Kapitel 19 - what are you doing here?
Previously:
Han började luta sitt huvud mot mig och skulle precis kyssa mig när dörren öppnades av samma tjej vi hade frågat om vägen tidigare, och in kom 4 glada tjejer i min ålder. Jag stelnade snabbt till när jag såg vem det var, jag kollade mot Natalie som såg lika förvånad ut som jag. Även Zayn förstod, och vi släppte direkt taget om varandra.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Natalies perspektiv
Både jag, Zayn, Louis och Natalie stod som förstenade. Jag visste att både Zayn och Louis var dom mest insatta i hela Julia-situatuinen, men det märktes på de andra 3 killarna att någonting var fel. Även dom visste ju om det hela, men jag var inte säker på att Liam och Harry kom ihåg precis hur hon såg ut.
- Welcome girls! Sa Niall med en rolig dialekt och försökte lätta upp stämningen. Jag var säker på att Niall kom ihåg Julia, Sandra berättade tidigare för mig att han hade frågat om henne när vi var på bowlingen i Danmark.
Ingen svarade på Nialls välkomnande, det enda som hördes var ett svagt och stelt skratt från Harry. Istället bröt Julia den nya tystnaden och sa
- Vad gör ni här?
- No swedish! Det var återigen Niall som pratade. Han tittade argt på Julia, även om man såg att han skojade var det ingen som skrattade eller ens kommenterade det. Stämningen var verkligen stel.
- We were just leaving.. Det var allt jag fick ur mig, Natalie reste sig upp och vi började gå mot dörren och vinkade åt killarna. Sedan gick vi. Jag tror inte att någon av oss kände att det var så viktigt att stanna, vi kunde träffa killarna sedan i lugn och ro. Stämningen som uppstod var det stelaste jag någonsin varit med om, jag kunde bara inte stanna. Och var det på något sätt jag inte ville ta upp en diskussion med Sandra så var det just inför alla de andra killarna och dessutom Felicia och 2 andra fan.
- Hur kom hon in där? frågade Sandra när vi gått en bit iväg från arenan och lät förvånad.
Vi kom fram till en busshållplats och jag började läsa av tabell och samtidigt kom jag och tänka på att Louis berättat för mig att Julia och Felicia aldrig hade dykt upp backstage i Norge.
- Tror du att man kan byta sina backstagebiljetter till nya i ett annat land? Sa jag sedan som svar på hennes fråga.
- Jag har verkligen ingen aning.. Eller alltså, det borde man väl kunna? Fast kanske inte.. Tror du att dom inte gick efter konserten i Norge? frågade Sandra.
- Nej det tror jag inte, eller jag vet att dom inte gjorde det. Det slog mig precis att Louis faktiskt berättade det för mig, förklarade jag.
- Då var det kanske det dom gjorde, det är nog inte så stor chans att få tag på backstage biljetter till 2 länder när man är ett vanligt fan sa hon och skrattade.
Vi kom fram till att inte diskutera det mer, ingen av oss blev på bättre humör av att prata om Julia. I stället började vi prata om det som hade hänt Zayn, det var kanske inget bättre humörhöjande samtalsämne men det kändes faktiskt mer relevant för tillfället.
Bussen kom precis och vi gick på, samtidigt fortsatte Sandra att prata men jag hörde inte riktigt vad hon sa eftersom hon gick före mig på bussen. Men jag hörde att hon verkligen var förvirrad över det där med Zayn. Det var mycket folk på bussen, men vi hittade två lediga säten bredvid varandra och slog oss ner. Sandra suckade.
- Jag kan inte låta bli att få skuldkänslor. Jag menar, om Zayn inte hade sovit hos mig hade det aldrig hänt. Eller om jag hade följt honom en bit hade det säkert inte heller hänt. Eller om jag kanske hade ringt en taxi åt honom. Eller...
Jag avbröt henne, hon kunde inte sitta och hålla på sådär för jag visste att det skulle göra skuldkänslorna ännu värre.
- Sandra, det är inte ditt fel överhuvudtaget. Det finns ingenting du hade kunnat göra!
Hon svarade inte utan vände sig om och kollade ut genom fönstret. Vi satt tysta i några minuter innan hon vände sig om mot mig igen och tyst sa
- Jag förstår bara inte vem som kan göra något sånt..
- Inte jag heller, det är helt sjukt ju. Vill du förresten sova hos mig inatt? frågade jag och log mot Sandra som nickade till svar. Hon såg så ledsen och förvirrad ut, så jag tänkte att hon kunde behöva lite sällskap. Vad jag däremot egentligen inte förstod var varför hon var så nedstämd. Visserligen hade det där med Zayn hänt, men jag blev verkligen chockad att Sandra påverkades så mycket, det var inte likt henne. Kanske var det något annat som hade hänt? Om det var så visste jag att hon skulle berätta så småningom så jag gjorde ingen brådska att fråga henne. Bussen plingade till vid min hållplats och vi gick av och började gå hem mot mig i tystnad. Det gick en mörkklädd kille bakom oss, och jag noterade hur Sandra vände sig om ofta och kollade.
- Sandra.. varför kollade du bak så ofta? sa jag och skrattade lite.
Hon dröjde ett tag innan hon svarade, hon skrattade lite tillbaka och sen sa hon
- Jag har blivit så himla rädd för småsaker på senaste tiden bara..
