Kapitel 20 - Who is that?
Previously:
- Sandra.. varför kollade du bak så ofta? sa jag och skrattade lite.
Hon dröjde ett tag innan hon svarade, hon skrattade lite tillbaka och sen sa hon
- Jag har blivit så himla rädd för småsaker på senaste tiden bara..
Vi fortsatte konversera om annat och efter ett tag svängde killen bakom oss av åt ett annat håll och det var inte långt kvar hem till mig.
Hon dröjde ett tag innan hon svarade, hon skrattade lite tillbaka och sen sa hon
- Jag har blivit så himla rädd för småsaker på senaste tiden bara..
Vi fortsatte konversera om annat och efter ett tag svängde killen bakom oss av åt ett annat håll och det var inte långt kvar hem till mig.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Sandras perspektiv
Vi låg i Natalies säng och småpratade om allt möjligt. Vi pratade om gamla minnen, att höstlovet snart var slut och om människor vi gillade och inte gillade.
- Natalie.. på tal om något helt annat egentligen.. Jag tänkte lite på det här med Zayn, och det konstiga är att jag tror att det var någon i min lägenhet samtidigt som oss igår.
- VA?! sa Natalie förvånat
- Ja alltså, först och främst var dörren upplåst när vi kom dit. Och jag vet att jag låste den. Sen när vi satt och tittade på film tyckte både jag och Zayn att vi hörde ljud från hallen och sedan ytterdörren som öppnades och stängdes...
- Varför har du inte sagt något? Men gud.. det här är ju helt sjukt! Har dina föräldrar kommit hem förresten?
- Ja som tur är, så dom är iallafall där nu. Jag sa ingenting för jag tänkte att det inte var värsta grejen och det var säkert bara nått ljud utifrån eller så. Varför skulle någon vara inne i min lägenhet? sa jag och log stelt men jag vet att Natalie såg att leendet inte var äkta.
- Men gud det är verkligen jättekonstigt.. vi måste komma på något att göra åt det här och kolla upp vad det var, jag tycker inte vi ska låta det rinna ut i sanden iallafall.
- Äsch, det löser sig säkert sa jag och föreslog att gå tillbaka till tidigare samtalsämnen vilket vi gjorde. Efter ett tag somnade vi båda.
Dagen efter hade vi båda vaknat ganska tidigt, redan vid 8. Vi gick upp och gjorde pannkakor till frukost, det var riktigt skönt att bara vara vi två och vi jagade varandra, hade kuddkrig och skrattade åt precis allt. Natalies mamma var inte hemma, hon hade som vanligt åkt till jobbet - trots att det var söndag. När vi satte oss ner och åt blev vi båda två helt plötsligt lite deppiga. Vi hade inte alls hunnit tänka på det under lovet, men imorgon började faktiskt skolan igen. Killarna skulle vara här ytterligare någon vecka, men vi skulle behöva gå i skolan hela dagarna. Jag bröt tystnaden som hade uppstått med att fråga Natalie vad hon tänkte på, även om jag visste med säkerhet att hon tänkte på samma sak som mig. Och hon visste tydligen också det, för det var vad hon svarade.
- Tänk att dom snart åker härifrån.. över 100 mil bort..., fyllde hon i sen med en ledsen blick.
- Åhh, det är verkligen tråkigt. Har inte tänkt på det förut på det sättet, men asså, hur kommer det bli då liksom?
- Jag vet verkligen inte.. Men eftersom vi börjar skolan imorgon kanske vi ska njuta av den sista lediga dagen och fråga om dom vill hitta på något med oss? sa Natalie med ett brett leende.
Jag log lika brett och svarade att det lät som en bra idé samtidigt som jag började plocka undan våra tallrikar från bordet. Sen sprang jag iväg och hämtade min mobil och smsade till Zayn och frågade om dom kunde ses. Medan jag väntade på svar hjälpte jag Natalie med all disk och när vi var klara hade jag fått ett sms.
“Yes, ofcourse! We have a day off. Maybe you guys can come to the hotel? :-) xo” jag skrev snabbt “Sounds great! We’ll be there soon. xxx” som svar och sedan skyndade vi oss båda att göra oss i ordning. En dryg timme senare närmade vi oss Hilton och gick mot huvudingången. Det var som vanligt mycket fans utanför, men vi kollade bara ner i marken och gick förbi och kom in utan att någon hade skrikit något efter oss. Efter bilden på Natalie och Louis visste några vilka vi var, förmodligen hade Felicia och Julia berättat. Men det gick som sagt bra och när vi kom in tog Natalie upp sin mobil och ringde Louis.
- Han svarar inte.. han kanske har ljudlös eller så ligger den i hans rum. Prova ring Zayn istället!
Jag gjorde som hon sa och han svarade efter bara 2 signaler.
- Hi, where are you? sa han direkt.
- We’re in the lobby now, on our way to the elevator, svarade jag och log innan jag kom på att han ändå inte såg mitt ansikte. Men egentligen log jag mer för att jag älskade att höra hans röst.
- Great, we’re in our room so you can just come up here and knock on the door and we’ll open!
- Okay, bye, sa jag och la på.
Vi åkte upp till våning 3, gick ut och började gå bort mot deras rum. En bit längre fram i korridoren gick en kille och en tjej och skrattade och verkade glada i varandas umgänge. Dom gick åt samma håll som oss, så vi såg inte deras ansikten men jag tyckte verkligen att det liknade någon bakifrån.
-----------------------------------------------------------------------------------------Vi låg i Natalies säng och småpratade om allt möjligt. Vi pratade om gamla minnen, att höstlovet snart var slut och om människor vi gillade och inte gillade.
