på Wmyb. Vi var klara och det var dags att åka!
-------------------------------------------------------------------------------
Sådär, kapitel 2 publicerat! Kommentera vad ni tycker! :)
Kapitel 1 - off to Norway
Natalies perspektiv
Efter att ha avklarat de två första månader i gymnasiet känns höstlovet välbehövligt. En vecka i Norge med mina två bästa vänner är precis vad jag behöver just nu.
Jag packade ner det sista i resväskan och fick kämpa för att stänga igen den.
Det krävdes mycket övertalning från Julias sida för att få med mig och Sandra på på detta. One Direction. Det var väl inget speciellt med dem? Ingen av oss förstod varför Julia egentligen tyckte om dom så mycket. Det var inget fel med deras musik, men både jag och Sandra tyckte att besattheten var lite väl överdriven.
Jag själv såg mer fram emot de mysiga kvällarna i soffan med godis och filtar, än konserterna. Men två konserter kunde jag klara av för Julias skull.
Mobilen pep till av ett sms från Sandra;
“Natalie, tåget går om en halvtimma. Julia möter upp oss där. Vi ses snart! TAGGA TILL FÖR NORGE!! ♥”
Jag skrev ett snabbt svar tillbaka;
“Mamma skjutsar dit mig nu, jag är supertaggad! ♥”
Sandras perspektiv
Vi klev av tåget på Oslo Centralstation och letade upp rätt busstation. Natalies hus låg så centralt att det bara tog en kvart med bussen som stannade ett par hundra meter från huset. Vi gick in, Natalie visade oss runt och vi gjorde i ordning våra sängar. Jag och Julia delade på en våningsäng medan Natalie sov i en vanlig bredvid. Det var ett ganska litet hus men nyrenoverat och trevligt.
- Ska vi kolla vad vi behöver handla för mat? frågade Natalie
Vi nickade och gick till köket, det var ganska tomt så vi skrev en inköpslista och gjorde oss klara för att åka.
- Jag tror jag stannar hemma, jag känner mig lite hängig och konserten är ju imorgon. Jag vill inte bli ännu sjukare tills dess, sa Julia.
- Okej men vi skyndar oss tillbaka då, sa jag glatt.
Väl framme på matbutiken tog vi fram listan, tog en vagn och började handla. Vi flamsade runt och var till en början inte särskilt snabba, men sedan kom vi att tänka på Julia som var själv kvar i huset och började koncentrera oss lite. När vi var framme vid kassorna såg jag några bekanta ansikten. Jag knuffade till Natalie och viskade förvånat
- Är inte det där One Direction?
Natalie nickade bara till svar.
- Ska vi gå fram och säga något? fortsatte jag.
Jag väntade inte på svar utan började gå fram mot klungan av 5 unga killar. Jag hade inte tänkt på vad jag skulle säga men när jag ställde mig vid dom vände sig alla mot mig och kollade på mig.
- Hi! sa jag
- Hi svarade dom i kör tillbaka.
- Aren’t you One Direction? Frågade Natalie som hade ställt sig bredvid mig.
- Yes we are! Svarade en av killarna med krulligt hår. Jag visste vad han hette, Julia pratade om honom hela tiden. Men just nu kunde jag bara inte komma på namnet.
Det blev tyst ett tag, förmodligen väntade killarna på att vi skulle fråga om vi fick ta bilder eller kunde få autografer, men istället sa vi bara att det var trevligt att träffa dom och sedan gick vi till kassorna och betalade. Vi pratade inte mer om det, utan gick bara till bussen, åkte hem och packade in maten och pratade på om andra saker som vanligt. Vi kollade till Julia som låg och sov men vi ville inte väcka henne så vi gick och satte på TV:n.
- Åh, bara norska kanaler, Sa Natalie besviket.
- Men kan vi inte sätta på en film då?
- Jo det skulle vi kunna! Men vi har mest gamla filmer.. Kan vi inte se Grease? Jag älskar den!
Jag skrattade lite och svarade
- Jo det kan vi!
Vi satte på filmen och efter ett tag hade både jag och Natalie somnat framför TV:n.
Efter att ha avklarat de två första månader i gymnasiet känns höstlovet välbehövligt. En vecka i Norge med mina två bästa vänner är precis vad jag behöver just nu.
Jag packade ner det sista i resväskan och fick kämpa för att stänga igen den.