Vi fortsatte konversera om annat och efter ett tag svängde killen bakom oss av åt ett annat håll och det var inte långt kvar hem till mig.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------Både jag, Zayn, Louis och Natalie stod som förstenade. Jag visste att både Zayn och Louis var dom mest insatta i hela Julia-situatuinen, men det märktes på de andra 3 killarna att någonting var fel. Även dom visste ju om det hela, men jag var inte säker på att Liam och Harry kom ihåg precis hur hon såg ut.
- Welcome girls! Sa Niall med en rolig dialekt och försökte lätta upp stämningen. Jag var säker på att Niall kom ihåg Julia, Sandra berättade tidigare för mig att han hade frågat om henne när vi var på bowlingen i Danmark.
Ingen svarade på Nialls välkomnande, det enda som hördes var ett svagt och stelt skratt från Harry. Istället bröt Julia den nya tystnaden och sa
- Vad gör ni här?
- No swedish! Det var återigen Niall som pratade. Han tittade argt på Julia, även om man såg att han skojade var det ingen som skrattade eller ens kommenterade det. Stämningen var verkligen stel.
- We were just leaving.. Det var allt jag fick ur mig, Natalie reste sig upp och vi började gå mot dörren och vinkade åt killarna. Sedan gick vi. Jag tror inte att någon av oss kände att det var så viktigt att stanna, vi kunde träffa killarna sedan i lugn och ro. Stämningen som uppstod var det stelaste jag någonsin varit med om, jag kunde bara inte stanna. Och var det på något sätt jag inte ville ta upp en diskussion med Sandra så var det just inför alla de andra killarna och dessutom Felicia och 2 andra fan.
- Hur kom hon in där? frågade Sandra när vi gått en bit iväg från arenan och lät förvånad.
Vi kom fram till en busshållplats och jag började läsa av tabell och samtidigt kom jag och tänka på att Louis berättat för mig att Julia och Felicia aldrig hade dykt upp backstage i Norge.
- Tror du att man kan byta sina backstagebiljetter till nya i ett annat land? Sa jag sedan som svar på hennes fråga.
- Jag har verkligen ingen aning.. Eller alltså, det borde man väl kunna? Fast kanske inte.. Tror du att dom inte gick efter konserten i Norge? frågade Sandra.
- Nej det tror jag inte, eller jag vet att dom inte gjorde det. Det slog mig precis att Louis faktiskt berättade det för mig, förklarade jag.
- Då var det kanske det dom gjorde, det är nog inte så stor chans att få tag på backstage biljetter till 2 länder när man är ett vanligt fan sa hon och skrattade.
Vi kom fram till att inte diskutera det mer, ingen av oss blev på bättre humör av att prata om Julia. I stället började vi prata om det som hade hänt Zayn, det var kanske inget bättre humörhöjande samtalsämne men det kändes faktiskt mer relevant för tillfället.
Bussen kom precis och vi gick på, samtidigt fortsatte Sandra att prata men jag hörde inte riktigt vad hon sa eftersom hon gick före mig på bussen. Men jag hörde att hon verkligen var förvirrad över det där med Zayn. Det var mycket folk på bussen, men vi hittade två lediga säten bredvid varandra och slog oss ner. Sandra suckade.
- Jag kan inte låta bli att få skuldkänslor. Jag menar, om Zayn inte hade sovit hos mig hade det aldrig hänt. Eller om jag hade följt honom en bit hade det säkert inte heller hänt. Eller om jag kanske hade ringt en taxi åt honom. Eller...
Jag avbröt henne, hon kunde inte sitta och hålla på sådär för jag visste att det skulle göra skuldkänslorna ännu värre.
- Sandra, det är inte ditt fel överhuvudtaget. Det finns ingenting du hade kunnat göra!
Hon svarade inte utan vände sig om och kollade ut genom fönstret. Vi satt tysta i några minuter innan hon vände sig om mot mig igen och tyst sa
- Jag förstår bara inte vem som kan göra något sånt..
- Inte jag heller, det är helt sjukt ju. Vill du förresten sova hos mig inatt? frågade jag och log mot Sandra som nickade till svar. Hon såg så ledsen och förvirrad ut, så jag tänkte att hon kunde behöva lite sällskap. Vad jag däremot egentligen inte förstod var varför hon var så nedstämd. Visserligen hade det där med Zayn hänt, men jag blev verkligen chockad att Sandra påverkades så mycket, det var inte likt henne. Kanske var det något annat som hade hänt? Om det var så visste jag att hon skulle berätta så småningom så jag gjorde ingen brådska att fråga henne. Bussen plingade till vid min hållplats och vi gick av och började gå hem mot mig i tystnad. Det gick en mörkklädd kille bakom oss, och jag noterade hur Sandra vände sig om ofta och kollade.
- Sandra.. varför kollade du bak så ofta? sa jag och skrattade lite.
Hon dröjde ett tag innan hon svarade, hon skrattade lite tillbaka och sen sa hon
- Jag har blivit så himla rädd för småsaker på senaste tiden bara..
Vi fortsatte konversera om annat och efter ett tag svängde killen bakom oss av åt ett annat håll och det var inte långt kvar hem till mig.
Gud vad jag ligger nere med uppdateringen just nu... Men snart lov iallafall, så ska jag skärpa mig. Puss
Kommentarer
Postat av: emma
det var bra :)
Postat av: Anna
Bra gjort
Postat av: Anonym
as bra meeer!! :D
Postat av: Anonym
ÄNTLIGEN! KAN INTE VÄNTA :D
Postat av: Anonym
meer :) <3
Postat av: Fredrica
Skit bra :D
Trackback