- Natalie.. på tal om något helt annat egentligen.. Jag tänkte lite på det här med Zayn, och det konstiga är att jag tror att det var någon i min lägenhet samtidigt som oss igår.
- VA?! sa Natalie förvånat
- Ja alltså, först och främst var dörren upplåst när vi kom dit. Och jag vet att jag låste den. Sen när vi satt och tittade på film tyckte både jag och Zayn att vi hörde ljud från hallen och sedan ytterdörren som öppnades och stängdes...
- Varför har du inte sagt något? Men gud.. det här är ju helt sjukt! Har dina föräldrar kommit hem förresten?
- Ja som tur är, så dom är iallafall där nu. Jag sa ingenting för jag tänkte att det inte var värsta grejen och det var säkert bara nått ljud utifrån eller så. Varför skulle någon vara inne i min lägenhet? sa jag och log stelt men jag vet att Natalie såg att leendet inte var äkta.
- Men gud det är verkligen jättekonstigt.. vi måste komma på något att göra åt det här och kolla upp vad det var, jag tycker inte vi ska låta det rinna ut i sanden iallafall.
- Äsch, det löser sig säkert sa jag och föreslog att gå tillbaka till tidigare samtalsämnen vilket vi gjorde. Efter ett tag somnade vi båda.
Dagen efter hade vi båda vaknat ganska tidigt, redan vid 8. Vi gick upp och gjorde pannkakor till frukost, det var riktigt skönt att bara vara vi två och vi jagade varandra, hade kuddkrig och skrattade åt precis allt. Natalies mamma var inte hemma, hon hade som vanligt åkt till jobbet - trots att det var söndag. När vi satte oss ner och åt blev vi båda två helt plötsligt lite deppiga. Vi hade inte alls hunnit tänka på det under lovet, men imorgon började faktiskt skolan igen. Killarna skulle vara här ytterligare någon vecka, men vi skulle behöva gå i skolan hela dagarna. Jag bröt tystnaden som hade uppstått med att fråga Natalie vad hon tänkte på, även om jag visste med säkerhet att hon tänkte på samma sak som mig. Och hon visste tydligen också det, för det var vad hon svarade.
- Tänk att dom snart åker härifrån.. över 100 mil bort..., fyllde hon i sen med en ledsen blick.
- Åhh, det är verkligen tråkigt. Har inte tänkt på det förut på det sättet, men asså, hur kommer det bli då liksom?
- Jag vet verkligen inte.. Men eftersom vi börjar skolan imorgon kanske vi ska njuta av den sista lediga dagen och fråga om dom vill hitta på något med oss? sa Natalie med ett brett leende.
Jag log lika brett och svarade att det lät som en bra idé samtidigt som jag började plocka undan våra tallrikar från bordet. Sen sprang jag iväg och hämtade min mobil och smsade till Zayn och frågade om dom kunde ses. Medan jag väntade på svar hjälpte jag Natalie med all disk och när vi var klara hade jag fått ett sms.
“Yes, ofcourse! We have a day off. Maybe you guys can come to the hotel? :-) xo” jag skrev snabbt “Sounds great! We’ll be there soon. xxx” som svar och sedan skyndade vi oss båda att göra oss i ordning. En dryg timme senare närmade vi oss Hilton och gick mot huvudingången. Det var som vanligt mycket fans utanför, men vi kollade bara ner i marken och gick förbi och kom in utan att någon hade skrikit något efter oss. Efter bilden på Natalie och Louis visste några vilka vi var, förmodligen hade Felicia och Julia berättat. Men det gick som sagt bra och när vi kom in tog Natalie upp sin mobil och ringde Louis.
- Han svarar inte.. han kanske har ljudlös eller så ligger den i hans rum. Prova ring Zayn istället!
Jag gjorde som hon sa och han svarade efter bara 2 signaler.
- Hi, where are you? sa han direkt.
- We’re in the lobby now, on our way to the elevator, svarade jag och log innan jag kom på att han ändå inte såg mitt ansikte. Men egentligen log jag mer för att jag älskade att höra hans röst.
- Great, we’re in our room so you can just come up here and knock on the door and we’ll open!
- Okay, bye, sa jag och la på.
Vi åkte upp till våning 3, gick ut och började gå bort mot deras rum. En bit längre fram i korridoren gick en kille och en tjej och skrattade och verkade glada i varandas umgänge. Dom gick åt samma håll som oss, så vi såg inte deras ansikten men jag tyckte verkligen att det liknade någon bakifrån.
Höstlov och kapitel 20 är uppe! Ska försöka klämma in lite tid för skrivandet nu under lovet ;) Förhoppningsvis bättre uppdatering med andra ord, så kika in ofta :-) Och fortsätt kommentera, blir fortfarande lika glad över era kommentarer <3
Kommentarer
Postat av: Anonym
meer :D
Postat av: Anonym
Du är så sjukt duktig på att skriva. Man vill bara ha mer så fortsätt! ;)
Postat av: Anonym
BRA BRA BRA :D :D :D
Postat av: mandy
ååh, mer!!! säkert louis och någon annan tjej.. :o
Postat av: fredrica
mer :D
Postat av: Johanna
Sjukt jävla bra!!! Meeeer!! :)
Postat av: Anna
Fett bra du måste fortätta du är skit duktig. Vill bara ha mer
Postat av: Anonym
as bra meeeer!! :D
Postat av: bella
Skriv mer!:D
Postat av: madde
BRAAAAA! snälla forsätt! <3 xx
Postat av: Anna
Nästa?????
Trackback