Det krävdes mycket övertalning från Julias sida för att få med mig och Sandra på på detta. One Direction. Det var väl inget speciellt med dem? Ingen av oss förstod varför Julia egentligen tyckte om dom så mycket. Det var inget fel med deras musik, men både jag och Sandra tyckte att besattheten var lite väl överdriven.
Jag själv såg mer fram emot de mysiga kvällarna i soffan med godis och filtar, än konserterna. Men två konserter kunde jag klara av för Julias skull.
Mobilen pep till av ett sms från Sandra;
“Natalie, tåget går om en halvtimma. Julia möter upp oss där. Vi ses snart! TAGGA TILL FÖR NORGE!! ♥”
Jag skrev ett snabbt svar tillbaka;
“Mamma skjutsar dit mig nu, jag är supertaggad! ♥”
Sandras perspektiv
Vi klev av tåget på Oslo Centralstation och letade upp rätt busstation. Natalies hus låg så centralt att det bara tog en kvart med bussen som stannade ett par hundra meter från huset. Vi gick in, Natalie visade oss runt och vi gjorde i ordning våra sängar. Jag och Julia delade på en våningsäng medan Natalie sov i en vanlig bredvid. Det var ett ganska litet hus men nyrenoverat och trevligt.
- Ska vi kolla vad vi behöver handla för mat? frågade Natalie
Vi nickade och gick till köket, det var ganska tomt så vi skrev en inköpslista och gjorde oss klara för att åka.
- Jag tror jag stannar hemma, jag känner mig lite hängig och konserten är ju imorgon. Jag vill inte bli ännu sjukare tills dess, sa Julia.
- Okej men vi skyndar oss tillbaka då, sa jag glatt.
Väl framme på matbutiken tog vi fram listan, tog en vagn och började handla. Vi flamsade runt och var till en början inte särskilt snabba, men sedan kom vi att tänka på Julia som var själv kvar i huset och började koncentrera oss lite. När vi var framme vid kassorna såg jag några bekanta ansikten. Jag knuffade till Natalie och viskade förvånat
- Är inte det där One Direction?
Natalie nickade bara till svar.
- Ska vi gå fram och säga något? fortsatte jag.
Jag väntade inte på svar utan började gå fram mot klungan av 5 unga killar. Jag hade inte tänkt på vad jag skulle säga men när jag ställde mig vid dom vände sig alla mot mig och kollade på mig.
- Hi! sa jag
- Hi svarade dom i kör tillbaka.
- Aren’t you One Direction? Frågade Natalie som hade ställt sig bredvid mig.
- Yes we are! Svarade en av killarna med krulligt hår. Jag visste vad han hette, Julia pratade om honom hela tiden. Men just nu kunde jag bara inte komma på namnet.
Det blev tyst ett tag, förmodligen väntade killarna på att vi skulle fråga om vi fick ta bilder eller kunde få autografer, men istället sa vi bara att det var trevligt att träffa dom och sedan gick vi till kassorna och betalade. Vi pratade inte mer om det, utan gick bara till bussen, åkte hem och packade in maten och pratade på om andra saker som vanligt. Vi kollade till Julia som låg och sov men vi ville inte väcka henne så vi gick och satte på TV:n.
- Åh, bara norska kanaler, Sa Natalie besviket.
- Men kan vi inte sätta på en film då?
- Jo det skulle vi kunna! Men vi har mest gamla filmer.. Kan vi inte se Grease? Jag älskar den!
Jag skrattade lite och svarade
- Jo det kan vi!
Vi satte på filmen och efter ett tag hade både jag och Natalie somnat framför TV:n.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu är första inlägget publicerat.. Som i alla noveller går det lite segt i början men tro mig det blir spännande ;)
Prolog
Hej, nu har jag gjort en novellblogg som kommer att handla om One Direction. Den ska handla om 3 stycken 16-åriga tjejer från Sverige. Den ena, Julia, är besatt av bandet och får veta att dom ska på turné. Hon vill se dom i både Sverige och Norge och lyckas få med sig sina 2 bästa vänner, Natalie och Sandra, som egentligen inte gillar One Direction.
Dom ska bo i Natalies sommarhus som familjen har i Norge.
Följ resan när tjejernas liv förändras totaaaaalt!!!!!!!!! xoxo /anonym
Dom ska bo i Natalies sommarhus som familjen har i Norge.
Följ resan när tjejernas liv förändras totaaaaalt!!!!!!!!! xoxo /anonym
